Har Sverige världens bästa sjukvård, eller?

a4899-om2bjag2bvore

Jag skulle medverka i ett seminarium. Det var smidigast att åka tåg. Jag älskar att åka tåg. Bussförbindelserna till och från tåget är tillfredsställande. Så var det även denna dag.

Väl framme gick jag från stationen till seminariet. Vägen till seminariet är ungefär 1 kilometer lång, och mest uppför. Efter halva vägen började höger vad krampa lätt. Jag stannade en stund och stretchade.

Jag fortsatte att gå fast lite långsammare. Krampen tilltog och spred sig sakta uppåt benet. Det kändes som en ordentlig mjölksyraattack. När jag hade ca 300 meter kvar till entrén måste jag vila flera gånger den sista biten.

Under dagens plågsamma seminarie fick jag resa mig upp flera gånger för att sträcka ut benet. Naturligtvis på grund av de envisa och smärtsamma kramperna i vad och lår.

På eftermiddagen när skulle åka hem, kunde jag knappt gå 100 meter, sedan var det stopp. Jag fick brännande kramper, likt mjölksyra i stora delar av högerbenet. Som väl var kom en av deltagarna från seminariet och plockade upp mig, så att jag fick åka med honom till stationen.

När jag kom hem började jag undersöka högerbenet och kände att den bekanta pulsationen från ormen (den ytliga lårbensartären) på benet nedanför graften hade avstannat. Jag kände ingen som helst puls. Benet kändes varmt, men var en aning blekt. I synnerhet höger fot var aningen blek.

Jag ringde 1117 för att fråga vad jag skulle göra, fast jag visste det redan. Jag berättade om mina tidigare operationer. Genast ville sköterska kalla på ambulans till mig, men jag avböjde vänligt men bestämt. Jag väckte munterhet när jag berättade att den jag bor ihop med kör som en biltjuv.

Vi åkte upp till sjukhuset jag och kom in överraskande snabbt. Jag blev mycket väl omhändertagen. Vi har ju världens bästa sjukvård.

Två unga kvinnliga läkare undersökte mig noggrant. Den äldre läkaren som var ST-läkaren ringde upp sjukhusets bakjour kärl, fast det var lördag. ST-läkaren berättade att bakjouren föreslagit mig att jag skulle ringa kirurgmottagningen för att boka ett möte med honom på måndagen.

Efter en del trixande och fjäskande per telefon med kirurgmottagningens sekreterare på måndag morgon, fick jag en tid till kirurgen på eftermiddagen. Han beställde CT-undersökning. Jag blev kallad till onsdagen samma vecka.

Möte med kirurgen och titt på CT-bilder efter en vecka. Nu var det kört med rensning av kärlen. Jag fick två veckors betänketid för en operation. Jag skulle känna efter om jag kunde leva med problemet ”mjölksyra”. Efter två veckor ringde jag läkaren och bestämde tid för en operation.

Det är ett gammalt ärende som jag har opererats för tre gånger. Så jag börjar bli van. Att det nu blev helt stopp, är en ny erfarenhet dock. Det blir en spännande fortsättning trots allt.

Fortfarande efter en avancerad operation och trots ett gott allmänt välmående, faller frågan över mig ibland. Hur hade det blivit om vi rensat röret då? Det är väl en ganska logisk tanke kan tro. Idag en hypotetisk fråga dock!

Om tio år får vi kanske veta svaret. Det nya implantatet (röret) håller ca tio år nämligen.

Plötsligt tändes lampan

Denna måndag är precis som vilken annan måndag som helst. I synnerhet för mig som pensionär. Idag tänkte jag beställa tid för översyn av kungens nya kläder (nya plåster) hos min VårdCentral (VC). Ni vet återuppringning å de.

Så när VC ringde upp mig så tyckte jag att kommande onsdag skulle sitta fint. Då sade stämman i andra ändan att de hade stängt? Stängt en onsdag undrade jag? Ja, för det är en röd dag! En röd dag tänkte jag igen. Vad är det för något speciellt med denna onsdag.

Plötsligt tändes lampan ovanpå axlarna! Jag kollade almanackan. Nationaldagen så klart. Så är det nästan jämt. Ingen koll på dagar. Dagarna går en efter en i stora sjok. Dagarnas bromsbelägg är utslitna för länge sedan.

Det finns ett talesätt som säger att den som är frisk önskar sig tusen saker medan den som är sjuk bara önskar sig en enda – att få bli frisk. God hälsa tar man ofta för givet så länge man mår bra, men man blir sjuk styrs fokuset om och man gör allt för att återgå till sitt normala, friska tillstånd. Jag vet!

Vid ett tidigare tillfälle pratade jag om att vinna ”order of merit” på min hemmabana Ringenäs. Det blir ganska svårt nu, för att inte säga omöjligt, på grund av min operation. Tror det behövs nya tag nu.

Jag ligger lågt här

Jag är mindre aktiv här på min sida, då helt annan verksamhet pockar på en något större uppmärksamhet. En skada ska åtgärdas kirurgiskt, när kärlkirurgen blir ledig.

Det är en gammal arbetsskada från 1965. Då åtgärdades skadan av en klantig kirurg. Därför har jag opererats på samma ställe tre gånger. Senaste gången hade jag ett 4 cm stort aneurysm, vilket åtgärdades på ett bra sätt med en ”graft”.

images

Nu och efter tio år har det blivit stopp i den inopererade ”graften”. Troligen har det myckna sittandet framför datorn orsakat stoppet. Stoppet gör att jag bara kan gå 200 meter i taget. 

Alltså blir det ingen golf på ett tag. Jag återkommer vad det lider.

Våren är troligen på gång – äntligen.

Insulinets giftiga effekt och moderna sjukdomar

Jag skriver inte så mycket eget material här numera. I stället skriver jag på egna historier, vilka troligen blir böcker för utgivning så småningom. Trots allt läser jag om det som intresserar mig mest.

Här under ett inlägg från Dr Jason Fung om det tillverkade insulinets problem och påverkan på människokroppen. Håll tillgodo.

74834-insulin

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Kan det vanligen utskrivna läkemedlet insulin ha betydelse för dödligheten vid typ 2-diabetes?

Fiaskot med läkemedlet rosiglitazone och den chockerande 22% ökade risken för död man fann i ACCORD-studien fick forskare att fokusera på de potentiellt skadliga effekterna av några av dessa blodsockersänkande läkemedel. Insulin var det äldsta och mest effektiva och tiden var inne för att se över paradigmet om insulinets giftiga effekt.

Att diagnosticera hyperinsulinism har alltid varit problematiskt av flera olika anledningar. Insulinnivåer varierar mycket under dagen och som svar på olika livsmedel. Frisättning av insulin, som alla hormoner, sker i pulser, vilket innebär att två mätpunkter kan skilja sig mycket åt även om de bara mäts minuter ifrån varandra. Att mäta fasteinsulin löser en del av dessa problem, men det varierar vitt mellan människor och tenderar att reflektera den underliggande insulinresistensen.

Hyperinsulinism har ansetts vara ett potentiellt problem, även så långt tillbaka som 1924. När insulinanalyser blev tillgängliga under 1960-talet blev det tydligt att insulinresistens framkallar hyperinsulinism, men det motsatta är också sant – hyperinsulinism kan orsaka insulinresistens.

Läs vidare här >>>