Insulinets giftiga effekt och moderna sjukdomar

Jag skriver inte så mycket eget material här numera. I stället skriver jag på egna historier, vilka troligen blir böcker för utgivning så småningom. Trots allt läser jag om det som intresserar mig mest.

Här under ett inlägg från Dr Jason Fung om det tillverkade insulinets problem och påverkan på människokroppen. Håll tillgodo.

74834-insulin

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Kan det vanligen utskrivna läkemedlet insulin ha betydelse för dödligheten vid typ 2-diabetes?

Fiaskot med läkemedlet rosiglitazone och den chockerande 22% ökade risken för död man fann i ACCORD-studien fick forskare att fokusera på de potentiellt skadliga effekterna av några av dessa blodsockersänkande läkemedel. Insulin var det äldsta och mest effektiva och tiden var inne för att se över paradigmet om insulinets giftiga effekt.

Att diagnosticera hyperinsulinism har alltid varit problematiskt av flera olika anledningar. Insulinnivåer varierar mycket under dagen och som svar på olika livsmedel. Frisättning av insulin, som alla hormoner, sker i pulser, vilket innebär att två mätpunkter kan skilja sig mycket åt även om de bara mäts minuter ifrån varandra. Att mäta fasteinsulin löser en del av dessa problem, men det varierar vitt mellan människor och tenderar att reflektera den underliggande insulinresistensen.

Hyperinsulinism har ansetts vara ett potentiellt problem, även så långt tillbaka som 1924. När insulinanalyser blev tillgängliga under 1960-talet blev det tydligt att insulinresistens framkallar hyperinsulinism, men det motsatta är också sant – hyperinsulinism kan orsaka insulinresistens.

Läs vidare här >>>

Vilken kost orsakar cancer?

Jag läser en mycket intressant kostrapport av Dr Jason Fung. Han redovisar hur världen har tänkt om kost under tid. Många har gjort massor av medvetna och omedvetna misstag i sin iver att tjäna pengar på naiva människor.

Cancer

I takt med att det blev mer och mer tydligt att miljöfaktorer påverkar förekomsten av cancer, blev kosten det första som misstänktes. Den fråga som sedan ställdes var vilken specifik del av kosten som var boven. Fett i kosten blev direkt misstänkt.

Från sena 1970-talet till 1990-talet var vi fast i en hysterisk fettfobi. Vi trodde att fett orsakade allt dåligt. Det orsakade fetma. Det orsakade högt kolesterol. Det orsakade hjärtsjukdom. Det orsakade förmodligen dålig andedräkt, håravfall och var dessutom anledningen till att man skar sig på papper.

Det fanns aldrig något faktiskt bevis för tanken att fett från kosten, som människor ätit sedan, tja, vi blev människor, skulle vara skadligt. Men det spelade egentligen ingen roll, eftersom hela den vetenskapliga världen hade på sig fett-är-dåligt-glasögonen. Vem behöver bevis när det finns dogmer?

Eftersom allt dåligt gick att skylla på fett, orsakade det troligtvis cancer också. Ingen hade egentligen någon aning om varför fett från kosten skulle orsaka cancer. Ingen hade observerat att folk som konsumerade mycket fett i stor utsträckning fick cancer. Men det spelade ingen roll, eftersom den nya regeln var att ge fett skulden för allt. Vi fortsatte helt enkelt på den banan!

Baserat på denna hörsägen lät National Institute of Health miljoner dollar försvinna in i en gigantisk studie för att bevisa att fett från kosten orsakade viktuppgång, hjärtattacker samt bröstcancer.

Denna massiva randomiserade kontrollstudie (den gyllene standarden av evidensbaserad medicin) som fick heta Women’s Health Initiative, registrerade närmare 50 000 kvinnor. Vissa kvinnor instruerades att följa sin vanliga kosthållning, den andra gruppen skulle dra ner på mängden fett från kosten till närmare 20 procent av kaloriintaget och öka intaget av spannmål, grönsaker och frukt.

Läs hela det intressanta reportaget med riktig forskning här >>>

Nytt trevligt läkarbesök

I går tisdag träffade jag min hematologdoktor för att diskutera min framtid. Det är kul att diskutera framtiden, när man har leukemi. Hahaha.

Vi pratade om ”forskningen” kring att avbryta behandlingen med Imatinib efter ett antal år. Längst har man kommit med den senare komna medicinen Tasigna, där Novartis i en bredare studie avbryter behandlingen efter fyra år.

Både studierna med Glivec och Tasigna är hittills för små och korta i tiden för att vara säkra. Studierna med Glivec visade dock att man kunde sätta in medicinen igen med gott resultat om de kontinuerliga proverna visade på en cellökning.

Min doktor och jag var dock överens om att jag med mina ”endast obetydliga biverkningar”, ska fortsätta behandlingen med Glivec.

Några kunskapslänkar:

Internmedicin

Blodcancerförbundet

Behandlingsfrihet

Cancercentrum

Cancerbeskedet

Hade jag leukemi

Utredning av diabetes

Klockan ringde mycket tidigare än vad jag är van vid. Fem minuter senare larmade min iPhone. På min iPhone stod det blodprov 08:00.

In i duschen för att tvätta av mig alla avlagda skinnrester. För det är ju så att man gnider av gammalt skinn i sängen på nätterna.

På plats i god tid möter jag Maria. Hon tar två prover i fingret och far iväg för analys till labrummet. När hon kom tillbaka berättade hon att det ena värdet visade på typisk diabetes 2, medan det andra värdet visade på prediabetes.

Hon berättade att hon ville ha ett blodprov från en ven i armvecket för att mer noggrant kunna fastställa om jag har diabetes eller inte. Svar kommer senare idag.

Jag tror att det är lika bra att börja förbereda mig på kostomläggning, för att inte utveckla en fullskalig diabetes 2. LCHF är en sådan metod, vilken verkar mest human.

Intervju om kost och diabetes med Dr Sarah Hallberg

Se även mitt tidigare inlägg om Diabetes och cancer.