Det kommer ett liv efter

Redan när jag började småskolan, berättade min fantastiska lärarinna, att vi fyrtiotalister var många och starka. Det borde ha varit uppenbart för det svenska samhället (politikerna) att i ett tidigt skede uppenbarat det uppenbara.

När jag som 14-årig skoltrött tonåring, började arbeta som målarlärling, fanns det inga tankar på att jag en dag skulle gå i pension. Jag var Stålpojken! Facket och dåtidens politiker sade att jag skulle arbeta med förvisningen om att jag en dag skulle få en tryggad pension!

När så år lades till år, blev det än mer märkbart att jag en dag skulle gå i pension. Vid femtio, började kroppen streta mot och kvida. Jag kände av ungdomens hårda arbete som bland annat svetsare och grovplåtslagare.

Gammal
I dag, är jag pensionär, med en bred och gedigen utbildning, men med en sliten kropp och med en medioker pension. Min rygg är sedan länge krökt och förstörd. Axlarna värker efter alla tunga lyft. Så här hade inte jag tänkt att det skulle bli på ålderns höst, med värkande kropp och ringa pension.

Jag ber därför alla ungdomar att tänka till. Det finns ett liv efter arbetets slut, fast det inte verkar så i nutidens arbetslöshets tidevarv. Ingen kan göra om era kroppar till ”perfektion”! Om ni kan, se till att gömma undan några kronor, för samhället orkar nog inte med det.

Tänk på att tiden är en tjuv, som blir allt fräckare ju äldre du blir.

Har Sverige världens bästa sjukvård, eller?

a4899-om2bjag2bvore

Jag skulle medverka i ett seminarium. Det var smidigast att åka tåg. Jag älskar att åka tåg. Bussförbindelserna till och från tåget är tillfredsställande. Så var det även denna dag.

Väl framme gick jag från stationen till seminariet. Vägen till seminariet är ungefär 1 kilometer lång, och mest uppför. Efter halva vägen började höger vad krampa lätt. Jag stannade en stund och stretchade.

Jag fortsatte att gå fast lite långsammare. Krampen tilltog och spred sig sakta uppåt benet. Det kändes som en ordentlig mjölksyraattack. När jag hade ca 300 meter kvar till entrén måste jag vila flera gånger den sista biten.

Under dagens plågsamma seminarie fick jag resa mig upp flera gånger för att sträcka ut benet. Naturligtvis på grund av de envisa och smärtsamma kramperna i vad och lår.

På eftermiddagen när skulle åka hem, kunde jag knappt gå 100 meter, sedan var det stopp. Jag fick brännande kramper, likt mjölksyra i stora delar av högerbenet. Som väl var kom en av deltagarna från seminariet och plockade upp mig, så att jag fick åka med honom till stationen.

När jag kom hem började jag undersöka högerbenet och kände att den bekanta pulsationen från ormen (den ytliga lårbensartären) på benet nedanför graften hade avstannat. Jag kände ingen som helst puls. Benet kändes varmt, men var en aning blekt. I synnerhet höger fot var aningen blek.

Jag ringde 1117 för att fråga vad jag skulle göra, fast jag visste det redan. Jag berättade om mina tidigare operationer. Genast ville sköterska kalla på ambulans till mig, men jag avböjde vänligt men bestämt. Jag väckte munterhet när jag berättade att den jag bor ihop med kör som en biltjuv.

Vi åkte upp till sjukhuset jag och kom in överraskande snabbt. Jag blev mycket väl omhändertagen. Vi har ju världens bästa sjukvård.

Två unga kvinnliga läkare undersökte mig noggrant. Den äldre läkaren som var ST-läkaren ringde upp sjukhusets bakjour kärl, fast det var lördag. ST-läkaren berättade att bakjouren föreslagit mig att jag skulle ringa kirurgmottagningen för att boka ett möte med honom på måndagen.

Efter en del trixande och fjäskande per telefon med kirurgmottagningens sekreterare på måndag morgon, fick jag en tid till kirurgen på eftermiddagen. Han beställde CT-undersökning. Jag blev kallad till onsdagen samma vecka.

