Varför mobbning

Min skolgång var en pest. Det fanns så mycket annat att göra än skolarbetet. När jag började arbeta såg mina chefer att det fanns något bakom pannbenet.

En chef som tidigare varit lärare på en verkstadsskola var på mig ständigt om att jag skulle börja läsa till ingenjör.

Jag testade med en månadslång samhällskurs på en folkhögskola. Det var kul. Jag sökte till KomVux och gick ut med toppbetyg. Sedan har det bara fortsatt.

Efter utbildning till medicinsk ingenjör började jag ett intressant arbete på en stor arbetsplats. Naturligtvis ville jag utvecklas vidare på arbetsplatsen. Det blev ju så att ju mer jag gjorde desto mer fick jag att göra. Jag trivdes som fisken i vattnet. Tiden bara rusade iväg. Morgon och kväll flöt samman.

Tyvärr fanns det några på arbetsplatsen som tyckte att jag trampade i deras revir. Där började allt elände. Jag var överambitiös enligt dessa.
Jag blev kallad till företagsläkaren.
Jag blev kallad till företagspsykolog.
Allt för att jag skulle lämna arbetsplatsen så att några kunde utveckla sina privata verksamheter och intressen tillsammans i lugn och ro.

Det hela slutade med att jag bad några fara dit det är mycket varm. Sedan gick jag hem. Naturligtvis blev det ett jädrans liv. Jurist från huvudstaden blev kallad. Jag blev kallad värdelös utan ambition och kunskap av några.
Jag blev till sist utköpt.

Det finns naturligtvis mycket mer att berätta, men det kommer i en samlad skrift så småningom.

Så här kändes det varje morgon under fem år:

Det är en helt vanlig måndag morgon! Jag kliver ur sängen med en lätt rysning av motvilja. Ska dagen bli, ännu en sådan där dag. Frun är redan uppe och slamrar med kaffet. Hon är glad för sitt jobb. Hon blir uppskattad varje dag för sitt slit.

Jag undrar hur det känns?

Jag kliver in i badrummet och tittar på en blekfet individ, som börjar bli till åren och med påtaglig bukfetma. Det var ett tag sedan löparslingan och jag möttes i en ärlig kamp. Jag som hade sådan fin kondition innan helvetet bröt ut.

Jag sätter mig vid kaffebordet med ostsmörgås och en balja kaffe. Jag tittar på klockan. Det är bäst att vara i tid, så att chefen inte kan gnälla på sen ankomst.

Jag stämplar in prick sju, tar den bärbara telefonen med mig till mitt skrivbord, startar datorn och lyssnar på lite fin musik. Sextiotal. Skön musik, fortfarande.
Jag svarar på några mail.

Jag hör svagt hur ”chefen” smyger upp bakom mig. Jag ser hans elaka flin och förstår att han har hitta på något nytt djävulskap!

Vad är mobbning

Mobbning på arbetsplats

Mobbning orsakade min Leukemi

Carpe diem folks.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s