Halmstads Manskör

Hemma efter medverkan i Halmstad Manskörs 75 års Jubileumskonsert.
Immanuelskyrkan var nästan fylld till brädden. Vår breda repertoar verkade uppskattas av den månghövdade publiken (ca 150 st).

Immanuelskyrkan
Den efterföljande måltiden med dryck (viner) och varierad mat (buffé), var även den uppskattad av körmedlemmar och anhöriga. En spontan underhållning av körens medlemmar var värd större publikt intresse.

Så totalt sett var det en fantastisk eftermiddag och afton. Tror att denna sidas skribents medverkan i kören uppskattades väl. Det trots kort tids medlem och därmed medverkan i kören och därför ganska minimal tid för övning av dagens repertoar.

På måndag börjar övningarna inför julkonserten den 6 december.

Julglitter

Öka ditt självförtroende

Var inte för hård mot dig själv efter en dålig golfrunda
En lektion av Fredrik Wetterstrand

Alla-och-Fredrik (1)
Bild: golfbranschen.se

Ibland är golf det svåraste man kan ägna sig åt. Det är omöjligt att få bollen dit man vill. Uppgivenhet och tankar på bowling eller fiske börjar infinna sig. Självförtroendet är kört i botten. Veckan efter lossnar spelet. Bollen vet exakt vart den ska någonstans. Golf känns plötsligt enkelt. Det är omöjligt att förstå hur det bara för en vecka sedan kunde kännas så hopplöst. Nu fattar man inte hur man kunde tycka att golf var svårt. Bollträffen är perfekt och man har ingen förståelse för att andra kan tycka att golf är svårt. Funderingar på att satsa lite extra på golf och kanske sätta lite tuffare mål börjar röra sig i huvudet. Självförtroendet är på topp.

Man slits mellan hopp och förtvivlan. Det är frustrerande – och jobbigt för självförtroendet som åker berg-och-dalbana hela tiden. Men – måste självförtroendet vara ett offer för omständigheterna?

Utan tvekan är självförtroende viktigt i golf. Ju bättre självförtroende du har, desto mindre oroar du dig för negativa konsekvenser av dina slag. Du kan ta motgångar bättre och kommer inte att vara lika nervös i avgörande lägen. Men är det så att självförtroendet bara förbättras när vi spelar bra och försämras när vi spelar dåligt? Då borde det vara omöjligt att vända en trend. Ju sämre du spelar, desto sämre självförtroende får du, vilket leder till ännu sämre spel och ännu sämre självförtroende. Vilket dilemma! Men – hur kan det finnas spelare som lämnar golfbanan med samma höga självförtroende, oavsett hur det har gått? Och hur kan vissa proffs komma tillbaka till toppen trots att de haft motgångar i flera år? Det verkar som om självförtroendet inte bara är ett offer för omständigheterna. Det kan påverkas på andra sätt än av den senaste rundan.

Efter en runda eller efter ett specifikt slag tolkar man resultatet. Oavsett om det var bra eller dåligt söker man en förklaring till varför det blev som det blev. Den tolkning vi gör påverkar självförtroendet och tolkningen kan se olika ut för olika personer. Du känner säkert någon som alltid har en bra bortförklaring till en dålig runda. Lika säkert känner du någon som efter en dålig runda skyller allting på sig själv: ”Jag är så dålig på golf…” Efter en lyckad runda tycker vissa att de haft tur medan andra förklarar det med att de tränat hårt och verkligen nått upp till sin förmåga.

Sådana förklaringar påverkar självförtroendet i stor utsträckning och det lustiga är att de flesta tenderar att använda samma tolkningsmönster oavsett vad den verkliga förklaringen till resultatet är. Vissa lägger alltid skulden på något utomstående när det går dåligt – banan, greenerna eller det långsamma spelet. Aldrig personens egen förmåga. Förvisso kan dessa personer åka ifrån banan med hyfsat självförtroende men på grund av den dåliga självinsikten kommer de sannolikt inte att träna på det de behöver. Ett sådant tolkningsmönster är därför inte särskilt konstruktivt i längden.

Andra spelare tenderar att lägga skulden på sig själva, oavsett om det är deras eget fel eller inte att det gått dåligt. Nackdelen med ett sådant tolkningsmönster är förstås att det drabbar självförtroendet negativt och om det går dåligt under en längre period är det lätt att man förklarar sig vara ett hopplöst fall och slutar spela. Å andra sidan har dessa personer en relativt god självinsikt och tenderar därmed att verkligen ta tag i de saker de behöver.

