Har Sverige världens bästa sjukvård, eller?

a4899-om2bjag2bvore

Jag skulle medverka i ett seminarium. Det var smidigast att åka tåg. Jag älskar att åka tåg. Bussförbindelserna till och från tåget är tillfredsställande. Så var det även denna dag.

Väl framme gick jag från stationen till seminariet. Vägen till seminariet är ungefär 1 kilometer lång, och mest uppför. Efter halva vägen började höger vad krampa lätt. Jag stannade en stund och stretchade.

Jag fortsatte att gå fast lite långsammare. Krampen tilltog och spred sig sakta uppåt benet. Det kändes som en ordentlig mjölksyraattack. När jag hade ca 300 meter kvar till entrén måste jag vila flera gånger den sista biten.

Under dagens plågsamma seminarie fick jag resa mig upp flera gånger för att sträcka ut benet. Naturligtvis på grund av de envisa och smärtsamma kramperna i vad och lår.

På eftermiddagen när skulle åka hem, kunde jag knappt gå 100 meter, sedan var det stopp. Jag fick brännande kramper, likt mjölksyra i stora delar av högerbenet. Som väl var kom en av deltagarna från seminariet och plockade upp mig, så att jag fick åka med honom till stationen.

När jag kom hem började jag undersöka högerbenet och kände att den bekanta pulsationen från ormen (den ytliga lårbensartären) på benet nedanför graften hade avstannat. Jag kände ingen som helst puls. Benet kändes varmt, men var en aning blekt. I synnerhet höger fot var aningen blek.

Jag ringde 1117 för att fråga vad jag skulle göra, fast jag visste det redan. Jag berättade om mina tidigare operationer. Genast ville sköterska kalla på ambulans till mig, men jag avböjde vänligt men bestämt. Jag väckte munterhet när jag berättade att den jag bor ihop med kör som en biltjuv.

Vi åkte upp till sjukhuset jag och kom in överraskande snabbt. Jag blev mycket väl omhändertagen. Vi har ju världens bästa sjukvård.

Två unga kvinnliga läkare undersökte mig noggrant. Den äldre läkaren som var ST-läkaren ringde upp sjukhusets bakjour kärl, fast det var lördag. ST-läkaren berättade att bakjouren föreslagit mig att jag skulle ringa kirurgmottagningen för att boka ett möte med honom på måndagen.

Efter en del trixande och fjäskande per telefon med kirurgmottagningens sekreterare på måndag morgon, fick jag en tid till kirurgen på eftermiddagen. Han beställde CT-undersökning. Jag blev kallad till onsdagen samma vecka.

Möte med kirurgen och titt på CT-bilder efter en vecka. Nu var det kört med rensning av kärlen. Jag fick två veckors betänketid för en operation. Jag skulle känna efter om jag kunde leva med problemet ”mjölksyra”. Efter två veckor ringde jag läkaren och bestämde tid för en operation.

Det är ett gammalt ärende som jag har opererats för tre gånger. Så jag börjar bli van. Att det nu blev helt stopp, är en ny erfarenhet dock. Det blir en spännande fortsättning trots allt.

Fortfarande efter en avancerad operation och trots ett gott allmänt välmående, faller frågan över mig ibland. Hur hade det blivit om vi rensat röret då? Det är väl en ganska logisk tanke kan tro. Idag en hypotetisk fråga dock!

Om tio år får vi kanske veta svaret. Det nya implantatet (röret) håller ca tio år nämligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s