Tanken på mitt egna spel

I går fredag var Mona, Claes och jag på Hills och följde alla duktiga golfspelare. Golfbanan var fantastisk, men säkert mycket jobbig för spelarnas väskbärare.

Greenerna var snabba, eller mer precist 11,5 på stimpen.

Mat och dryck (buffén) i Nordeas restaurang var fantastisk. Det fanns kött, fisk, sill och grönsaker av alla de slag. Alltså många olika sorter att välja på. Vankelmodet var på alerten.

Mona och jag tackar Karin och Bo som gav oss möjlighet att närvara. Vi fick överta deras VIP-biljetter, då de hade familjeangelägenheter att pyssla med denna helg.

VIP Hills Nordea VIP

Jag fick nu möjlighet att följa Michael Jonzon som jag under lång tid beundrat. I går fredag fick jag både följa Michael och träffa hans fru Yvonne. Michaels caddy och dotter Nicole hade det troligen ganska jobbigt i backarna. Medan vi som följde Michael och Nicole hade det jättetrevligt.

Portugal Masters 2017 - Day Two Foto: Getty Images

Bilden här inunder visar utsikten från restaurangen. Vi ser green på hål 18 närmast.

Hills 18

När vi satt och åt, kraschade någon spelares bollar in i glasfönstret till höger om oss och någon annan smaskade in sin boll i läktarens presenning till vänster om oss. Någon spelare limmar flaggan från mer än 200 meter. Med järnklubbor!

Tanken föll då på mitt egna spel. Hahaha.

En sagolik vecka i Portugal

Frun och jag är nyss hemkomna från en underbar vecka i Portugal. Platsen heter Quinta do Lago och ligger 20 minuters bilväg västerut från Faro.

Vi började resan från Halmstad fredagen den 2 mars med tåg till Stockholm. Resan gick som smort trots tungt bagage. Det finns hjälpsamma människor överallt.

Efter en del strul fortsatte vi resan med Flygtaxi till Arlanda flygplats. Allt var bokat och klart när vi anlände, då Niklas hade ordnat boende på Radisson Blu SkyCity Hotel Arlanda Airport åt oss. Alltså mitt i smeten. Vi installerade oss och myste en stund efter resan.

När vi myst färdigt gick vi ner i den stora hallen för att rekognosera inför avresan på lördag morgon. Det är alltid tryggt att veta var man ska om det kniper med tid.

På morgonen hade vi gott om tid för bagageincheckning. Med våra plusbiljetter och kom vi lätt in till SAS-loungen för att äta frukost. Frukosten var alldeles lagom vid denna tidiga morgon. Vi checkade in bagaget vid sjutiden på morgonen.

Vi fick en fin resa ner till Faro. Visserligen en kort stunds turbulens, men inte värre än att glasen på bordet framför oss stod kvar. Vi flög in från söder, alltså från Atlanten och såg Faro.

Jag tittade ut genom flygplanets fönster för att se om våra golfbanor syntes. Från vår höjd borde de synas. Det fanns fullt av golfbanor så det var svårt att välja ut just de vi skulle spela på.

Resväskor och golfbagar kom snabbt på banden. Veronica och Niklas mötte oss med välkomstskylt direkt vid utgången. Vägen till hotellet var omväxlande med breda fina vägar blandat med såriga vägar. Men färden gick jättesmidigt.

Anblicken av hotellet översteg vida bilderna på internet. Det var som att åka vägen fram till ett slott. Vita byggnader och fontändammar i marmor kantade infarten till det fantastiska hotellet. Det var bara att njuta.

ConradBild: Hotel Conrad

Väskor och golfbagar kördes upp på rummen av hotellets personal. Nycklar (kort) till rummen hade Veronica och Niklas redan ordnat. Vi hittade vårt King de Lux Room på hotellet sjätte våning.

KingBild: Hotel Conrad

När vi gapat och kollat färdigt, vilket tog sin avsevärda tid, gick vi till köpcentret, några hundra meter från hotellet, för att få något till livs och handla lite dricka och annat. Vi hittade en bar med pizza. Veronica, Niklas och några andra nykomna gäster satt redan och åt pizza där.

