Min låtsasbror och jag

Denna något barnsliga blogg handlar om mina drömmar. Drömmar om en saknad bror. En bror, en vän att växa upp med och att utvecklas tillsammans med. Det var långt till närmsta by, som låg över en mil bort. Jag bodde ensam med mina föräldrar i det bortre gula huset med rött tak. Photo: Statkraft

Bassalt

Det är dagen innan julafton fredagen den 23 december 1949. Alltså dagen före julafton. Hela släkten om sju personer har anlänt till huset. Alla bär på kassar med julmat. När välkomnandet, hälsandet och stuvandet av mat är klart, börjar bäddandet av sju extrasängar. Det var folk överallt.

Jag var avundsjuk på mina kusiner som var med. De är egentligen halvbröder. Anledningen till avundsjukan var när det var busväder ute, hade de varandra att vara tillsammans med och kivas med. Jag fick då sitta ensam hemma och tjura.

Ängel i skyn (kopia)

Jag hittade då på en låtsasbror, som jag kunde prata med om allt. Naturligtvis pratade vi med varandra när ingen såg eller hörde mig. Föräldrarna hörde nog ändå och trodde jag hade blivit tokig.

När de tjuvlyssnade vid några tillfällen, förstod de varför jag pratade högt för mig själv ibland. Förståndiga som de var, lät de mig hållas.

Glöm ej den som vandrar ensam!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s