Besök hos diabetessyrran

I onsdags var jag och besökte min diabetessyrra. Alla prover var fantastiskt bra. Som en yngling. Trycket låg fantastiskt rätt och pulsen vid anklarna var bra trots min bypas. Färgen på fötterna var bra. Reaktionen var bra på alla punkter. Syrran påstod att jag hade fina fötter.

Så kom vi till vägning och mätning av midjemåttet. Där var det inte fullt så bra. Vikten var fortfarande tio kilo för mycket. Jag var minst en decimeter ”för lång” över midjan. Jag försökte med att jag är inte tjock, bara kort för min vikt, men det gick hon inte på.

Jag fick en läxa med mig hem vilken berättade att jag skull röra på mig mer och minska det dagliga intaget av energi med 500 kcal.

Därför och nu, har jag försökt rannsaka mig själv för att komma på ett bra sätt att minska intaget och med vad jag ska minska det.
För det räckte tydligen inte med att följa ”Smala människors sju hemligheter”. Eller så tar det betydligt längre tid att vänja kroppen vid mindre mat än vad jag trodde. Jag bor nog för nära kylskåpet.

Jag tror det gäller att se upp med vikt och intag av kalorier. För något år sedan hade jag åsamkat mig prediabetes och var på väga att börja med en medicin (Metformin) som hade varit livsfarlig för mig. Nu lyckades jag slingra mig ur den medicinfällan som väl var.

Nu blir det en ny vända med färre kalorier och mindre portioner, trots att det ser otroligt gott ut så att jag gärna skulle ta en portion till. Kanske en reduktion av sötsaker skulle vara en god tanke med.

Nu ska jag sätt mig ner med Kim M Kimselius ”Att hitta glädje i skrivandet”. Jag måste bara bli färdig med mitt skrivande.

Ha’ de.

Läkemedelsbolagens kassako

Jag berättade för ett tag sedan om lästa boken ”Smala människor sju hemligheter”.

Bild: Dagens Medicin

Nu har jag utfört ett experiment med mig själv som ”patient”. Jag började med att äta som boken föreslog, nämligen att äta tills maten smakade papper. Efter ett tag känner man igen den smaken, som heter mätt. Jag lärde mig snabbt känna igen den smaken och slutade äta när det var ”lagom”. Vikten började sakta dala mot mer hälsosamhet.

Nu är det så att jag har mycket svag karaktär, när det gäller godis, snask och nybakade bullar. Så klart att den andra delen i familjen köper hem snask och bakar bullar. Så den vikten som jag sakta hade lagt i toastolen kom nu tillbaka med ett huj. Alltså gick jag upp den vikt jag tidigare hade blivit av med. Andemeningen med detta inlägg är som följer.

Socker och kolhydrater är läkemedelsverkets läkemedelsbolagens och stora kassako. För ju mer socker och kolhydrater vi äter, desto tjockare blir vi och desto fler får sockersjuka och desto mer medicin kan läkemedelsverket rekommendera, läkemedelsbolagen producera och läkare skriva ut.

Naturligtvis får läkemedelsverkets tjänstehjon en släng av sleven när de ”rekommenderar” specifika läkemedel till läkarna. Populärt kallat bestickning! Så i stället för att läkarna rekommenderar ”annan kost” skriver läkarna ut mediciner rekommenderade av läkemedelsverket och tillverkade av läkemedelsbolagen.

Exempel på sådana mediciner är statiner och metformin. Båda dessa ”mediciner” ger mer och fler biverkningar är de gör nytta. Jag har provat båda, med försvinnande lite resultat i förhållande till pris och biverkningar. Metformin är livsfarligt om man samtidigt äter andra livsfrämjande preparat, eller om man har en nedsatt njurfunktion. Läs om metformin.

Fler inlägg om läkemedelsföretag här: Läkemedelsföretag.

Var rädda om er därute.

Vad är du designad för att äta

Många människor mår dåligt under och framförallt efter bland annat midsommarfester. Jag måste därför få skriva av mig om en sak som ligger mig varmt om hjärtat – kosten och den moderna människan.

