Det sista halmstrået

old-man-2803645_1920
Jag har en historia att berätta om hur min make fick fem år till att leva tack vare LCHF. Det första jag lade märke till var att han började svälla i fötterna. Jag tänkte inte så mycket på det men upptäckte att han blev tröttare och tröttare. Han har alltid varit storvuxen med rejäl övervikt sedan länge, men fortsatte att svälla ut oavsett kost. Han prövade alla metoder för viktnedgång, men misslyckades alltid. Han led naturligtvis av diabetes och högt blodtryck och var medicinerad för det. Han hade även hjärtflimmer.

Jag läste allt jag hittade på nätet om dessa sjukdomar och kom in på Annika Dahlqvists sajt och blev intresserad av hur mycket kosten betyder för hälsan.

Min man svällde mer och mer i kroppen och till slut kunde han inte ligga i sängen och sova för han fick ingen luft. Han satt i en fåtölj och sov på nätterna. En morgon när jag vaknade och tittade till honom såg jag en stor blöt fläck nedanför hans fötter. Jag frågade om han kissat på sig, men det hade han inte. Jag lyfte på hans byxben och upptäckte till min fasa att benen hade spruckit så klibbig vätska hade runnit ut på golvet. Följden blev att det blev stora bensår på båda benen. Efter instruktioner från sjukvården fick jag lära mig att lägga om såren och gjorde så gott jag kunde.

Vid en viktkontroll hos läkare efter tre månader visade vågen på en viktminskning på 30 kilo. Min man blev som en ny människa.
Jag minns att jag hade läst någonstans att när man äter LCHF-kost så är det första som lämnar kroppen överskottsvatten. Jag tänkte att detta är sista halmstrået att ta till. Vi började direkt med LCHF-kost och han bara njöt av denna kost, men saknade naturligtvis potatisen väldigt mycket. Men jag var stenhård. Läkaren avrådde från LCHF, men jag lyssnade inte på det.

Jag fortsatte att lägga om såren och efter en månad var de helt läkta. Efter tre dagar kunde han, efter läkarkontakt, minska på både diabetes- och blodtrycksmedicin. Vid en viktkontroll hos läkare efter tre månader visade vågen på en viktminskning på 30 kilo. Min man blev som en ny människa. Han kunde ligga i sin säng och sova som vanligt. All överflödig vätska försvann, han mådde bra och levde fem år till trots att han ökade kolhydratmängden. Jag tror annars inte att hans hjärta klarat av påfrestningen av all vätska i kroppen.

Dock fick han senare en tumör på hypofysen som på grund av waran-behandling började blöda och akut operation blev nödvändig. Han blev tidigt hemflyttad till regionsjukhuset där vården var bedrövlig och efter en tid avled han av lunginflammation.

Vad jag vill poängtera med min berättelse är att denna kost verkligen bidrar till att överflödig vätska lämnar kroppen först. Tänk om alla med svullnad och vätska i kroppen och bensår provade denna kosthållning, vad mycket lidande som skulle besparas. Tänk om alla läkare ordinerade denna kost istället för vätskedrivande som njurarna måste kämpa med.

Till detta måste jag tillägga att på dessa tre månader minskade även min egen vikt med nio kilo. Tack för att jag fick dela med mig av min historia.

Hälsningar,
Siw

Insulinets giftiga effekt och moderna sjukdomar

Jag skriver inte så mycket eget material här numera. I stället skriver jag på egna historier, vilka troligen blir böcker för utgivning så småningom. Trots allt läser jag om det som intresserar mig mest.

Här under ett inlägg från Dr Jason Fung om det tillverkade insulinets problem och påverkan på människokroppen. Håll tillgodo.

74834-insulin

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Kan det vanligen utskrivna läkemedlet insulin ha betydelse för dödligheten vid typ 2-diabetes?

Fiaskot med läkemedlet rosiglitazone och den chockerande 22% ökade risken för död man fann i ACCORD-studien fick forskare att fokusera på de potentiellt skadliga effekterna av några av dessa blodsockersänkande läkemedel. Insulin var det äldsta och mest effektiva och tiden var inne för att se över paradigmet om insulinets giftiga effekt.

