Författare: Jan Sjöberg

av

Har Sverige världens bästa sjukvård, eller?

a4899-om2bjag2bvore

Jag skulle medverka i ett seminarium. Det var smidigast att åka tåg. Jag älskar att åka tåg. Bussförbindelserna till och från tåget är tillfredsställande. Så var det även denna dag.

Väl framme gick jag från stationen till seminariet. Vägen till seminariet är ungefär 1 kilometer lång, och mest uppför. Efter halva vägen började höger vad krampa lätt. Jag stannade en stund och stretchade.

Jag fortsatte att gå fast lite långsammare. Krampen tilltog och spred sig sakta uppåt benet. Det kändes som en ordentlig mjölksyraattack. När jag hade ca 300 meter kvar till entrén måste jag vila flera gånger den sista biten.

Under dagens plågsamma seminarie fick jag resa mig upp flera gånger för att sträcka ut benet. Naturligtvis på grund av de envisa och smärtsamma kramperna i vad och lår.

På eftermiddagen när skulle åka hem, kunde jag knappt gå 100 meter, sedan var det stopp. Jag fick brännande kramper, likt mjölksyra i stora delar av högerbenet. Som väl var kom en av deltagarna från seminariet och plockade upp mig, så att jag fick åka med honom till stationen.

När jag kom hem började jag undersöka högerbenet och kände att den bekanta pulsationen från ormen (den ytliga lårbensartären) på benet nedanför graften hade avstannat. Jag kände ingen som helst puls. Benet kändes varmt, men var en aning blekt. I synnerhet höger fot var aningen blek.

Jag ringde 1117 för att fråga vad jag skulle göra, fast jag visste det redan. Jag berättade om mina tidigare operationer. Genast ville sköterska kalla på ambulans till mig, men jag avböjde vänligt men bestämt. Jag väckte munterhet när jag berättade att den jag bor ihop med kör som en biltjuv.

Vi åkte upp till sjukhuset jag och kom in överraskande snabbt. Jag blev mycket väl omhändertagen. Vi har ju världens bästa sjukvård.

Två unga kvinnliga läkare undersökte mig noggrant. Den äldre läkaren som var ST-läkaren ringde upp sjukhusets bakjour kärl, fast det var lördag. ST-läkaren berättade att bakjouren föreslagit mig att jag skulle ringa kirurgmottagningen för att boka ett möte med honom på måndagen.

Efter en del trixande och fjäskande per telefon med kirurgmottagningens sekreterare på måndag morgon, fick jag en tid till kirurgen på eftermiddagen. Han beställde CT-undersökning. Jag blev kallad till onsdagen samma vecka.

Möte med kirurgen och titt på CT-bilder efter en vecka. Nu var det kört med rensning av kärlen. Jag fick två veckors betänketid för en operation. Jag skulle känna efter om jag kunde leva med problemet ”mjölksyra”. Efter två veckor ringde jag läkaren och bestämde tid för en operation.

Det är ett gammalt ärende som jag har opererats för tre gånger. Så jag börjar bli van. Att det nu blev helt stopp, är en ny erfarenhet dock. Det blir en spännande fortsättning trots allt.

Fortfarande efter en avancerad operation och trots ett gott allmänt välmående, faller frågan över mig ibland. Hur hade det blivit om vi rensat röret då? Det är väl en ganska logisk tanke kan tro. Idag en hypotetisk fråga dock!

Om tio år får vi kanske veta svaret. Det nya implantatet (röret) håller ca tio år nämligen.

av

Med jazz i öronen mitt i folkvimlet

Unge

Christian Unge skriver som allra bäst på något av Stockholms många fik.
Jag har nyligen läst ut en fantastisk berättelse. Titeln är ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”. Det är en ärlig skildring av en ”vanlig doktors” arbete i Sverige och utomlands. Utomlands arbetade Christian för läkare utan gränser i Afrika.
Läs boken för den är mycket läsvärd och lärorik. Jag har nu lärt mig mycket om den svenska sjukvården.

Inget kan tas för givet idag. Sjukvården behöver mycket resurser (pengar) så att man kan anställa personal. I synnerhet som befolkningen har ökat så dramatiskt under det senaste årtiondet.

Det var mycket intressant att läsa om Christians gallbesvär. Han visar att även en duktig och erfaren läkare kan drabbas av något som liknar inbillningssjuka – eller hypokondri. Nu löste sig Christians gallproblem av naturen själv.

av

Betala eller sluta spela

Jag läser en intressant insändare på sidan 18 i senaste utgåvan av Svensk Golf.
Det är en fundering om årsavgiften till golfklubben.