Världen trillade in i en kost som industrivärlden skapade för att i ”god anda” säkerställa matbehovet för miljontals människor.
Gårdagens ”vetenskap” hade sämre kunskap om kost och människans evolutionära utveckling då. Idag vet vetenskapen bättre.

Därför har jag lagt ner lite texter och bilder här. Läs gärna länken till vad Staffan Lindeberg om evolutionsmedicin. Läs gärna texten här under först, då Staffans text är mycket omfattande men mycket givande. Så håll tillgodo.

Människan har utvecklats under miljoner år som jägare och samlare, utan stora mängder lättsmälta kolhydrater. Då åt vi den mat som fanns färdig åt oss i naturen: jakt, fiske och allt ätligt som man kan samla in från naturen.

Ren stärkelse i form av bröd, pasta, ris och potatis har vi bara ätit i 5 – 10 000 år, eller sedan vi blev jordbrukare. På den tiden hinner bara en begränsad anpassning av våra gener ske.

Bild: Kostdoktorn

Med industrialismen, för 100-200 år sedan, byggdes fabriker som tillverkade stora mängder rent socker och vitt mjöl. Snabbsmälta rena kolhydrater. Det har vi inte alls hunnit anpassa oss till.

Bild: Fotograf okänd

Bild: Kissies

På 1980-talet slog rädslan för naturligt fett igenom. Lightprodukterna dök upp överallt. Äter man mindre fett behöver man äta ännu mer kolhydrater för att bli mätt.

Då tog historiens värsta fetma– och diabetesepidemi fart.

Den har drabbat USA, fettskräckens hemland, allra hårdast. Men även i Sverige har andelen feta personer nästan tredubblats sedan 1989.

Bild: Aftonbladet

Idag vet vi att rädslan för riktig mat med normal fetthalt var ett misstag.

En orsak till övervikt sitter i hjärnans belöningssystem – Hjärnmonstret.

Lycka till med era kroppar.

100 gram kolhydrater per dag

Hur lite kolhydrater innebär LCHF?

LCHF

Hur lite kolhydrater innebär lågkolhydratkost? Det beror på. Det beror på vad du vill uppnå.

LCHF definieras ofta som en kost som håller sig under 100 gram kolhydrater per dag. Generellt sett är att ju färre kolhydrater desto effektivare. Snabbare viktnedgång utan hunger. Snabbare och kraftigare reversering av typ 2-diabetes. 1 Att äta en mindre mängd kolhydrater kan också göra kosten mer restriktiv och möjligen mer utmanande.

På Diet Doctor rekommenderar vi recept och veckomenyer för upp till 100 gram kolhydrater per dag. Här är tre exempel på hur en LCHF-tallrik kan se ut, beroende på hur mycket kolhydrater du äter varje dag. (Det gula är fantastiskt gott örtsmör).

Läs mer om LCHF

Må gott och lev väl.

Saken är biff, del 2: köttet och klimatet

Jag prenumererar på dietdoctor.com. Jag visar här hur Erik Hörstadius tänker. För han tänker som jag tänker och handlar emellanåt. Här kommer våra tankar.

Kossor

Visste ni att kossor kanske kan rädda klimatet? Jag vet, det låter galet, men jag ska försöka ge er argumenten. Det har med regenerativt jordbruk att göra. Vet ni förresten vad det är? Tja, det gjorde inte jag, inte förrän nyligen, då jag började läsa in mig på den carnivoriska dieten.

Men först en liten titt i matloggen. Det var ju på det viset att jag för knappt två veckor sedan satte igång experimentet att endast äta mat från djurriket. Inte en endaste broccolibukett eller vitkålsstrimla skulle slinka mellan mina tandrader. Hur skulle det kännas? Och hur skulle det smaka? Korta svaret hittills är: inget speciellt. Med det menar jag att kroppen ännu inte verkar bry sig om avsaknaden av grönsaker och olivolja, något som ju annars ingår i min matvardag. Den känns som vanligt. Jag hade nog förväntat mig en mer permanent, och stark, ketos, nu när kolhydratintaget är i princip noll. Men jag upplever att jag halkar ur ketosen emellanåt. Gissar att det beror på sömnbrist och stress, jag har haft kämpiga veckor…