På söndagen åkte vi till Quinta do Lago för att träna och spela south cource. Klubbhuset var som väntat välutrustat. På shopens baksida fanns restaurangen. Förutom en riklig meny, hade de en underbar espresso vilken intogs av mig vid de tre tillfällen vi spelade och tränade på golfanläggningen.

Träningen började med att vi delades upp i två grupper. Frun blev med i Niklas svingrupp och jag hamnade i chippgruppen med Veronica. Att mitt stora dilemma var chipparna, visste jag ju redan! Med Veronicas hjälp kom jag ganska snart överens med dessa. Mitt problem var pilbågssyndromet med kroppen i passivt bakåtläge, med svårt toppade bollar som följd. Med några enkla instruktioner löste vi det problemet. Det är som eljest, när man gör rätt så blir det bra.

Efter en tids chippande bytte grupperna plats. Jag fick svingträning. När Niklas hade gått genom alla fram till mig (som vänsterspelare ställer jag mig alltid så att ingen behöver träffas av min klubba bakom mig), fick jag lära mig lite nytt i svingen. Min rygg böjdes bakåt och blev som en pilbåge när jag slog till bollen. Alltså hamnade min kropp i ett defensivt bakläge. Detta rättade Niklas till genom några enkla instruktioner. Plötsligt slog jag tjugo meter längre och spikrakt, utan ansträngning.

Om bara snön försvinner från vår golfbana i Halmstad, så kommer jag att hänga där ett bra tag för att träna.

SödraBild: South cource

Efter träningen spelade vi södra banan. Det var en mycket trevlig bekantskap. Precisa bollar var att föredra, annars blev det ett förlorat slag. Inte för att banan var svår, utan att den fordrade plats på fairway.

På måndagen spelade vi på Laranjal. Då hade vi ingen speciell träning före. Då var det frivilligt om man ville värma upp på rangen eller i klubbhuset. Naturligtvis föredrog Veronica och Niklas att vi värmde upp på rangen. Kvalitén på Laranjal var lika god som på södra banan. Skillnaden var väl bara att vinden kom åt bollarna lite mer på Laranjal än på Södra banan.

LaranjalBild: Laranjal

På kvällen åt vi en delikat trerätters middag på restaurang Bovino. Vi åt prefekt tillagat kött både på längden och tvären. Det var oxe, gris och lam. Säkert något mer som jag har glömt. Hur som helst var det delikat. Så klart att det var en aning svårt att sova efter all god mat och gott vin. För hur mycket vin vi än drack, så var glaset alltid fullt.

På tisdagen hade vi en spelledig dag. Trotts det var det många som åkte med på frivillig träning. Så klart att undertecknad med fru hängde på. Frun hade dock lite besvär med handen efter att ha fallit vid en bunker. Så hon tränade bara lite denna dag.

På onsdagen var det en ”vanlig dag” med golfträning och spel på norra banan. Slagen börjar sitta. Till och med chipparna börjar sitta, när jag gör rätt. Då blir inte puttarna så hiskeligt långa. Emellanåt blir det chipp och en-putt. Det bådar gott för framtiden. Den norra banan var i fint skick och inte så olik den södra. Ganska mycket träd att träffa om men var en aning sned.

NorthBild: North cource

På torsdagen hade vi golfträning och spel på Laranjal. Det var en ganska fin dag med sol ute och sol i sinne. Trots all träning och idogt arbete, förlorade jag en boll i ett vattenhål. Det var den första förlorade bollen på denna resan, trots att jag slår längre och därför borde vara snedare. Resultatet denna dag var inget att yvas över dock.

På kvällen åt vi middag på Casa do Lago, vilket var en liten famös fiskrestaurang som låg i en liten vacker vik med småbåtshamn. Huvudrätten bestod av ”Grilled Fish of the Day, New Baby Potatoes and Salad”. Till det drack jag rött vin?! Jag tyckte det passade alldeles utmärkt till fisken. Fisk är annars inte min favorit, men är man i Portugal, så ska man äta det som bjuds där. Jag var nog den ende som hittade tre ben. Hahaha.

På fredagen som var sista dagen före hemfärd, spelade vi på södra banan igen. Det var alltså en kär gammal bekantskap. Trots det lyckades jag inte att få till något bra spel. Naturligtvis gjorde jag som jag inte skulle – tänkte för mycket på sving och chip. Samtliga golfbanor var underbara och i förväntat gott skick. Kanske, bara något blöta.