Att diagnosticera hyperinsulinism har alltid varit problematiskt av flera olika anledningar. Insulinnivåer varierar mycket under dagen och som svar på olika livsmedel. Frisättning av insulin, som alla hormoner, sker i pulser, vilket innebär att två mätpunkter kan skilja sig mycket åt även om de bara mäts minuter ifrån varandra. Att mäta fasteinsulin löser en del av dessa problem, men det varierar vitt mellan människor och tenderar att reflektera den underliggande insulinresistensen.

Hyperinsulinism har ansetts vara ett potentiellt problem, även så långt tillbaka som 1924. När insulinanalyser blev tillgängliga under 1960-talet blev det tydligt att insulinresistens framkallar hyperinsulinism, men det motsatta är också sant – hyperinsulinism kan orsaka insulinresistens.

Läs vidare här >>>

Vilken kost orsakar cancer?

Jag läser en mycket intressant kostrapport av Dr Jason Fung. Han redovisar hur världen har tänkt om kost under tid. Många har gjort massor av medvetna och omedvetna misstag i sin iver att tjäna pengar på naiva människor.

Cancer

I takt med att det blev mer och mer tydligt att miljöfaktorer påverkar förekomsten av cancer, blev kosten det första som misstänktes. Den fråga som sedan ställdes var vilken specifik del av kosten som var boven. Fett i kosten blev direkt misstänkt.

Från sena 1970-talet till 1990-talet var vi fast i en hysterisk fettfobi. Vi trodde att fett orsakade allt dåligt. Det orsakade fetma. Det orsakade högt kolesterol. Det orsakade hjärtsjukdom. Det orsakade förmodligen dålig andedräkt, håravfall och var dessutom anledningen till att man skar sig på papper.

Det fanns aldrig något faktiskt bevis för tanken att fett från kosten, som människor ätit sedan, tja, vi blev människor, skulle vara skadligt. Men det spelade egentligen ingen roll, eftersom hela den vetenskapliga världen hade på sig fett-är-dåligt-glasögonen. Vem behöver bevis när det finns dogmer?

Eftersom allt dåligt gick att skylla på fett, orsakade det troligtvis cancer också. Ingen hade egentligen någon aning om varför fett från kosten skulle orsaka cancer. Ingen hade observerat att folk som konsumerade mycket fett i stor utsträckning fick cancer. Men det spelade ingen roll, eftersom den nya regeln var att ge fett skulden för allt. Vi fortsatte helt enkelt på den banan!

Baserat på denna hörsägen lät National Institute of Health miljoner dollar försvinna in i en gigantisk studie för att bevisa att fett från kosten orsakade viktuppgång, hjärtattacker samt bröstcancer.

Denna massiva randomiserade kontrollstudie (den gyllene standarden av evidensbaserad medicin) som fick heta Women’s Health Initiative, registrerade närmare 50 000 kvinnor. Vissa kvinnor instruerades att följa sin vanliga kosthållning, den andra gruppen skulle dra ner på mängden fett från kosten till närmare 20 procent av kaloriintaget och öka intaget av spannmål, grönsaker och frukt.

Läs hela det intressanta reportaget med riktig forskning här >>>

Nytt trevligt läkarbesök

I går tisdag träffade jag min hematologdoktor för att diskutera min framtid. Det är kul att diskutera framtiden, när man har leukemi. Hahaha.

Vi pratade om ”forskningen” kring att avbryta behandlingen med Imatinib efter ett antal år. Längst har man kommit med den senare komna medicinen Tasigna, där Novartis i en bredare studie avbryter behandlingen efter fyra år.

Både studierna med Glivec och Tasigna är hittills för små och korta i tiden för att vara säkra. Studierna med Glivec visade dock att man kunde sätta in medicinen igen med gott resultat om de kontinuerliga proverna visade på en cellökning.

Min doktor och jag var dock överens om att jag med mina ”endast obetydliga biverkningar”, ska fortsätta behandlingen med Glivec.