Bra prestationer kan också tolkas på olika sätt. Vissa tycker alltid att det var deras egen förmåga som gjorde att de lyckades. Sådana spelare kommer givetvis att höja sitt självförtroende när det går bra. Spelare som däremot förklarar sina framgångar med tur, att banan var lätt eller motståndarna dåliga kommer inte att få samma höjning av självförtroendet. För att få ett högt och jämnt självförtroende ska man alltså vara lagom ärlig mot sig själv i motgång. Lägg inte skulden på din egen förmåga om det inte är ditt eget fel att det gick dåligt. Acceptera att det finns omständigheter utanför din kontroll som påverkar ditt resultat. Men skyll inte allt på otur eller på något du inte har kontroll över.

4 TIPS på hur du ökar ditt självförtroende:
. Tänk ofta på dina bästa slag och dina bästa rundor.
. Träna in ett bra kroppsspråk, så att du ser ut att ha bra självförtroende. Det smittar av sig på dina tankar.
. Prata positivt med dig själv när du spelar.
. Träna upp din fysik. Självförtroendet ökar mycket om man är vältränad.

Fredrik vet vad man ska träna på och varför!

Brödsmulan i halsen

Det låter som en boktitel! Vi är många som sitter i samma gamla murkna eka och blickar ut på världen av författare som har lyckats.

Vi är några som sitter vid våra datorer och vill så oerhört mycket.
Vi har så oerhört mycket vi vill berätta för andra, men det är som att sätta en brödsmula i halsen. Den vill inte ut på några villkors vis.

Det är inget fel på min fantasi då jag har en liten fantasihistoria på gång. Historien handlar om min fantasifyllda uppväxt i ensamhet.

Kung av Fantásien

Jag försöker lära av alla som redan är fullfjädrade författare. Jag läser mycket om min så kallade genre – klassresan.

I den genren är Susanna Alakoski outstanding och en källa att ösa ur (läsa om). Jag läser om flera författare i den genren. Ingen nämnd och ingen glömd.

En som spottar ut intressanta böcker i parti och minut är Kim M. Kimselius. Om Kim: ”Kim skriver bland annat Historiskt skönlitterära äventyrsromaner för ungdomar, men har läsare i alla åldrar.”.

Jag startade skriva en historia om mobbning på arbetsplatser, där jag varvade personligt upplevda händelser med vetenskapliga skrifter. Den är för närvarande en brödsmula.

Jag startade skriva en historia om dagens alla ”smutsiga religioner” och om ren äkta kärlek. En historia har plötsligt blivit en serie med tre historier. Även de har drabbats av den nämnda brödsmulan.

Förutom dessa verklighetshistorier, ligger det några mindre historier och skräpar lite varstans i datorn. De här historierna handlar till stor del om vacker romantik på olika platser i världen.

Jag får troligen göra ett besök hos en otorinolaryngiolog för att få bort den numera kända brödsmulan. Eller så får jag besöka en god författares skrivstuga för att lära mig veta hut!

Stephen King: ”Att skriva handlar inte om att tjäna pengar, att bli berömd eller att vara eftertraktad, att få ligga eller ens ett sätt att skaffa sig vänner. Det handlar slutligen och till sist om att fördjupa och berika läsarnas liv och även om att fördjupa och berika ditt eget. Det handlar om att komma upp, komma igång, komma över. Om att bli lycklig, eller hur? Att bli lycklig.”.

Jag avslutar med att önska alla skrivlystna varande och blivande författare ett lycka till.

En tveksam belöning

Jag var iväg och lagade stenskott hos Ryds bilglas på Andersberg. Plötsligt ringde iPhonen! Jag blev anmodad (order) att köpa hem något gott till fikat.

Det är ju alla hjärtans dag. En order är en order. Alltså skulle ordern exekveras på hemvägen. Det blev ett besök hos Paulssons Konditori på Fredsgatan (reklam igen).

Det var ingen hemma när jag kom hem från mitt tidskrävande och långväga äventyr. Så jag tog på mig gåggardräkten och tog mig en runda på slingan. Jätteskönt, fast det var snorhalt på stigarna, gick det ändå hyggligt.

Nu med en tveksam belöning (bullen), känns det ändå ganska skönt.

IMG_0877 (1)

Att stjäla smarta ideer

Jag är inte så förtjust i att prata politik här. Michael Moore är normalt inte min favorit. När han nu undersöker vad USA kan lära sig av andra länder, genom att helt enkelt invadera dem och stjäla deras smartaste idéer, är han ok.

