En sagolik vecka i Portugal

Frun och jag är nyss hemkomna från en underbar vecka i Portugal. Platsen heter Quinta do Lago och ligger 20 minuters bilväg västerut från Faro.

Vi började resan från Halmstad fredagen den 2 mars med tåg till Stockholm. Resan gick som smort trots tungt bagage. Det finns hjälpsamma människor överallt.

Efter en del strul fortsatte vi resan med Flygtaxi till Arlanda flygplats. Allt var bokat och klart när vi anlände, då Niklas hade ordnat boende på Radisson Blu SkyCity Hotel Arlanda Airport åt oss. Alltså mitt i smeten. Vi installerade oss och myste en stund efter resan.

När vi myst färdigt gick vi ner i den stora hallen för att rekognosera inför avresan på lördag morgon. Det är alltid tryggt att veta var man ska om det kniper med tid.

På morgonen hade vi gott om tid för bagageincheckning. Med våra plusbiljetter och kom vi lätt in till SAS-loungen för att äta frukost. Frukosten var alldeles lagom vid denna tidiga morgon. Vi checkade in bagaget vid sjutiden på morgonen.

Vi fick en fin resa ner till Faro. Visserligen en kort stunds turbulens, men inte värre än att glasen på bordet framför oss stod kvar. Vi flög in från söder, alltså från Atlanten och såg Faro.

Jag tittade ut genom flygplanets fönster för att se om våra golfbanor syntes. Från vår höjd borde de synas. Det fanns fullt av golfbanor så det var svårt att välja ut just de vi skulle spela på.

Resväskor och golfbagar kom snabbt på banden. Veronica och Niklas mötte oss med välkomstskylt direkt vid utgången. Vägen till hotellet var omväxlande med breda fina vägar blandat med såriga vägar. Men färden gick jättesmidigt.

Anblicken av hotellet översteg vida bilderna på internet. Det var som att åka vägen fram till ett slott. Vita byggnader och fontändammar i marmor kantade infarten till det fantastiska hotellet. Det var bara att njuta.

ConradBild: Hotel Conrad

Väskor och golfbagar kördes upp på rummen av hotellets personal. Nycklar (kort) till rummen hade Veronica och Niklas redan ordnat. Vi hittade vårt King de Lux Room på hotellet sjätte våning.

KingBild: Hotel Conrad

När vi gapat och kollat färdigt, vilket tog sin avsevärda tid, gick vi till köpcentret, några hundra meter från hotellet, för att få något till livs och handla lite dricka och annat. Vi hittade en bar med pizza. Veronica, Niklas och några andra nykomna gäster satt redan och åt pizza där.

På söndagen åkte vi till Quinta do Lago för att träna och spela south cource. Klubbhuset var som väntat välutrustat. På shopens baksida fanns restaurangen. Förutom en riklig meny, hade de en underbar espresso vilken intogs av mig vid de tre tillfällen vi spelade och tränade på golfanläggningen.

Träningen började med att vi delades upp i två grupper. Frun blev med i Niklas svingrupp och jag hamnade i chippgruppen med Veronica. Att mitt stora dilemma var chipparna, visste jag ju redan! Med Veronicas hjälp kom jag ganska snart överens med dessa. Mitt problem var pilbågssyndromet med kroppen i passivt bakåtläge, med svårt toppade bollar som följd. Med några enkla instruktioner löste vi det problemet. Det är som eljest, när man gör rätt så blir det bra.

Efter en tids chippande bytte grupperna plats. Jag fick svingträning. När Niklas hade gått genom alla fram till mig (som vänsterspelare ställer jag mig alltid så att ingen behöver träffas av min klubba bakom mig), fick jag lära mig lite nytt i svingen. Min rygg böjdes bakåt och blev som en pilbåge när jag slog till bollen. Alltså hamnade min kropp i ett defensivt bakläge. Detta rättade Niklas till genom några enkla instruktioner. Plötsligt slog jag tjugo meter längre och spikrakt, utan ansträngning.

Om bara snön försvinner från vår golfbana i Halmstad, så kommer jag att hänga där ett bra tag för att träna.