Några kunskapslänkar:

Internmedicin

Blodcancerförbundet

Behandlingsfrihet

Cancercentrum

Cancerbeskedet

Hade jag leukemi

Nytänkande prostatascreening

Nu hör vi och kan läsa om socialstyrelsens rekommendationer att inte rekommendera allmän screening av prostatacancer, eller enligt PSA-värden befarad prostatacancer. Det är en mycket märklig rekommendation av en myndighet, enligt mitt sätt att se det. Detta uttalande börjar närma sig ålderism och åldersapartheid.

Naturligtvis tänker man sig då att biverkningarna och kostnaden av ultraljud och en samtidig totalt blind biopsi av prostatan.

Hur imbecilla är man inte då? Jag menar att blint sticka in nålar i prostatan genom ändtarmen för att söka efter cancertumörer är så huvudlöst så det borde vara åtalbart och långt utanför mänskligt tänkande.

Naturligtvis ska läkaren remittera en person med högt PSA-värde till en MR-undersökning. Med välriktade biopsier med hjälp av en MR-kamera kan läkaren lätt och snabbt konstatera om det finns några tumörer. Det är ett ”Nytänkande i människans tjänst”!

Det blir ingen allmän screening för prostatacancer

Allmän screening: ”Skulle rädda livet på en massa män”

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform

Tips på hur du tar hand om din prostata

Rensa i röran

Nu har jag lagt ner lite tid på att rensa ut på min hemsidas och denna bloggs röra ”Feng Shui”. Ibland samlar man på sig onödigheter. Ibland uttrycker man sig snålt, eller på olika sätt.

År 2017 började jag en inre och yttre resa mot bättre hälsa, en smidigare kropp, ett skönt välmående och därmed en bättre livskvalitet. Troligen ett ännu bättre golfspel då med?

Den resan fortsätter nu år 2018.

Men det är inte lätt att försöka leva ”hälsosamt” när frun i huset bakar bullar och kakor så det står härliga till. Alltså, det är riktiga socker- och kolhydratbomber!

IMG_0842 (1)

Att försöka avveckla det evinnerliga bakandet är inte lätt. Det sitter i generna sedan många år tillbaka. Så jag med leukemi, prediabetes, och kanske diabetes 2, får försöka leva med en annan kosthållning när och där det går.

Naturligtvis är jag, eller har blivit en sökare, efter min konstaterade KML 2014. Nu när det verkar som om min sockerväktare insulinet verkar vara lite i olag, måste jag söka vägar mot en bättre hälsa.

Jag hittade en blogg som verkar mycket intressant ur min synpunkt sett. Den skrivs av en Linda Liljefelt. Hon beskriver en i min arma hjärna ny företeelse, nämligen tarmläckage. Denna benämning har jag hittills inte hört talas om, men jag kan köpa den och lägga den till all annan kunskap i hälsoskogens snårighet.

Linda ger många goda råd att följa för en gammal urspårad uv som mig. Den som vill, kan följa hennes sida ”min nya mat”.

Eftersom jag har blivit lite såld på Kostdoktorn, numera Diet Doctor, så jämför jag gärna mycket av det jag läser med just kostdoktorn. Rätt eller fel får ni läsare avgöra.

Det hela började egentligen med Maria Markazits blogg och hennes ”mamma äter inget vitt” för ganska många år sedan. Då arbetade jag i mitt anletes svett som medicinsk ingenjör på akutsjukhus och hade inte så mycket tid till egna funderingar. Nu har jag den tiden.

Maria skrev redan då på den tiden:

Man går alltså inte upp i vikt för att man äter för mycket, utan för att kroppen reagerar fel på det man äter.

Tecken på att man är kolhydratberoende kan vara:
Att man blir hungrig kort efter en måltid
Att man blir trött/hängig på eftermiddagen
Att man inte kan sluta äta när man väl har börjat
Att man gärna småäter mellan målen
Att pasta och bröd är favoritmaten
Att man i en två-rättersmiddag föredrar efterrätten framför förrätten
Att man får yrsel 3-4 timmar efter en måltid
Att man går upp i vikt trots att man äter en ”vanlig” kost

Det finns mycket att tänka på alltså. Nu ska jag slutföra Feng Shui på mina sidor. Jag tror det blir riktigt bra, men det får ju ni andra bedöma när ni läser det ni läser.

