Idag fick jag besked om att ett stor man, en vän, avlidit i stillhet. Jag vet inte om jag har förtjänat att få kalla honom för min riktiga vän, men när vi träffades så löste vi alltid världsliga problem.
Han var en hängiven golfspelare och var mycket trevlig att spela tillsammans med oavsett krämpor. Nu får han spela golf i golfhimmelen, utan krämpor.
Det är med vemod jag skriver dessa få rader till minnet av en stor man, en vän.
Vila i frid Bertil.
