Bygg starka barn

Sarka barn

När jag möter barn i skolan, ser jag två kategorier barn. Den ena kategorin är de barn där blicken lyser av nyfikenhet. Dom ser sig nyfiket runt och vill vara med på allt som händer runt dem.

Det finns ”normala” barn, genomsnittsbarnet, som kommer till skolan med en vad jag kan se normal inställning till det mesta. Normalt nyfiken på saker och människor. Normal begåvningsnivå.

Så finns det de barn som kommer till skolan med nedböjt huvud. När dessa barn blir tilltalade kan det hända att de tittar upp med en lätt skrämd blick, eller blicken är stum – nästan kall. Blicken ser oftast ointresserat rakt fram. Som om det inte finns minsta glädje i deras liv. Som om livsljuset i blicken har slocknat.

Den tid jag tillbringade i gårdagens folkskola finns i ganska färskt minne. Jag minns även klart hur och var mitt intresse för skolan slocknade. Det var i bytet mellan låg och mellanstadiet. Vi fick en äldre lärare som inte var intresserad av att lära oss barn något om skolan eller om livet, utanför skolan.

Naturligtvis är föräldrarna en den stora delen och resursen i barns utveckling. Föräldrarna är det stora stödet och föredömet i ett barns liv. Genom att bygga starka barn, kommer vi åt en del av problemet med trasiga vuxna.

Texten är en sammanfattning från min B-uppsats i pedagogik.