Möte med kirurgen och titt på CT-bilder efter en vecka. Nu var det kört med rensning av kärlen. Jag fick två veckors betänketid för en operation. Jag skulle känna efter om jag kunde leva med problemet ”mjölksyra”. Efter två veckor ringde jag läkaren och bestämde tid för en operation.

Det är ett gammalt ärende som jag har opererats för tre gånger. Så jag börjar bli van. Att det nu blev helt stopp, är en ny erfarenhet dock. Det blir en spännande fortsättning trots allt.

Fortfarande efter en avancerad operation och trots ett gott allmänt välmående, faller frågan över mig ibland. Hur hade det blivit om vi rensat röret då? Det är väl en ganska logisk tanke kan tro. Idag en hypotetisk fråga dock!

Om tio år får vi kanske veta svaret. Det nya implantatet (röret) håller ca tio år nämligen.

Bejublad föreställning

För några några timmar sedan iklädde jag mig min smoking. Jag sjöng tillsammans med Halmstad manskör och kända solister julens sånger. Det var premiär för mig i Halmstad teater.

Vänner frågade om jag var mycket nervös för att stå inför de 750 förväntansfulla besökarna.

Så klart att det fanns en viss spänning, men inte värre än i andra stora sammanhang.

Kören

Med jazz i öronen mitt i folkvimlet

Unge

Christian Unge skriver som allra bäst på något av Stockholms många fik.
Jag har nyligen läst ut en fantastisk berättelse. Titeln är ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”. Det är en ärlig skildring av en ”vanlig doktors” arbete i Sverige och utomlands. Utomlands arbetade Christian för läkare utan gränser i Afrika.
Läs boken för den är mycket läsvärd och lärorik. Jag har nu lärt mig mycket om den svenska sjukvården.

Inget kan tas för givet idag. Sjukvården behöver mycket resurser (pengar) så att man kan anställa personal. I synnerhet som befolkningen har ökat så dramatiskt under det senaste årtiondet.

Det var mycket intressant att läsa om Christians gallbesvär. Han visar att även en duktig och erfaren läkare kan drabbas av något som liknar inbillningssjuka – eller hypokondri. Nu löste sig Christians gallproblem av naturen själv.

Betala eller sluta spela

Jag läser en intressant insändare på sidan 18 i senaste utgåvan av Svensk Golf.
Det är en fundering om årsavgiften till golfklubben.

”När snön ligger djup på marken så kommer oftast fakturan med årsavgiften från golfklubben. Just då känns det väldigt avlägset med golf, vilket gör att jag funderar på om det verkligen är värt att fortsätta spela. Jag tycker att fler klubbar borde göra som gymmen och dra avgiften månadsvis med autogiro. För mig skulle det kännas mycket bättre att betala under månaderna jag spelar. Elisabeth, KIL.”

Naturligtvis är vi några som har funderat på det. Folk som jag pratar med har lagt över års, halvårs och kvartals-utgifter på månadsvis autogiro, för att sprida ut sina betalningar.

Månadsvis betalning av årsavgiften med autogiro kanske skulle kunna generera några nya klubbmedlemmar? Kanske även generera några återvändare?

En enkät till medlemmarna skulle kunna klargöra detta något ”ockulta fenomen”?
Kanske att Elisabeth och jag stökar till det, men det är en god tanke att tänka.

En rättmätig fråga är hur klubbar och banägare ställer sig till ett betalningssätt av årsavgiften med autogiro?

Gul 7Så klar fick jag en kommentar av min golfvän Per Solnes på Facebook. Alltid på bettet. Det finns redan en metod att betala årsavgiften, men den är ganska dyr! Årsavgiften är 295 kr och månadsavgiften 29 kr.

Kravet för det betalningssättet är att din golfklubb har lagt upp årsavgiften på Min golf på golf.se, under ”Mina betalningar”. Då kan du betala golfklubbens årsavgift med ditt MoreGolf Mastercard. Ansökan om autogiro.