Däri ligger också svaret till varför jag inte enda måltid provat skojsig och/eller nydanande matlagning. Inte ens en liten bearnaisesås har jag försökt mig på. Vad har då legat på tallriken? Stekt kyckling, samt några andra rätt simpla köttvarianter, typ fläskkarré, blandfärs och bogstek och gammalt infryst lamm. Jag har också käkat lite lax och räkor; och en fruktansvärd massa ägg och ganska mycket ost. Crème fraiche och grädde har fått piffa upp ibland.

Har jag saknat grönsaker (och andra kolhydrater)? Ja. Har saknaden varit stor? Inte jättestor men ej obetydlig. Har jag gjort undantag? Ja. En godisbit (cirka 5 gram) jag ville provsmaka. Några jordgubbar. Samt ett tiotal popcorn – indränkta i smör – som yngsta dottern Alma poppade helt magnifikt. 3-4 köttbullar har också slunkit in med en total mjölmängd av gissningsvis 5 gram. Och så har jag druckit vin. Vi lämnar min matlogg. Särskilt inspirerande är den ju inte.

Hörde jag någon undra om vikten? Jag trodde den skulle gå ner, för både maten och matlagningen är ju tråkigare utan det gröna, och känslan är att jag äter rätt lite. Men istället står den still; eller har rentav gått upp. Och jag känner mig vätskesvullen. Tror att stressen är där och spökar. Kortisol ska ju, vad jag förstår, kunna binda vätska.

Jag är strax framme vid det regenerativa jordbruket, men först några ord om klimatavtrycket från de djur vi äter. En het potatis i Greta-tider.

Jag har enorm respekt för förre finansministern Anders Borg. Men när han i superpopulära intervjupodcasten Framgångspodden kommenterar köttätande trampar han rejält i klaveret. Han säger där att 8 av 11 ton koldioxidekvivalenter (Medelsvenssons årliga avtryck) härrör från köttindustrin. Resten – biltransporter, uppvärmning, kläder, jordbruk et cetera – skulle alltså stå för mindre än 30 procent. Helt uppåt väggarna, förstås.

Borg är inte ensam om sin köttskräck. Biffrorna – biff-siffrorna – har blåsts upp av många. Som ett exempel kan nämnas den inflytelserika dokumentären Cowspiracy, som kom 2014 och gjorde starkt intryck på bland andra mina döttrar. Där läggs drygt 50 procent av människans klimatavtryck på köttindustrin. Denna industri hamnar i filmen också i skottgluggen när det gäller vattenåtgång. Vad filmen inte säger, är att en stor mängd av boskapsskötselns vattenåtgång är helt okontroversiell. På de allra flesta håll där boskap föds upp, är vattentillgången i princip oändlig.

En annan infallsvinkel på det rimliga i att äta kött är att på cirka 40 procent av jordens ”växtyta” går det inte att odla. Däremot kan djur äta grödorna och sedan bli vår mat. Det blir ju en helt annan kalkyl än i djurindustrin, där vi först odlar en massa grödor (och producerar antibiotika), bearbetar och transporterar dessa, för att sedan trycka in dem i djuren innan vi slaktar dem.

Vilka siffror gäller då? Och vad beror felaktigheterna på? På fråga 2 finns faktiskt ett tydligt delsvar. 2006 kom en FN-rapport med enormt genomslag, där man vad boskapen beträffar räknade med hela produktionscykelns klimatavtryck, inklusive djurtransporter och bifftransporter och foderproduktion och metanutsläpp från djurens matsmältning. Medan transportsektorn inte belastades med sina klimatavtryck från exempelvis själva tillverkningen av fordonen (givetvis väldigt energikrävande). Siffrorna blev därför helt skeva. Ett fel som senare erkändes, men informationsskadan var redan skedd.

