Höst och höstmys

Det är slutet på november 2020. Tiden till idag har gått med rasande fart, eller så har jag glömt det som hänt sedan i mitten av mars.

I början av mars var vi några i vänkretsen som var på en långhelg i Prag. Vi hade precis kommit hem när gränsen stängdes.

Nu i höst har vi ett mycket skiftande väder. Idag fredag var det dimma och minusgrader. Troligen glatt som tusan på vägarna. Sikten var icke avsevärd.

Som motvikt till höstmörker och dimma har jag fotograferat grannarnas skaparglädje. Visst är det mysiga bilder i mörkret.

Tanken var att vi skulle spela golf på hemmabanan med öppna greener. Visserligen utslagsplattor på några av hålen, men det går bra det med.

Tyvärr stod det på hemsidan idag att banan var stängd hela helgen på grund av frost. Det var första frosten för året, så det är ok.

Nu ska jag öppna dagens inköpta box med rödvin och gotta mig lite.

Ha det gott alla.

Beslut om strandpromenad

Jag är precis hemkommen efter en skogs- och strandpromenad på Västkusten. Några i min närhet beslutade (över mitt hufvud) att jag skulle följa med på den här promenaden.

Trots att det fanns en hel del saker att pyssla med hemma så böjde jag mig för husets övermakt. Det blev först en promenad på en nybyggd ljusslinga innan vi drog till havet.

Det blåste så det stod härliga till. Sanden yrde likt stormar i Sahara.

Var rädda om er därute och se upp för Covid.

Ett perfekt verktyg

Jag var i den nära butiken för det dagliga inköpen. Plötsligt fick jag syn på ett litet stekjärn. Precis ett sådant som jag har sökt efter under ganska lång tid.

Det är helt perfekt för att fixa till ett eller två stekta är, eller att fixa till en ostomelett. Innermåttet är 12 centimeter.

Normalt äter jag inte frukost, men när kroppen ska aktiveras på något sätt och vid tidig uppstigning, då kan det behövas stekt ägg eller en omelett.

Ha det gott och ät väl.

Besök hos diabetessyrran

I onsdags var jag och besökte min diabetessyrra. Alla prover var fantastiskt bra. Som en yngling. Trycket låg fantastiskt rätt och pulsen vid anklarna var bra trots min bypas. Färgen på fötterna var bra. Reaktionen var bra på alla punkter. Syrran påstod att jag hade fina fötter.

Så kom vi till vägning och mätning av midjemåttet. Där var det inte fullt så bra. Vikten var fortfarande tio kilo för mycket. Jag var minst en decimeter ”för lång” över midjan. Jag försökte med att jag är inte tjock, bara kort för min vikt, men det gick hon inte på.

Jag fick en läxa med mig hem vilken berättade att jag skull röra på mig mer och minska det dagliga intaget av energi med 500 kcal.

Därför och nu, har jag försökt rannsaka mig själv för att komma på ett bra sätt att minska intaget och med vad jag ska minska det.
För det räckte tydligen inte med att följa ”Smala människors sju hemligheter”. Eller så tar det betydligt längre tid att vänja kroppen vid mindre mat än vad jag trodde. Jag bor nog för nära kylskåpet.

Jag tror det gäller att se upp med vikt och intag av kalorier. För något år sedan hade jag åsamkat mig prediabetes och var på väga att börja med en medicin (Metformin) som hade varit livsfarlig för mig. Nu lyckades jag slingra mig ur den medicinfällan som väl var.

Nu blir det en ny vända med färre kalorier och mindre portioner, trots att det ser otroligt gott ut så att jag gärna skulle ta en portion till. Kanske en reduktion av sötsaker skulle vara en god tanke med.

Nu ska jag sätt mig ner med Kim M Kimselius ”Att hitta glädje i skrivandet”. Jag måste bara bli färdig med mitt skrivande.

Ha’ de.

Lite egentid

Jag fick äntligen tid för att sitta ner med det senaste numret av OHE.
Naturligtvis handlar tidningen om olika former av blodsjukdomar och hur hematologer fungerar under corona-tider.

Ledaren berättar om hur man tänkt sig lösa sina sammankomster i framtiden. Som förstasidan visar, sker sammankomster över Zoom.

Naturligtvis handlar tidningen även om KML som ligger mig varmt om hjärtat. För närvarande är bloggen avstängd då någon försökte stjäla den. Varför är svårt att sia om.

Kanske beror det på att jag avslöjade min tanke på att skriva ihop en liten historia för att hjälpa andra som får diagnosen KML. Cancern kommer närmre och närmre. Plötsligt har du själv cancer.