Du behöver så klart ett MoreGolf Mastercard. Ansökan om MoreGolf Mastercard

MRI-undersökning

Jag har under tid haft smärtor i huvudet. Främst i höger hjärnhalva. Smärtorna har kommit sporadiskt och utan förvarning. Jag berättade det för min VC-läkare. Han tyckte att jag skulle genomgå en MR-undersökning.

Nu i söndags var det dags. Ja, ni läste rätt – söndag.

För ett tiotal år sedan fick jag något konstigt fenomen i kroppen. Hela vänstra delen av kroppen domnade bort. Det kändes som om den sov. Jag ringde 1177 för att rådfråga någon klok person. Kvinnan berättade att jag skulle försöka låsa upp ytterdörren och sedan sätta mig stilla. Hon beställer en ambulans på stört.

Efter många undersökningar där MR ingick konstaterades att jag troligen hade haft en tia.

I söndags var det alltså dags för en MR-undersökning igen. Den här gången var det mindre bankande och dånande än förra gången. Framförallt var det mycket större hål att ligga i nu. Därför mindre klaustrofobiskt. Framtiden får utvisa om det var ett tomrum eller om det fanns positivt innehåll, mellan öronen. 

mri

Röda ögon och vårdcentraler

Jag var och besökte min vårdcentral för några dagar sedan. Jag ville ha en remiss till röntgen för att röntga en smärtande axel. Så klart att jag fick remissen efter en liten undersökning.
Så såg läkaren mitt röda öga och blev genast intresserad av det. Jag berättade då för doktorn att jag får sådana små röda ”blodutgjutningar” när jag är ute i kall blåst (är golfspelare).

När jag hade varit hemma ett tag så ringde jag upp läkaren igen. Jag ville mäta ögontrycket. Jag befarade högt ögontryck. Då har inte vårdcentralen någon möjlighet att mäta ögontrycket. Läkaren ansåg att jag skulle ringa sjukhusets ögonklinik. Ögonkliniken berättade då att jag borde beställa tid hos en optiker, då dessa mäter ögontrycket.

Då är samhällets tanke att jag först ska besöka en optiker à 400 kronor. Optikern kommer då på att jag bör besöka ögonkliniken à 450 kronor. 150 kronor till sjuksköterskan och 300 kronor till läkaren. Min fråga är då om det inte hade varit bättre om jag hade besökt ögonkliniken direkt? Framförallt blir det betydligt billigare för mig!

Så googlar jag på ”röda ögon” och hittar andra symptom enligt följande:

Röda ögon kan vara ett symtom på leverproblem känd som skrumplever, den alkoholhaltiga leversjukdom som är potentiellt livshotande även om röda ögon är mer ofta ett symptom på infektion såsom konjunktivit.

Mer om Röda ögon: Pink Eye och Dr Lekman

Månens dag

God morgon till alla som är krya och glada! Jag försöker ta en ton (Sjöberg ni vet). Det är näst intill omöjligt. Det bara skorrar. Så är det körövning i kväll.

Det är med stor sorg jag måste ställa in denna övning, med. Det är andra gången och på grund av en neslig (näslig) förkylning. Att be till högre makter (Gud) verkar inte hjälpa.

Så sammanfattningsvis får en väl lida pin och äta sin båtglass i lönndom. För har man tagit fan i båten får man allt ro honom i land med? Jag önskar er alla en skön ”månens dag”.Glassbåtar

I hembygdsgården

Utdrag ur Grönköpings Veckoblad september 2018:

Här går dansen i salen på Hembygdsgården, herr Brylén kom just hit i den stiliga Forden med fru Tilda på plats bredvid sej.
Hon ser blek och förskrämd ut, den stiliga tanten, för Brylén har sånär touchat landsvägskanten! Men i diket, där hamna´ de ej.

Ford (1)
Han parkerar och öppnar se´n dörren för frugan och så gångar de båda mot hembygdsstugan, där de sätta sig ner på dess bänk.
Han har vax i mustaschen och rova i västen, medan hon papiljottat sig länge till festen och av ådekolonj tatt små stänk.

Fortsatt läsning följer här >>>