Tankar på att skriva en bok


Jag önskar att cancern får cancer och dör!

Många vänner säger att jag ska skriva om min dagbok till en bok som handlar om min leukemi – Dagar med KML. Jag började skriva en dagbok redan några veckor innan jag fick beskedet om min cancer. Tanken var att jag skulle genomgå en TUR-P. Nu blev den operationen inställd på grund av alltför höga vita blodkroppar.

Första besöket
Dagen efter första telefonsamtalet, en onsdag, infann jag mig i god tid på dagsjukvården. I korridoren väntade en läkare med blå t-shirt. Bredvid henne stod en läkarkandidat, klädd som sin äldre kollega. Hur jag visste hon var läkarkandidat? Erfarenhet så klart. Det var en lagom mottagnings-kommitté. Det verkade som om man väntade på mig!

Den äldre presenterade sig som Nadja och presenterade även den yngre läkaren som Anna och frågade om den yngre läkaren som var läkarstuderande fick vara men under vår sejour. Så klart att hon fick det. Hon måste ju lära sig yrket. Jag var ju då ett lämpligt objekt, i positiv mening.

Överläkaren ledde in oss till ett kontor och undersökningsrum med skrivbord. Jag blev anvisad en god plats och hade därmed havsutsikt.

Läkaren började försiktigt berätta om olika blod-sjukdomar. Hon gick strax över till att berätta om mitt provresultat. Hon gick som katten kring het gröt. Hon lindade in samtalet i bomull samtidigt som både kandidaten och ölen iakttog mig noga.

Efter ett tag tröttnade jag på detta rundsnack och frågade om jag hade fått mig en släng av leukemi.

Efter lite funderande svarade ölen ja. Men att min leukemi var av den snällare arten kronisk myeloisk leukemi (KML). Nadja berättade att sjukdomen idag har en mycket god prognos.

Mycket hade jag varit med om, men detta tog priset. Jag blev iskall och mitt fall blev djupt. Tankarna flög! Hur långt hade jag kvar? Vad ska det bli av min fru? Blir det svårt mot slutet. Många frågor far genom huvudet.

Även om jag delvis hade förberedd mig, så blev jag alldeles kall från hjässa ner till fotsulorna.

Cancern hade nu drabbat mig!”

Jag fortsätter sedan berätta för mig själv i dagboksform om vad som händer med mig, med cytostatika och medicin mot portvinstå. Man får nämligen smärtor i tårna som liknar symptomen på portvinstå när cytostatikan slår sönder de vita blodkropparna.

Efter två veckor börjar behandlingen med Glivec som är en form av bromsmedicin. Glivec tog ner vita blodkroppar till en lite mer normal nivå. Jag berättar om Glivecs biverkningar. För det förekommer några sådana i de flesta mediciner. Bland annat kramp i underbenen.

Om dagboken (bloggen) fylls på med känslor och om cancerns påverkan på min familjs sociala verksamheten, kan det säkert bli ett kunskapsdokument om ca 200 sidor. Vi får väl se om vintern blir så svår som bondepraktian påstår, för då kan skrivandet starta.

Kom bara ihåg att livet är det som pågår, medan vi sysslar med annat.

Må gott och lev väl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s