Må gott och lev väl folk.

En niohålare

Idag blev det en niohålare med MTT-golfare. MTT står för Måndag-Tisdag-Torsdag. Alla som är över 55 år är välkomna att spela golf under trivsamma former. Vi brukar vara ett tjugotal spelare som ”lottas ihop” med spelare av olika klass och börd.

Här utsikt från starthålet vid röd slingas nia. Nians green rakt fram.

Idag spelade jag tillsammans med Birgitta och Mats. Resultaten blev inte så särdeles bra då det blåste attans emellanåt. Inte bara för att vi slår långt och högt utan för att blåsten går rakt genom skallen på oss. Jo jag vet att det är ett visst tomrum på några och i synnerhet på mig.

När vi kom till klubbhusets lä susade i öronen på oss. Man kanske skulle ha öronproppar eller något annat för att få frid under spelet. Det får bli en fundering till nästa speldag.

Ha de goot alla och svinga lugnt.

Sommarpratare om covid-19

Jag har haft Eveline Jacobson i mina tankar under tid, men har inte hunnit lyssna på henne. Nu har jag lyssnat på Evelines sommarprat. Jag gläds åt Evelines ”stridsrop” samtidigt som jag förfäras över folks slapphet. Folks lek med döden.

Liemannen kopia

På min tid hade vi ingen covid-19, men vi hade andra illfundigheter. Vi hade sepsis och lunginflammationer.
Vi hade ”Guillain-Barré-Strohls syndrom och vi hade andra ”vanliga sjukdomar som MRSA.

dialysBild: Karl Nilsson/Bildbyrån

Idag kör IVA-personalen bloddialys, plasmaferes och ecmo parallellt med att den covid-sjuke hålls vid liv med respirator och maskiner vilka distribuerar in olika vätskor i kroppen.

Patient ward of intensive care unit
Patient ward of intensive care unit

Alla klarade inte av att få intensivvård, eller så tog ”coronan” deras liv.

Ni som inte har haft tid att lyssna på Eveline, gör det så kanske ni blir något mindre kaxiga. Kanske några batranianer stannar kvar hemma och inte som nu flyr Batranianien ut till Landet. ”Fan ta er”!

Alla ni andra, ha det gott i sommarvärmen.

Det pratas fiske

Nu hör vi och läser om olagligt fiske lite varstans i landet. Kanske inte så konstigt med alla arbetslösa utan a-kassa. Hur ska de annars få mat på borden?

ÄtranfiskareNär det begav sig var familjen och jag ute och fiskade på de mest konstiga ställen.
Oftast var vi vid havet.
Först hade vi varit vid någon å och försökt få lite ”finmat”. När inte det gick åkte vi till kusten och fångade mattorsk.

FlugfiskarePhoto: Gorm Kallestad / SCANPIX

Ett par gånger per år var jag själv och fiskade i Ätran. Då var fru och barn trygga hemma hor fruns föräldrar. Alltså kunde jag stå ute i ån och kasta mina hemgjorda flugor. Kanske därför utfallet blev skralt.

Under senare tid har jag haft tankar på att fara ut till havet för att försöka få lite god mat på spö. En granne påstår att han fått torsk och havsöring på spö vid kända vatten.

Flugfiskare 2

Nu ska jag fika, äta bananbakelse, äta prinskorv, titta på gamla bilder från fiskeplatser och drömma mig bort.

Ha det gott alla.

Viktigt

Att äta tills maten ”smakar papper” är riktigt svårt, när maten tilltalar ögat mer än maten tilltalar smaklökarna. Numera händer det att jag tar till mig mat motsvarande en knuten hand. Det känns då alldeles lagom.

Spaghetti 

Under de senaste veckorna har jag försökt äta tills jag känt en svag mättnadskänsla och att känna mig nöjt mätt. Ibland har jag slängt mat som inte smakar lika gott som i början av måltiden.

När jag väger mig veckovis ser jag ingen direkt viktminskning, snarare en liten viktökning om något kilo.
Troligen är det ämnesomsättningen som håller på att ställa in sig till den rätta mängden mat.

Enligt vetenskapen känner kroppen av att det har blivit fattiga dagar och ställer om sig till att spara på energin. Man känner sig lätt frusen. När sedan ämnesomsättningen har ställt in sig blir förbränningen normal och jag blir smalare.

Nu när detta inlägg är utlagt till er, ska jag ta mig en liten gå/jogging-runda i omgivningarna. Lite upp och lite ner blir det allt.