Jag önskar er en skön dag.

Bli din partners vän

Maken vill skiljas, men chockas när han hör fruns oväntade svar. Sista raden får mitt hjärta att brista.

Jag har läst den här historien några gånger, och jag måste erkänna att jag gråter varje gång. Det är en stark bild av kärleken som jag tycker att alla borde läsa. Den är djupt sorglig, men berättar någonting viktigt om kärlek och förhållanden. Texten, skrivet av maken, har cirkulerat på nätet i ungefär tio år. Jag vet inte om det är en sann historia eller inte, men oavsett vad, så vill jag dela den med er. Jag hoppas att ni vill dela den vidare. Sitt ner och slappna av för en stund. Läs och begrunda.

Jag kom hem en kväll och maten var klar. Min fru hade kommit hem tidigare från jobbet och lagat middag. När vi satt oss ner tog jag hennes hand och sa: ”Jag vill skilja mig.”

Hon reagerade knappt. Verkade inte ens irriterad. I stället så frågade hon mig varför. Jag undvek frågan. Då blev hon arg och började kasta bestick och skrek: ”Du är ingen man!”. Vi pratade inte mer den kvällen. Hon var ledsen. Jag förstod att hon ville ta reda på vad som egentligen hänt med vårt förhållande, men jag kunde egentligen inte ge henne något bra svar. Jag hade förälskat mig i någon annan. Jag älskade inte min fru längre. Jag tyckte bara synd om henne.

Med en stor portion skuldkänsla skrev jag en överenskommelse för skilsmässan. Hon får behålla huset, bilen och 30 procent av mitt företag. Hon ögnade igenom det – och rev sönder pappret. Kvinnan som jag spenderat 10 år av mitt liv med hade blivit starkare. Jag blev ledsen över tanken på att hon slösat tid, resurser och energi på mig, men kunde inte ta tillbaka det jag sagt vid middagsbordet. Till slut grät hon högljutt framför mig, vilket var vad jag förväntat mig från första början, och när hon gjorde det kändes det så verkligt… Vi ska skilja oss.

Dagen efter kom jag hem sent från jobbet, och vid middagsbordet satt hon och skrev något. Jag åt ingen middag. Jag gick raka vägen till sängen och somnade.

På morgonen hade hon skrivit ner hennes villkor för en skilsmässa: Hon ville inte ha någonting, men begärde att vi skulle försöka leva så normalt vi bara kunde den kommande månaden. Anledningen var enkel: Vår son skulle ha sin första skolavslutning inom en månad, och hon ville inte förstöra det för honom.

Hon bad mig också att komma ihåg hur jag burit henne över tröskeln i sovrummet på vår bröllopsdag, och ville nu att jag skulle bära henne från sovrummet till ytterdörren varje morgon – i en månads tid. Jag blev konfunderad och nästan lite rädd. Jag tänkte att hon höll på bli galen, men eftersom jag ville att vi skulle avsluta på ett så bra sätt som möjligt, accepterade jag hennes annorlunda önskan.

Vi var båda rätt klumpiga när jag skulle bära henne för första gången sedan vi gifte oss. Men vår son var glad, och klappade händerna samtidigt som han sjöng:

”Pappa bär mamma i hans armar!”.

Hans ord smärtade i bröstet. Jag bar henne från sovrummet, genom vardagsrummet fram till ytterdörren. Hon blundade och sa: ”Berätta inte för honom om skilsmässan.” Jag nickade och släppte ner henne från min famn.

Dagen efter var vi inte lika klumpiga. Hon lutade sig mot mitt bröst, och jag kunde känna lukten av hennes parfym. Jag insåg att det var väldigt längesen jag uppmärksammat den här kvinnan. Hon var inte ung längre. Hon hade rynkor i ansiktet, och hennes hår började bli grått. Vårt förhållande hade tagit på krafterna. För en stund funderade jag på vad jag egentligen hade gjort med henne.