Till fråga 1. Olika svar beroende på var man letar… En siffra i svang är 15 procent (ungefär lika mycket som jordbruket). Men det finns ansedda forskare som hamnar väldigt mycket lägre. Beräkningarna utgår från hur dagens köttproduktion ser ut. Men tänk om den kan göras mer miljövänlig och effektiv? Och nu är vi inne på det inledningsvis nämnda regenerativa jordbruket, som allt mer ådrar sig intresse från både forskare och jordbrukare och redan börjat skala upp. Som jag förstår det, går det till ungefär så här:

Korna äter lagom. Vilket betyder det översta på grässtrået. Resten av plantan trampas ner till marken. Den börjar då växa igen, eller skjuter rotskott, och binder därigenom kol. Samtidigt blandas de nedtrampade stråna och växtdelarna med (naturligt) gödsel, vilket startar nedbrytningen. När mikroorganismerna bryter ner växtdelar och gödsel bygger de en näringsrik jord som kan lagra mycket vatten. Även i denna process binds kol i jorden.

Men när korna överbetar, det vill säga betar ner gräset för långt, får plantan aldrig en chans att återhämta sig. Istället dör gräset, och marken blottas. Följden är att mikroorganismerna förstörs eftersom de exponeras för solljus. Nedbrytningen avstannar och kolet i växtdelarna omvandlas till koldioxid istället för att bindas i marken.

Ett annat scenario är underbetning. Gräset trampas för lite, vilket gör att det står kvar och vissnar. Då utsöndras också koldioxid. Konventionellt jordbruk kombinerar ofta över- och underbetning. Djuren släpps ut på en stor yta och äter de det goda gräset men rör inte det dåliga. Det goda gräset blir nerbetat och dör, medan det dåliga gräset fröar av sig, vissnar och släpper ut koldioxid i luften.

I regenerativt jordbruk ser man till att korna får smaska i sig lagom mycket under några dagar på liten yta tills en korrekt nivå av betning uppnåtts. Sedan flyttas de till ny yta. Konstgödning – som vållar kostnader i form av tillverkning, transport, urlakning av jordar samt miljöförstöring – ersätts under sådana här förhållanden av kossans egen skit. Resultat: näringsrika istället för urlakade jordar. Och att koldioxid förs från luften ner i jorden via fotosyntes och växtdelar som blir en del av mullen. En mäktig koldioxidfälla med gigantisk potential att trolla bort koldioxid från atmosfären.

Det finns ju numera fejkburgare med låtsaskött. (Har ej smakat.) Deras klimatavtryck är förvisso klart lägre än burgare med kött från vanliga ”köttfabriker”. Men enligt vissa beräkningar är klimatavtrycket under noll för ”regenerativa burgare”.

Kossan Doris en klimathjälte – den såg ni inte komma!

Det här är alltså ett för mig tills nyligen helt okänt sätt att tänka kring matproduktion. Jag kan bara hoppas att jag någorlunda begriper det jag skriver – och att ni gör det också! Men en sak står klar, och det är att vi människor bortom vanetänkandet gång efter gång upptäcker helt nya och spännande världar.

Saken är biff, del 1: köttet och hälsan >>>

Är gott och må bra.

Saken är biff, del 1: köttet och hälsan

Jag prenumererar på dietdoctor.com. Jag visar här hur Erik Hörstadius tänker. För han tänker som jag tänker och handlar emellanåt. Här kommer våra tankar.

Carnivore

Under knappt en vecka nu har jag ätit fläskkarré, sidfläsk, crème fraiche, ägg, lax, räkor, smör, ost. Det är väl ungefär det hela.

Varför denna något ensidiga och extremt icke-gröna kost? (Det enda från växtriket jag fått i mig: lite vin.) Jo, för jag har länge varit nyfiken på hur det känns att äta carnivoriskt. Jag känner människor som känt en ökad energi av denna kost – kommer det att gälla mig? Kommer jag att ha lättare att vidmakthålla ketos? Blir det outhärdligt trist att inte få äta en endaste grönsak eller litet bär? Blir vardagsmatlagningen med barnen knepigare?
Frågorna hopar sig.