En veckas vistelse här på Quinta do Lagos resort sätter sina spår för framtiden. Denna resa är svårslagen. Vi hade fantastiska rum med TV vid badkaret och trerätters gourmetmat varje kväll.

Resan hem fick ske som utresan, i flera etapper med mellanlandning på hotell Scandic Norra Bantorget i Stockholm. På hotellet åt vi den godaste pasta med nötkött vi ätit på mången god dag. Tack Scandic.
På söndagen företog vi sista biten hem med X3000 i två etapper, med byte i Göteborg. Det är en fröjd att åka X3000.

FrakturSom ni märker skriver jag inte så mycket om frun, då hon trillade och skadade handen.
Hon spelade därför inte efter sin förmåga.
Vid tillfällen spelade hon tyvärr inte alls.

Detta var fruns och min tredje resa med Cervingolf. Tidigare har vi varit på Gran Canaria och Lopesan Baobab Resort.
Vid de tillfällena spelade vi på Lopesan Meloneras golf. Även de resorna var oförglömliga.

Tack Veronica och Niklas för en fantastisk och oförglömlig golfresa.

Ringenäs sommarfest

I går var det fest i Ringenäs. Det var Ringenäs Golf Ab som bjöd på mat och dryck. Vi firade bland annat Ringenäs golfbanas trettio år.

Ringenäsfest
Ringenäs skapades av Ove Särnunger. Ove kom inte in på Halmstad Gk då kön var ansenlig. Han sade ”då får jag väl bygga en egen golfbana”. Sagt och gjort.

Idag tackar vi medlemmar för den gode Oves initiativ. Sedan har mycket hänt. Vi hade bland annat ett ägarbyte 2006.

De nya ägarna har sedan lagt ner mycket tid och medel för att få den fina bana vi har idag.

Idag var frun och jag ute och spelade med två greefeegäster från Småland. De hade öste mycket beröm över vår fina bana.

Ett speciellt tack till våra duktiga banarbetare.

En ny spännande golfbana

Jag spelade 3×6 hål på Ringenäs idag. Kerstin och jag kroknade lite på slutet, men vi blev ändå trea. Tydligen spelade de andra sämre än oss.

Vädret var kanon och banan var i ett toppenskick. Magnus Sunessons omritade bana har blivit fantastisk. Det gäller att hålla tungan i rätt mun mest hela tiden. Vi medlemmar har fått en ny spännande bana.

Tack för det Magnus Sunesson och Ringenäs Golf AB.

bunkerkratta
Ringenäs har nu lagt ut krattor för bland annat oss ”lite äldre”. Vi behöver alltså inte böja oss så djupt längre för att nå krattorna. Kanske att några fler spelare kommer att kratta efter sig nu. En nåd att stilla bedja om.

En underbart utsatt plats

Jag skulle vilja kalla röd 9:a på Ringenäs Gk för signaturhål. Golfhålet mäter bara 105 meter. Tee ligger högt över green, med en fantastisk utsikt ut överhavet.

Green är omgärdad av vatten till vänster och rakt fram. Till höger om green finns en ganska djup liten sandbunker. Naturligtvis kommer vattnet i spel om bunkerslaget blir lite längre än beräknat.

Som om inte det var nog, har man som spelare på helgerna något femtiotal åskådare som hurrar och buar, beroende på hur jag lyckas/misslyckas med mitt utslag.

Naturligtvis ökar det spänningen mångfalt.



Ringenäs får en ny bansträckning

Jag fegade ur i dagens TT-golf på grund av ett lätt men tätt regn. Så jag körde hem igen efter att ha lämnat av frun. Efter lite arbete vid datorn körde jag ut till golfbanan igen.

Inläggets rubrik är kanske inte är helt sanningsenligt, men Ringenäs golf AB har anlitat Magnus Sunesson som har ritat om bansträckningen en hel del. Så jag gick en runda för att bekanta mig med några av de ”nya hålen”.

Några hål kommer att bli något smalare på sina ställen, men framförallt så kommer bollarna för ”medelhandikapparen” hindras från att hamna i svåra lägen. Man släpper upp gräset på några ställen där banan lutar. Bollarna stannar alltså innan de försvinner. Det blir därför en ny spännande bana till våren, när gräset har vuxit upp.