På den fjärde dagen, när jag lyfte henne, kände jag hur känslorna började komma tillbaka. Den där känslan av närhet. Det här var kvinnan som givit mig tio år av hennes liv. På den femte och sjätte dagen förstod jag hur de där känslorna bara fortsatte att växa. Det blev mycket lättare att bära henne när slutet av månaden närmade sig, och jag noterade hur hon blivit smalare och smalare.

En dag slog det mig hur mycket smärta och sorg hon bar på. Och utan att tänka på det, strök jag hennes hår. Vår son kom precis in genom dörren, skrattade och sa:

”Pappa, det är dags att bära mamma!”

För honom hade det nu blivit en viktig morgonrutin. Min fru viftade till sig vår son och kramade honom hårt. Jag vände mig åt ett annat håll för jag var rädd att hade ändrat mig angående skilsmässan. Jag bar henne i mina armar. Jag höll hennes kropp i ett fast grepp. Precis som på vår bröllopsdag…

När jag bar henne för sista gången den här månaden kunde jag knappt röra mig. Jag visste vad jag var tvungen att göra. Jag körde till Jane, som var den nya kvinnan i mitt liv, och berättade som det var: ”Jag är ledsen, men jag vill inte skilja mig från min fru längre.”

Allting var så tydligt nu. Jag hade burit min fru in till vårt hus på vår bröllopsdag, och sagt till henne ”tills döden skiljer oss åt.”

På vägen hem från jobbet den här dagen köpte jag blommor, och när tjejen i kassan frågade mig om jag ville ha ett kort, så log jag och sa: ”Jag bär dig varje morgon – tills döden skiljer oss åt.”

Jag kom hem, med blommor i handen, och ett stort leende på läpparna. Jag ropade på min fru, men fick inget svar. Några snabba steg in i sovrummet senare såg jag hur hon låg i vår säng – livlös. Hon dog i sömnen när jag var på jobbet.

Det visade sig att hon hade haft cancer i flera månader, men jag var så upptagen med min nya kvinna att jag inte ens tänkt tanken att min fru var sjuk. Hon visste att hon var döende, men ville rädda mig från vår sons reaktion (om vi fullföljt skilsmässan).

I vår sons ögon skulle jag fortfarande vara en trogen, kärleksfull och omtänksam pappa och make.

De små sakerna i våra liv, som jag inledningsvis trodde var tråkiga och oviktiga, är vad som verkligen räknas. Inte hur stort hus du har, inte vilken sorts bil, inte personliga ägodelar eller pengar på banken. Sådana saker kan absolut skapa förutsättningar för lycka, men egenvärdet från dessa saker kan aldrig generera faktisk lycka.

Så ta dig tid och bli din partners vän och gör alla de där små sakerna för varandra som är kärlek.

Många personer förstår inte hur lite som krävs för verklig lycka och ger upp alldeles för tidigt.

Utredning av diabetes

Klockan ringde mycket tidigare än vad jag är van vid. Fem minuter senare larmade min iPhone. På min iPhone stod det blodprov 08:00.

In i duschen för att tvätta av mig alla avlagda skinnrester. För det är ju så att man gnider av gammalt skinn i sängen på nätterna.

På plats i god tid möter jag Maria. Hon tar två prover i fingret och far iväg för analys till labrummet. När hon kom tillbaka berättade hon att det ena värdet visade på typisk diabetes 2, medan det andra värdet visade på prediabetes.

Hon berättade att hon ville ha ett blodprov från en ven i armvecket för att mer noggrant kunna fastställa om jag har diabetes eller inte. Svar kommer senare idag.

Jag tror att det är lika bra att börja förbereda mig på kostomläggning, för att inte utveckla en fullskalig diabetes 2. LCHF är en sådan metod, vilken verkar mest human.

Intervju om kost och diabetes med Dr Sarah Hallberg

Se även mitt tidigare inlägg om Diabetes och cancer.