Nu har jag äntligen fått tummen ur. Jag tänker hålla på några veckor. Och under resans gång ska jag försöka fördjupa mig i det carnivoriska ätandets inverkan på:

– Hälsan
– Klimatet och miljön
– Djurens väl och ve

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag först hörde talas om den carnivoriska dieten, men jag minns att jag tyckte den lät konstig. Inget från växtriket! Rakt på tvärs mot det allt dominerande budskapet från samhällets auktoriteter – hemkunskapslärare, läkare, dietister, myndigheter, föräldrar med flera – om att frukt och grönt inte bara är nyttigt, utan rentav nödvändigt. Äldre tiders sjömän fick ju skörbjugg innan de styrde upp mathållningen. Och vem vore Karl-Alfred utan sin spenat?

När jag för några år sedan mer på allvar började läsa in mig på LCHF, hamnade frukt snabbt i skottgluggen. Att den moderna tidens frammanipulerade sockerbomber, från kaliforniska apelsiner till thailändska honungsmeloner, kan vara problematiska för den metabolt sjuke framstår ju som ganska rimligt. Men på något sätt måste vi ju få i oss vitaminer och antioxidanter! Tur då att lågkolhydratalternativet grönsaker kvarstår. Broccoli, kål, spenat, squash et cetera.

Fast stämmer det verkligen? Är grönsaker något du måste äta? Nej, inte enligt carnivorerna. För de där vitaminerna finns också i kött. Och det är ju egentligen rätt logiskt. Om en gnu betar på savannen, och vi sedan dödar och äter gnun, då får vi ju i oss näring från det gnun är uppbyggd av. Det vill säga vegetabilier. Och tittar man i näringstabeller över kött och fisk och ägg, ser man att det kryllar av vitaminer i dessa livsmedel. Utom ett. För C-vitaminet lyser i de allra flesta fall med sin frånvaro, vilket kan ställa till problem för just oss människor. Till skillnad från djuren, kan våra kroppar inte själva tillverka C-vitamin. Men gillar du inälvsmat är det inga problem. Några hekto lever ger hela dagsbehovet. (C-vitamin är dessutom väldigt enkelt att ta som tillskott.) Här hittar du en förklaring till att inuiterna, som ju traditionellt levt frukt- och grönsakslöst, kunnat få i sig tillräckligt med C-vitamin. En annan är att de ätit valskinn, ytterligare en animalisk C-vitaminkälla.

Och om vi nu lämnar C-vitaminet och går in på protein, så kan det vara på sin plats att introducera ett mått som heter DIAAS (Digestible Indispensable Amino Acid Score) och handlar om tunntarmens upptagning av aminosyror från livsmedel. Och här visar det sig att kött slår grönt. Det vill säga biotillgängligheten av proteinet vi äter – det vi faktiskt tillgodogör oss – är större i animalisk kost jämfört med vegansk. Det betyder inte att veganer inte kan få i sig tillräckligt med protein. Men de måste på grund av det sämre upptaget äta mer protein. Vidare måste de läsa på ordentligt för att få i sig rätt mix av aminosyror. Och det viktiga B12-vitaminet måste de ta som tillskott.

Sammanfattnigsvis: ur näringsmässig synvinkel går det alltså att äta strikt carnivoriskt. Men ökar inte risken för cancer och hjärt- och kärlsjukdom? Särskilt rött kött och mättat fett har ju kopplats till dessa folksjukdomar. Skrapar man på ytan ser man att dessa kopplingar bygger på svag grund. De kommer från så kallade epidemiologiska studier. I vissa av dessa har man kunnat se en större sjukdomsrisk för högkonsumenter av kött jämfört med lågkonsumenter. Men är köttet verkligen boven? Själva orsaken till den högre risken? Det kan ju vara så att köttätare generellt lever mindre hälsosamt. De kanske röker mer, tar till sig färre kostråd, är tjockare, grillar maten för hårt, motionerar mindre. Att en studie fastslår ett samband är inte samma sak som att fastställa orsak och verkan. Folk äter mer glass på sommaren. Fler människor drunknar på sommaren. Men det är ju inte glassen som orsakar drunkningen, eller hur?