”När snön ligger djup på marken så kommer oftast fakturan med årsavgiften från golfklubben. Just då känns det väldigt avlägset med golf, vilket gör att jag funderar på om det verkligen är värt att fortsätta spela. Jag tycker att fler klubbar borde göra som gymmen och dra avgiften månadsvis med autogiro. För mig skulle det kännas mycket bättre att betala under månaderna jag spelar. Elisabeth, KIL.”

Naturligtvis är vi några som har funderat på det. Folk som jag pratar med har lagt över års, halvårs och kvartals-utgifter på månadsvis autogiro, för att sprida ut sina betalningar.

Månadsvis betalning av årsavgiften med autogiro kanske skulle kunna generera några nya klubbmedlemmar? Kanske även generera några återvändare?

En enkät till medlemmarna skulle kunna klargöra detta något ”ockulta fenomen”?
Kanske att Elisabeth och jag stökar till det, men det är en god tanke att tänka.

En rättmätig fråga är hur klubbar och banägare ställer sig till ett betalningssätt av årsavgiften med autogiro?

Gul 7Så klar fick jag en kommentar av min golfvän Per Solnes på Facebook. Alltid på bettet. Det finns redan en metod att betala årsavgiften, men den är ganska dyr! Årsavgiften är 295 kr och månadsavgiften 29 kr.

Kravet för det betalningssättet är att din golfklubb har lagt upp årsavgiften på Min golf på golf.se, under ”Mina betalningar”. Då kan du betala golfklubbens årsavgift med ditt MoreGolf Mastercard. Ansökan om autogiro.

Du behöver så klart ett MoreGolf Mastercard. Ansökan om MoreGolf Mastercard

av

MRI-undersökning

Jag har under tid haft smärtor i huvudet. Främst i höger hjärnhalva. Smärtorna har kommit sporadiskt och utan förvarning. Jag berättade det för min VC-läkare. Han tyckte att jag skulle genomgå en MR-undersökning.

Nu i söndags var det dags. Ja, ni läste rätt – söndag.

För ett tiotal år sedan fick jag något konstigt fenomen i kroppen. Hela vänstra delen av kroppen domnade bort. Det kändes som om den sov. Jag ringde 1177 för att rådfråga någon klok person. Kvinnan berättade att jag skulle försöka låsa upp ytterdörren och sedan sätta mig stilla. Hon beställer en ambulans på stört.

Efter många undersökningar där MR ingick konstaterades att jag troligen hade haft en tia.

I söndags var det alltså dags för en MR-undersökning igen. Den här gången var det mindre bankande och dånande än förra gången. Framförallt var det mycket större hål att ligga i nu. Därför mindre klaustrofobiskt. Framtiden får utvisa om det var ett tomrum eller om det fanns positivt innehåll, mellan öronen. 

mri

av

Röda ögon och vårdcentraler

Jag var och besökte min vårdcentral för några dagar sedan. Jag ville ha en remiss till röntgen för att röntga en smärtande axel. Så klart att jag fick remissen efter en liten undersökning.
Så såg läkaren mitt röda öga och blev genast intresserad av det. Jag berättade då för doktorn att jag får sådana små röda ”blodutgjutningar” när jag är ute i kall blåst (är golfspelare).

När jag hade varit hemma ett tag så ringde jag upp läkaren igen. Jag ville mäta ögontrycket. Jag befarade högt ögontryck. Då har inte vårdcentralen någon möjlighet att mäta ögontrycket. Läkaren ansåg att jag skulle ringa sjukhusets ögonklinik. Ögonkliniken berättade då att jag borde beställa tid hos en optiker, då dessa mäter ögontrycket.

Då är samhällets tanke att jag först ska besöka en optiker à 400 kronor. Optikern kommer då på att jag bör besöka ögonkliniken à 450 kronor. 150 kronor till sjuksköterskan och 300 kronor till läkaren. Min fråga är då om det inte hade varit bättre om jag hade besökt ögonkliniken direkt? Framförallt blir det betydligt billigare för mig!

Så googlar jag på ”röda ögon” och hittar andra symptom enligt följande:

Röda ögon kan vara ett symtom på leverproblem känd som skrumplever, den alkoholhaltiga leversjukdom som är potentiellt livshotande även om röda ögon är mer ofta ett symptom på infektion såsom konjunktivit.

Mer om Röda ögon: Pink Eye och Dr Lekman

av

Månens dag

God morgon till alla som är krya och glada! Jag försöker ta en ton (Sjöberg ni vet). Det är näst intill omöjligt. Det bara skorrar. Så är det körövning i kväll.

Det är med stor sorg jag måste ställa in denna övning, med. Det är andra gången och på grund av en neslig (näslig) förkylning. Att be till högre makter (Gud) verkar inte hjälpa.