Ha det gott där ute.

Ps. Jag gick mest, men testade kondisen med lätt jogging i backarna. Den kunde har varit något bättre. Ds.

Runkeeper

Det röda köttet

Jag prenumererar på Diet Doctor. Andreas skriver mycket matnyttigt på den sidan. Nu när jag försöker vara nyttig och bli av med min diabetes, blir Andreas än mer nyttig att läsa.

Här ett litet utdrag från hans sida:

Spelet bakom rekommendationerna om rött kött

Kött

Journal of the American Medical Association (JAMA) har en nästan skräckinjagande fascinerande artikel denna vecka. Den pekar på den vidd av meningsskiljaktigheter och bedrägeri som förekommer inom nutritionsvetenskapen.

Den djuplodande artikeln illustrerar det högst medvetna arbetet av en lobbygrupp som försöker att skrämma redaktörer på en annan framstående tidskrift från att publicera en serie vetenskapliga artiklar som funnit att mycket av den vetenskapliga forskning som stöder att man ska äta en mindre mängd kött är av för låg kvalitet för att kunna hävda att rött kött är en signifikant hälsofara.

Artikeln beskriver också den medvetna brottet av ett publiceringsembargo, vilket är ett allvarligt etiskt övertramp inom forskarvärlden. Artikeln avslöjar även de dolda banden till olika aktörer i livsmedelsindustrin — på alla sidor av nutritionsforskning.

Diet Doctor har många gånger noterat att forskningen inom nutritionsområdet är full av odeklarerade jävsförhållanden och evidens av låg kvalitet, exempelvis observationsstudier som inte visar på orsak och verkan.

Stanford-forskaren dr John Ioannadis menar att ”hela forskningsområdet är i behov av en radikal förändring.”

Läs hela inlägget, med länkar till intressanta sidor här >>>

Må gott och lev väl.

Tvåhundratio minuter golf

Idag var frun och jag uppe i ottan. Vi hade bestämt med vänner att spela golf i denna arla morgonstund. När en väl kommit ur sängen går det ganska bra, men innan så skriker kroppen stopp.

Det bästa med den tidiga timmen är att vi nästan är ensamma på banan. Vi spelar oftast ganska snabbt alla fyra. så även idag då vi gick runt röd och gul slinga på under 3 timmar och trettio minuter.

Bara för att ha någon bild att visa, visar jag en bild från en tidigare runda. Den gången spelade vi på Nissadalens golfbana. Den har 9 trevliga knicksiga hål, väl värda ett besök.

Lejonen

Ha det skönt i sensommaren.

Lördagslunch hos vänner

Frun och jag var på eftermiddagskalas igår lördag. Trädgården bestod av prunkade växtlighet.

Blommor

Även ormen på stolpen gladde sig över det fina vädret och det trevliga värdparet GuMa.

Ormen

Först blev vi mottagna med ett glas väl kylt vitt vin och lätt tilltugg. Sedan en förrätt upplagd på hemmagjort keramikfat. Läckert.

Huvudrätten bestod av en läcker kycklingsallad med egna allahanda grönsaker och små tärnade kycklingfiléer. Till det fortsatte vi dricka det goda läskande vita vinet.

Som avslut blev det kaffe med hembakad citronkaka. Den som inte körde kunde säga ja tack till ett glas Tullamore Dew eller ett glas Cointreau. Jag fick nöja mig med att bara se på då jag var dagens chaufför.

Nästa kalas att se fram mot blir ”kräftskiva”.

Att man aldrig lär sig!

Jag har en passion här i livet och det är lakrits med fyllning. Det finns två sorters lakrits, där en är med och en annan utan fyllning. Naturligtvis är min olycka lakrits med fyllning.

Igår smaskande jag i mig en halv påse lakrits med fyllning.

Lakrits

I natt fick jag lida för min dåliga karaktär. Tre besök på toaletten. Jag vet om det, men kan ändå inte låta bli. Det är som om ögonen och fingrarna är i maskopi med varandra. Ögonen dras till skålen och fingrarna följer efter. Munnen är plötsligt nära till hands då.

Problemet är nog inte toalettbesöken, utan problemet är snarare att diabetes ligger nära till hands när smaskeriet blir för påtagligt och för ofta. Med det nya mattänket måste detta lakrits- och snasktänk ändras. Tag en eller två bitar och låt det vara bra med det.

Maten har jag lyckats med ganska bra, men snaskeriet är min stora olycka. Troligen är jag inte ensam om det i världen, men jag som normalt har ordning på grejorna saknar ordning när det gäller snask. Kanske mindfulness är en metod att använda?

