Nya golfklubbor

Jag såg en bild på Cervingolfs sida om nya Mizuno JPX 900. Bilden visade tre olika klubbor.

jpx-900-1

Direkt blev jag förälskad i den vänstra klubban. En JPX 900 Forged Tour. Den är ren utan en masa veck som samlar upp skräp från leriga och nyklippta golfbanor.

Jag skrev ett kort brev till Veronica på Cervingolf och frågade om klubban finns i vänsterutförande, i Sverige. Tyvärr tillverkas den inte i vänsterutförande blev svaret.

Jag tog då mod till mig och skrev ett brev till Mizuno i USA och frågade om man hade för avsikt att bygga Tour-klubban i vänsterutförande, i närtid.

Jag fick ett långt brev som svar, vilket berättade utförligt om att det i dagsläget inte fanns tillräckligt stor marknad för att tillverka ett vänsterutförande.

Vi tillfälle var jag på Haverdals golfklubb och träffade då Anders Isralelsson, som är headpro där. Jag frågade honom vad han visste om de nya Mizuno-klubborna och om han trodde att det skulle skilja mycket mellan mina JPX 800 och de nya smidda klubborna, för smidda skulle det vara.

Anders for då in i lunchrummet och började riva i lådor och kartonger. För han hade helt nyligen fått klubbhuvuden och skaft från Mizuno. Vi bestämde tid för test av JPX 900.

Visst var klubban, en järnsexa, toppen på alla sätt och vis. Klubban kändes underbar att slå med. Träffen kändes mjukare på något sätt, om ni förstår vad jag menar. Anders mätte upp hastigheter på allt möjligt och omöjligt.

Anders berättade att jag slog nära nog lika långt med min gamla järnåtta som med den nya fina järnsexan. Skillnaden var att järnåttan gick betydligt högre, vid ”normal sving”. Vi bestämde at jag skulle ta med klubban hem och testa den under några dagar.

Vid återbesöket frågade Anders om jag absolut ville ha en smidd klubba och om jag var fast vid Mizuno. Jag berättade då om mitt mål att åter få spela i min klubbs serielag och att jag då var tvungen att spela ett jämnare och säkrare spel.

Anders plockade då fram några andra klubbor och denna gång några järnsjuor. (Mizuno fanns bara i Järnsex). Så klart att dessa sjuor gick lika långt som den underbart vackra järnsexan från Mizuno. Anders berättade då om några olika tekniker för att få till ett jämnare spel.

Bland annat berättade han att man kunde öka gradtalet mellan mina olika klubbor. I stället för fyra graders loft så kunde man öka på skillnaden till fem rader, eller mer. Jag fick med mig tre olika klubbhuvuden hem, som jag noggrant testade.

Visst har Anders rätt att jag bör spela med lägst järnsju och komplettera med mer loftade ”träklubbor”. De duktigaste damspelarna i världen har insett detta, Så varför ska inte den betydligt äldre generationen män ta till sig denna goda idé.

Bilden härunder visar mina nuvarande klubbors loft. I stället för GW har jag en 52 graders wedge. Gapet mellan min pitch och 52 gradaren blir då ganska stort, vilket jag har märkt emellanåt. Det saknas en klubba mellan de båda, så att säga.

jpx800hd_specs

Nu har Anders ide om ett gap om fem graders loft bitit sig fast likt en envis kardborre i min onormalt envisa hjärna. För min nymornade hjärna har förstått att 4 graders skillnad i  loft inte motsvarar min ”skicklighet”, säkerhet och precision när det gäller längd. Den låga gradskillnaden kan därför knappast motiveras.

Jag har därför bett Anders om hjälp att vrida till mina nuvarande klubbor för att testa om detta är rätt medicin för mig. Med stor sannolikhet blir det nya järnklubbor nästa år. Då med ny loft om minst fem graders skillnad mellan samtliga klubbor.

PS. Kanske ett halvsett järnklubbor, 7, 9, GW och SW med 8 graders skillnad skulle vara tillräckligt för mig idag? DS.