SödraBild: South cource

Efter träningen spelade vi södra banan. Det var en mycket trevlig bekantskap. Precisa bollar var att föredra, annars blev det ett förlorat slag. Inte för att banan var svår, utan att den fordrade plats på fairway.

På måndagen spelade vi på Laranjal. Då hade vi ingen speciell träning före. Då var det frivilligt om man ville värma upp på rangen eller i klubbhuset. Naturligtvis föredrog Veronica och Niklas att vi värmde upp på rangen. Kvalitén på Laranjal var lika god som på södra banan. Skillnaden var väl bara att vinden kom åt bollarna lite mer på Laranjal än på Södra banan.

LaranjalBild: Laranjal

På kvällen åt vi en delikat trerätters middag på restaurang Bovino. Vi åt prefekt tillagat kött både på längden och tvären. Det var oxe, gris och lam. Säkert något mer som jag har glömt. Hur som helst var det delikat. Så klart att det var en aning svårt att sova efter all god mat och gott vin. För hur mycket vin vi än drack, så var glaset alltid fullt.

På tisdagen hade vi en spelledig dag. Trotts det var det många som åkte med på frivillig träning. Så klart att undertecknad med fru hängde på. Frun hade dock lite besvär med handen efter att ha fallit vid en bunker. Så hon tränade bara lite denna dag.

På onsdagen var det en ”vanlig dag” med golfträning och spel på norra banan. Slagen börjar sitta. Till och med chipparna börjar sitta, när jag gör rätt. Då blir inte puttarna så hiskeligt långa. Emellanåt blir det chipp och en-putt. Det bådar gott för framtiden. Den norra banan var i fint skick och inte så olik den södra. Ganska mycket träd att träffa om men var en aning sned.

NorthBild: North cource

På torsdagen hade vi golfträning och spel på Laranjal. Det var en ganska fin dag med sol ute och sol i sinne. Trots all träning och idogt arbete, förlorade jag en boll i ett vattenhål. Det var den första förlorade bollen på denna resan, trots att jag slår längre och därför borde vara snedare. Resultatet denna dag var inget att yvas över dock.

På kvällen åt vi middag på Casa do Lago, vilket var en liten famös fiskrestaurang som låg i en liten vacker vik med småbåtshamn. Huvudrätten bestod av ”Grilled Fish of the Day, New Baby Potatoes and Salad”. Till det drack jag rött vin?! Jag tyckte det passade alldeles utmärkt till fisken. Fisk är annars inte min favorit, men är man i Portugal, så ska man äta det som bjuds där. Jag var nog den ende som hittade tre ben. Hahaha.

På fredagen som var sista dagen före hemfärd, spelade vi på södra banan igen. Det var alltså en kär gammal bekantskap. Trots det lyckades jag inte att få till något bra spel. Naturligtvis gjorde jag som jag inte skulle – tänkte för mycket på sving och chip. Samtliga golfbanor var underbara och i förväntat gott skick. Kanske, bara något blöta.

En veckas vistelse här på Quinta do Lagos resort sätter sina spår för framtiden. Denna resa är svårslagen. Vi hade fantastiska rum med TV vid badkaret och trerätters gourmetmat varje kväll.

Resan hem fick ske som utresan, i flera etapper med mellanlandning på hotell Scandic Norra Bantorget i Stockholm. På hotellet åt vi den godaste pasta med nötkött vi ätit på mången god dag. Tack Scandic.
På söndagen företog vi sista biten hem med X3000 i två etapper, med byte i Göteborg. Det är en fröjd att åka X3000.

FrakturSom ni märker skriver jag inte så mycket om frun, då hon trillade och skadade handen.
Hon spelade därför inte efter sin förmåga.
Vid tillfällen spelade hon tyvärr inte alls.

Detta var fruns och min tredje resa med Cervingolf. Tidigare har vi varit på Gran Canaria och Lopesan Baobab Resort.
Vid de tillfällena spelade vi på Lopesan Meloneras golf. Även de resorna var oförglömliga.

Tack Veronica och Niklas för en fantastisk och oförglömlig golfresa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s