Förutom den nya sträckningen enligt de på banan streckade linjerna, lägger man igen några bunkrar som kan vara tidskrävande hinder. Någon bunker kan även vara en säkerhetsrisk. I synnerhet bunkern framför 7:ans green. Många fastnar i den bunkern och är då utsatta för bakifrån kommande långtslående spelare.

Jag passade på att ta några bilder som visar de hittills igenlagda bunkrarna på gul 5, röd 7 och blå 1. Kanske att någon mer bunker läggs igen, men man kanske även gräver någon ny bunker på något strategiskt ställe.

Här visas gul 5
gul-5
Här visas röd 7
Röd 7.jpg
Här visas blå 1
Blå 12.jpg

En liten utflykt med vänner

Igår onsdag var frun och jag med goa vänner på Nissadalens golfbana. Det är en Pay and play-bana. Vi har länge pratat om att åka in och spela. Vi har kört förbi vid många tillfällen. I går körde vi inte förbi, utan åkte in och spelade.

Golfbanan var i bra skick. I synnerhet fairway. Greenerna hade fått en del stryk vid vårens exeptionella hetta. Jag är övertygad om att greenerna tar sig och blir helt återställda i höst.

Här en vy över golfbanan.
Nissadalen 1

Nu är vi längst bort från klubbhuset. Vattenhindret till vänster i bilden drar gärna åt sig närgångna bollar. Vattnet har någon form av bollmagnetism.
Nissadalen 2

Detta är ett underbart smalt litet korthål på 98 meter. Bilden här är tagen från baksidan av greenen. ”Någon” hamnade i träden till vänster i bilden. Hålet ser skrämmande ut från utslagsplatsen längst bort i bilden.
Nissadalen 3

Här sitter vi och pustar ut efter en underbart varm sommardag. Hon till höger vann dagens runda. Grattis Ethel.
Nissadalen 4

Jag återkommer gärna till denna kul, men krävande golfbana. Inget av hålen är lätt att spela. Man kan till och med bli av med bollar om man inte hållet tungan rätt i mun. Vi tackar golfvärden för fikat.

På span efter sommargolf

Jag sitter och spanar runt på sommarens kommande golfbesök. Så tittar jag in på min egen golfbana Ringenäs och klickar på filmen om Min golfbana. Frågan jag då ställer mig är om jag verkligen skall lämna denna golfidyll och för vad?

Vi medlemmar på Ringenäs golfklubb har som Göran Tyrsing säger i videon, en fantastiskt fin och välskött golfbana. För den som kommer ”långväga ifrån”, har vi 24 fantastiskt vackert inredda dubbelrum. Samtliga rum har balkong med en fantastisk havsutsikt.

Vi har ett fantastiskt klubbhus som inrymmer ett nytt kök och en välbesökt restaurang med fantastiskt god och vällagad husmanskost.
Måndagens raggmunk med stekt fläsk och torsdagens ärtsoppsbuffé (vår och höst) är något alldeles extra.

Vi har nybyggda ljusa konferenslokaler med alla behövliga faciliteter. Det finns en rymlig hiss till dessa lokaler på andra våningen.

Vi har en ljus luftig golfshop som fyller den mest kritiske golspelarens krav på kläder och golfutrustning.

Prata med Therese Jacobsson (på bilden), så får ni all hjälp ni någonsin behöver.

Bild: Jan Sjöberg (från 2015)

Tips på trevliga golfbanor

Jag kan här tipsa om trevliga golfbanor.

Den ena är Isla Canela Golf, som ligger ligger i utkanten av träsken i Ayamonte vid floden Guadiana. Golfbanan har 18 hål. Isla Canela Golf är en väldigt lätt bana för nybörjare och för professionella spelare. Varje hål ger spelaren möjlighet att spela olika strategier, vilket gör spelandet roligt och omväxlande.

ISLA-CANELA-3

Den andra banan heter Golf Nuevo Portil och håller hög klass. Banan är lätt kuperad, slopad medel Par 71. Klubbhuset har en utmärkt restaurang och rum för golfutrustning. Fri golf för två personer. Gäster, reducerad greenfee. Även reducerad greenfee på näraliggande banor.

Golf-3