Så sammanfattningsvis får en väl lida pin och äta sin båtglass i lönndom. För har man tagit fan i båten får man allt ro honom i land med? Jag önskar er alla en skön ”månens dag”.Glassbåtar

av

I hembygdsgården

Utdrag ur Grönköpings Veckoblad september 2018:

Här går dansen i salen på Hembygdsgården, herr Brylén kom just hit i den stiliga Forden med fru Tilda på plats bredvid sej.
Hon ser blek och förskrämd ut, den stiliga tanten, för Brylén har sånär touchat landsvägskanten! Men i diket, där hamna´ de ej.

Ford (1)
Han parkerar och öppnar se´n dörren för frugan och så gångar de båda mot hembygdsstugan, där de sätta sig ner på dess bänk.
Han har vax i mustaschen och rova i västen, medan hon papiljottat sig länge till festen och av ådekolonj tatt små stänk.

Fortsatt läsning följer här >>>

av

Det sista halmstrået

old-man-2803645_1920
Jag har en historia att berätta om hur min make fick fem år till att leva tack vare LCHF. Det första jag lade märke till var att han började svälla i fötterna. Jag tänkte inte så mycket på det men upptäckte att han blev tröttare och tröttare. Han har alltid varit storvuxen med rejäl övervikt sedan länge, men fortsatte att svälla ut oavsett kost. Han prövade alla metoder för viktnedgång, men misslyckades alltid. Han led naturligtvis av diabetes och högt blodtryck och var medicinerad för det. Han hade även hjärtflimmer.

Jag läste allt jag hittade på nätet om dessa sjukdomar och kom in på Annika Dahlqvists sajt och blev intresserad av hur mycket kosten betyder för hälsan.

Min man svällde mer och mer i kroppen och till slut kunde han inte ligga i sängen och sova för han fick ingen luft. Han satt i en fåtölj och sov på nätterna. En morgon när jag vaknade och tittade till honom såg jag en stor blöt fläck nedanför hans fötter. Jag frågade om han kissat på sig, men det hade han inte. Jag lyfte på hans byxben och upptäckte till min fasa att benen hade spruckit så klibbig vätska hade runnit ut på golvet. Följden blev att det blev stora bensår på båda benen. Efter instruktioner från sjukvården fick jag lära mig att lägga om såren och gjorde så gott jag kunde.

Vid en viktkontroll hos läkare efter tre månader visade vågen på en viktminskning på 30 kilo. Min man blev som en ny människa.
Jag minns att jag hade läst någonstans att när man äter LCHF-kost så är det första som lämnar kroppen överskottsvatten. Jag tänkte att detta är sista halmstrået att ta till. Vi började direkt med LCHF-kost och han bara njöt av denna kost, men saknade naturligtvis potatisen väldigt mycket. Men jag var stenhård. Läkaren avrådde från LCHF, men jag lyssnade inte på det.

Jag fortsatte att lägga om såren och efter en månad var de helt läkta. Efter tre dagar kunde han, efter läkarkontakt, minska på både diabetes- och blodtrycksmedicin. Vid en viktkontroll hos läkare efter tre månader visade vågen på en viktminskning på 30 kilo. Min man blev som en ny människa. Han kunde ligga i sin säng och sova som vanligt. All överflödig vätska försvann, han mådde bra och levde fem år till trots att han ökade kolhydratmängden. Jag tror annars inte att hans hjärta klarat av påfrestningen av all vätska i kroppen.

Dock fick han senare en tumör på hypofysen som på grund av waran-behandling började blöda och akut operation blev nödvändig. Han blev tidigt hemflyttad till regionsjukhuset där vården var bedrövlig och efter en tid avled han av lunginflammation.

Vad jag vill poängtera med min berättelse är att denna kost verkligen bidrar till att överflödig vätska lämnar kroppen först. Tänk om alla med svullnad och vätska i kroppen och bensår provade denna kosthållning, vad mycket lidande som skulle besparas. Tänk om alla läkare ordinerade denna kost istället för vätskedrivande som njurarna måste kämpa med.

Till detta måste jag tillägga att på dessa tre månader minskade även min egen vikt med nio kilo. Tack för att jag fick dela med mig av min historia.

Hälsningar,
Siw

av

Halmstads Manskör

Hemma efter medverkan i Halmstad Manskörs 75 års Jubileumskonsert.
Immanuelskyrkan var nästan fylld till brädden. Vår breda repertoar verkade uppskattas av den månghövdade publiken (ca 150 st).

Immanuelskyrkan
Den efterföljande måltiden med dryck (viner) och varierad mat (buffé), var även den uppskattad av körmedlemmar och anhöriga. En spontan underhållning av körens medlemmar var värd större publikt intresse.

Så totalt sett var det en fantastisk eftermiddag och afton. Tror att denna sidas skribents medverkan i kören uppskattades väl. Det trots kort tids medlem och därmed medverkan i kören och därför ganska minimal tid för övning av dagens repertoar.

På måndag börjar övningarna inför julkonserten den 6 december.

Julglitter