Nu fika med nybakat och kall mjölk. Kallas nostalgi.

Bullfika

Ha det gott denna ”regniga” söndag.

Jag bor för nära kylskåpet

Citat: När ett lejon dödar en gasell äter inte lejonet hela gasellen. Varför inte?

Ett lejon äter sig mätt, aldrig proppmätt. Om lejonet hade ätit sig proppmätt så skulle det bli tjockt och inte orka jaga till nästa måltid.

unnamed
Bild: Scutisorex

Det spelar ingen roll hur mycket mat som finns att tillgå, ett vilt djur äter aldrig för mycket mat trots att det inte kan lägga matresterna i kylskåpet eller värma upp dem igen i mikrovågsugnen som jag kan.

Jag, å andra sidan, är aldrig längre än fem minuter från mat, men jag äter som om jag aldrig skulle få se mat igen.

En god idé!

Kanske jag ska ta upp fotograferingen igen? På den tiden var jag smal som en vidja. Så klart eftersom jag aldrig var stilla och oftast ute i Guds fria natur. Kylskåpet var då långt från mina händer och min mun.

Zoomkamera_468
Bild: Ny Teknik

Troligen skulle denna blogg då drälla av naturfoton och andra foton. Med dagens telefoner behövs egentligen ingen stor dyr kamera. Om man nu inte ska göra posters eller tavlor av fotona.

Åter till ätandet.

När jag har genomfört de otaliga bantningarna, har jag oftast blivit av med flera kilon på kort tid. Tyvärr har kilona återvänt när jag slutat med bantningen. Varför? Jo för att bantningsmetoderna är så ensidiga.

Med denna metoden att äta för trevnad och så länge maten smakar gott, lämnar kilona mig, men i betydligt långsammare takt. Jag kanske går upp något kilo, innan jag tapper kilon.

Det har med ämnesomsättningen att göra. Ämnesomsättningen vill att min vikt hålls på en stadig nivå. Ursprungligen i förhållande till min kroppslängd.
Äter jag för lite så kompenserar ämnesomsättningen med att jobba mindre.
Äter jag för mycket så ökar ämnesomsättningen, tills normalnivå uppnåtts.

Så håller vi, kroppen och jag, på hela livet.

Vi ses!

Att det ska vara så svårt

Att det ska vara så förtvivlat svårt att få knoppen och kroppen att förstå sitt eget bästa.

Jag har under de senaste två veckorna sedan jag köpte boken om att äta som en människa och inte som ett svin, försökt intala min hjärna att smaka på maten och inte bra glufsa i mig av den.

Naturligtvis började min väg mot övervikt redan i tidiga år, då mina fastrar matade mig med grädde, kakor och annat då de tyckte att jag var för smal. Sedan fortsatte det i skolan.

När jag började arbeta skulle jag äta smörgåsar morgon middag och kväll. Det fanns inga tankar på att det skulle smaka gott och att avbryta när känslan av mättnad infann sig.

Senare i livet när fru och barn hade tillkommit var det fester på lördagarna. Ibland även på fredagarna. Då skulle man äta mest hela tiden. Att bara ta av maten en gång fanns inte i våra världar.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Nu kommer räkningen för ”insatt kapital”, nämligen övervikt och småkrämpor. Någon har myntat uttrycket BMI (Body mass index) vilket innebär att det dåliga samvetet får sig ytterligare en knuff.

När jag var hos läkare fick jag veta att jag var på väg att få diabetes. Naturligtvis åkte receptboken fram i ett huj. Jag fick Metformin för att hålla tillbaka min prediabetes. Tyvärr hade den medicinen livsfarliga biverkningar, så jag avstod och meddelade syrran mitt beslut.

Några av oss fann hetsätande som en tröst då vi blev mobbade på arbetsplatsen. Ett ganska vanligt fenomen, vilket även drabbade mig under några år. Därför plus 25 kilo.

Nu och efter mängder av svältkoster och nyttiga LCHF, har jag blivit 12 kilo mindre. Tyvärr ligger mitt BMI fortfarande en bit över 25, vilket tros vara ett magiskt tal för normal vikt.

Den här veckan började inte så bra då ”någon” blev sugen på väg hem från golfbanan. då fick von Lidl ställa upp och mätta suget.

Lidl

Snask

I boken säger författarna att man inte ska ångra det man har gjort (ätit) utan glömma gärningarna och gå vidare. Så nu ska jag försöka glömma det som varit och gå vidare med indoktrineringen.

Må gott och lev väl.