Förutom inuiter är det inte många som ätit carnivoriskt under en längre tid. Därför finns egentligen inga stora och seriöst upplagda studier som kunnat undersöka om den som äter carnivoriskt tar hälsorisker. Eller för den delen om det motsatta förhållandet råder, att carnivorisk diet är nyttigare än blandkost.p>

Mänsklig kunskap består ju inte bara av forskning. Ibland tittar vi på enskilda fall ur verkligheten, och bildar oss en uppfattning utifrån dem. Och här kan vi konstatera att väldigt många människor tycker sig ha fått bukt med såväl autoimmun sjukdom som psykisk ohälsa genom att äta strikt animaliskt. Som exempel kan nämnas den världskände samhällsdebattören och psykologen Jordan Peterson och hans dotter Mikhaila, som båda säger sig ha hävt svåra sjukdomstillstånd genom att helt skippa det gröna.

Vad skulle mekanismen bakom denna hälsoförbättring kunna vara? Jo, en del skulle nog säga att familjen Peterson och andra fått ner inflammationen i kroppen. Och faktiskt är det så att vegetabilier innehåller en del ämnen som kan trigga inflammation. Till skillnad från djuren kan de ju inte springa ifrån sina fiender! Därför är växter ena rackare på att utveckla mer eller mindre potenta ”gifter” – lektiner (bland annat gluten), trypsinhämmare, fytinsyror, tanniner – så att ”växtrovdjur” avskräcks från att äta dem och därigenom föra bort fröna från den plats där plantan ju redan trivs och vill att nästa generation ska få vara kvar på.

Det roliga ordet ”växtrovdjur” hittar jag när jag läser läkaren och forskaren Steven Gundry. Han beskriver vissa vegetabilier – exempelvis spannmål, baljväxter och quinoa – som starkt inflammationsdrivande. Exempelvis är talet om nyttan med fullkorn, enligt Gundry, ”en enorm missuppfattning” (ur boken Växtparadoxen: de dolda riskerna med ”hälsosam” kost som orsakar sjukdomar).

Kött är nyttigt men akta dig för grönsaker! Det är ett väldigt motvalls budskap, och bara det gör det ju värt att pröva på. Så tänker i alla fall min inre rebell. Men miljön och klimatet, då? Till det ber jag att få återkomma.

Du kan även läsa originalinlägget här >>>

Du kan även läsa om Erik Hörstadius här >>>

Ha det gott med era liv.

Så var det överstökat

Nu är helgerna över på ett tag. Födelsedagsfesterna har minskat i antal. Så nu kan jag fortsätta mi min inslagna väg, det vill säga tillämpa carnivore-principen för att få ett friskare liv.

”En carnivore är en som nästan bara äter kött. En växtätare kallas vanligen herbivor. Den tredje kategorin är ”omnivor” som betyder allätare, dvs djur som livnär sig på både växter och kött.”.

Hur det kommer att gå vet en först efter att en har provat på. Naturligtvis har jag läst hyllmeter av olika så kallade dieter, men carnivore är mest likt den diet människan har ätit så länge människa har funnits.

Det blir en spännande resa.

Staffan Lindeberg

Keto

Må gott och lev väl.

Uppesittarkvällar

Häromdagen var det uppesittarkväll med mycket kolhydrater och snask som dessert. Det sköljdes ner med fantastiskt god öl. Belöningen kom klockan tre på morgonen med jättemuller i magen och toabesök.

Någon timme senare började det mullra igen. Den här gången sov jag så djupt så att jag inte hann med att besöka toa. Strax blir det därför besök i tvättstugan för tvätt av min ullmadrass.

Det var tredje gången gillt, för min underbara ullmadrass tål inte hur många tvättar som helst i tvättmaskinen. Det onaturliga slitaget i tvättmaskinen gör madrassen hård och obekväm då.

Jag har kunskapen när det gäller KML, Glivec och kolhydrater. Tyvärr har jag inte tillåtit förståndet följa på kunskapen. Nu i år får det bli ändring av mina matvanor, även när jag är borta på kalas.

Läs gärna: Är ketogen kost den bästa naturliga smärtlindringen?

Läs även och lyssna på: Doktor Mikael om läkemedelsbranschen.