Michael Moore

Filmen får mig att börja fundera på var mänskligheten är på väg. Det verkar på mig som vi är på väg åt helsefyr!

Where to invade next Spola gärna fram ca 5 minuter för att slippa utfyllnadsmaterial.

Bygg starka barn

Sarka barn

När jag möter barn i skolan, ser jag två kategorier barn. Den ena kategorin är de barn där blicken lyser av nyfikenhet. Dom ser sig nyfiket runt och vill vara med på allt som händer runt dem.

Det finns ”normala” barn, genomsnittsbarnet, som kommer till skolan med en vad jag kan se normal inställning till det mesta. Normalt nyfiken på saker och människor. Normal begåvningsnivå.

Så finns det de barn som kommer till skolan med nedböjt huvud. När dessa barn blir tilltalade kan det hända att de tittar upp med en lätt skrämd blick, eller blicken är stum – nästan kall. Blicken ser oftast ointresserat rakt fram. Som om det inte finns minsta glädje i deras liv. Som om livsljuset i blicken har slocknat.

Den tid jag tillbringade i gårdagens folkskola finns i ganska färskt minne. Jag minns även klart hur och var mitt intresse för skolan slocknade. Det var i bytet mellan låg och mellanstadiet. Vi fick en äldre lärare som inte var intresserad av att lära oss barn något om skolan eller om livet, utanför skolan.

Naturligtvis är föräldrarna en den stora delen och resursen i barns utveckling. Föräldrarna är det stora stödet och föredömet i ett barns liv. Genom att bygga starka barn, kommer vi åt en del av problemet med trasiga vuxna.

Texten är en sammanfattning från min B-uppsats i pedagogik.

Min filosofiska sida

Som den uppmärksamme läsaren har märkt, har jag lagt in några tänkvärda inlägg här. Dessa inlägg är ganska mycket av mig själv, då dessa tankar fins i mitt arma huvud.

Jag brukar fundera över frågan om optimism eller pessimism via frågan, betraktar man ett vattenglas, som till hälften är fyllt, som halvfullt eller halvtomt?

Sedvanlig visdom förmodar att optimister svarar ‘halvfullt’, och pessimister svarar ‘halvtomt’.

fb-filosofiI detta sällskap skulle jag trivas. Kan tro att dessa personer löser många trevliga och otrevliga problem och uppgifter.

De där killarna är töntar

Tänkvärda ord.

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.

Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag?

Han måste vara knäpp”. Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär meter ifrån honom.

Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät. När jag gav honom glasögonen sa jag: ”De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång”.

Han tittade på mig och sa: ”Tack så mycket”. Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet.

Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Jag hade aldrig umgåtts med någon från en privatskola förut. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa: ”Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag.” Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner. När vi skulle sluta high school började vi planera för college.

Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.

På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under highschool-tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa:

Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig! Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. Tack, sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata. ”Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.

Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia”.

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende.

”Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara”.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till de sämre.

Jag skulle gå barfota tidigare om vårarna

När jag ändå är inne på filosofiska tankar, så lägger jag in denna underbara historia.
En historia som många av oss kan skriva under på.

Om jag fick leva ett liv till

Om jag fick leva ett liv till då skulle jag vilja
göra fler misstag.
Jag skulle vilja koppla av mer och vara
mjukare,
jag skulle vilja vara dummare än jag varit på
den här resan.
Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt,
jag skulle vilja ta fler chanser,
bestiga fler berg och simma i fler sjöar.
Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor.
Jag kommer kanske att ha fler verkliga bekymmer
men jag skulle ha färre inbillade.

Ni förstår…
jag är en sån där människa som lever försiktigt
och sunt
timme efter timme, dag efter dag.
Oh, visst har jag haft mina fina stunder
och om jag fick göra om det
skulle jag försöka att bara ha stunder.
En stund efter en annan
i stället för att leva så många år i förväg.
Jag har varit en sån där person som aldrig går
någonstans
utan termometer, varmvattensflaska, regn-
kappa och fallskärm.
Om jag fick leva mitt liv en gång till skulle jag
packa mindre i väskan.
Om jag fick leva en gång till
skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna
och fortsätta med det längre in på höstarna.
Jag skulle dansa mer, åka mer karusell
och jag skulle plocka fler tusenskönor.

Nadine Stair, 85 år, Louisville, Kentucky