Risk med gamla cancerläkemedel

Jag är tacksam för att jag får möjlighet att läsa blodcancerförbundets medlemstidning haema. Naturligtvis lusläser jag tidningen då jag själv har KML och har haft sjukdomen sedan 2014.

Forskningen går hela tiden framåt med nya läkemedel. Det läkemedel jag använder heter Glivec och började användas efter millennieskiftet.  Det är ett bra läkemedel för mig, med ganska överkomliga biverkningar.

Jag delger er här ett reportage om läkemedelsskador, som handlar om att sjukhus använder cancermediciner från 60-talet. Mediciner som ska bota en cancer, men ger i förlängningen en ny form av cancer.

Jag ger här en känga till våra tandlösa ”myndigheter” Läkemedelsverket och IVO. Men även smäll på fingrarna till föreningen SKL, där det förekommer mer snack än verkstad. Här under kopierad text från tidningen haema:

Läkemedelsskador

”Läkarna har en begränsad arsenal med specifika, moderna cytostatika och pratar ogärna om risken för läkemedelsskador. Fler och fler drabbas av cancer och behandlas rutinmässigt med urgamla och potentiellt livsfarliga preparat. Jag tycker att ni på Blodcancerförbundet, om någon aktör, borde upplysa om detta för era medlemmar!”.

Kopplingen lymfom och AML
Peter, 54 år gammal fyrabarnsfar har en klok poäng. Självklart är det vår uppgift som patient- och närståendeorganisation att upplysa om risken för läkemedelsskador, även om det är märkligt att man från vårdens håll inte informerar om potentiella risker i tillräcklig omfattning. Å andra sidan är det en utmaning att säkerställa att man inte bara givit information, utan att patienten också har tagit till sig denna och förstått den till fullo.

”2014 drabbades jag av ett aggressivt T-cellslymfom. Två år senare följdes denna av en terapirelaterad AML, det vill säga akut myeloisk leukemi som uppstod på grund av de cellgifter jag behandlades med för mitt lymfom. Läkemedel som är kända för att kunna ge MDS eller AML” klargör Peter engagerat när ämnet kommer på tal.

Hjärta

Allt fler patienter drabbas av cancer och erhåller rutinmässigt cytostatikabehandling med gamla cytostatika. Ju fler som behandlas med dessa cytostatika desto fler kommer också att drabbas av sekundär cancer, till exempel terapirelaterad MDS eller AML. I de flesta fall slutar det med en stamcellstransplantation som kan vara den enda chansen till bot. En stamcellstransplantation som är en kostsam, plågsam och riskfylld behandling med stor risk för kroniska biverkningar..

Ingen ersättning
I skrivande stund accepterar Läkemedels- skadeförsäkringen terapirelaterad AML som en läkemedelsskada, men de betalar inte ut någon ersättning. Något Peter anser vara direkt felaktigt. ”Det är en ovanlig form av skada från behandlingen, men en väldigt allvarlig sådan, då man får en cancerform som är mycket farligare och mer svårbehandlad än den första” klargör Peter som istället gärna ser att man sätter in moderna behandlingar. ”Det finns ett stort behov av att få bort dessa preparat och istället använda säkra läkemedel”.

40 % av de läkemedel som används i Sverige idag är mer än 40 år gamla. Att använda nyare läkemedel är alltså en lösning på att motverka att fler drabbas av det som Peter genomlevt. Att noggrant förklara riskerna, tydligt klargöra att man har ett aktivt val som patient och inkludera denne ordentligt i sin behandling är en annan potentiell lösning.

Hade då exempelvis Peter gjort ett annorlunda val om han verkligen känt till riskerna? ”Det är en delikat frågeställning” erkänner han och fortsätter sedan med sitt resonemang. ”Min poäng är att belysa det faktum att gamla cellgifter från 60-talet fortfarande används i standardregimer. Något som har ett högt pris för vissa patienter som drabbas av terapirelaterade nya cancersjukdomar med betydligt sämre prognos än primärcancern” berättar han. Och poängterar samtidigt att det också måste kunna gå att få ersättning om man som patient drabbas av denna form av läkemedelsskada.

Snäv tolkning
Att man inte har rätt till ersättning från Läkemedelsskadeförsäkringen beror enligt Peter på att man i försäkringsvillkoren gör tolkningen att ”cancerpatienter ska tåla i princip vilka läkemedelsskador som helst utan rätt till ersättning”. Så resonerar Läkemedelsskadeförsäkringen och Läkemedelsskadenämnden saknar praxis för hur anmälningar från cancerpatienter skall bedömas.

”Vore det inte mindre diskriminerande att göra en riskbedömning där prognosen för primärcancern jämförs med prognosen för den terapirelaterade?” undrar Peter avslutningsvis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s