Om organdonation

Det pratas mycket om organdonation i media idag. Här lite information.

isländskaorgan-696x392Bild: vgrfocus.se

Kanske ivrarna borde ta sig tid och berätta hur en organdonation går till och när det blir aktuellt att ta ett organ från en varm och tillsynes levande människa.

De människor jag pratar med om organdonation är ”livrädda” för att ”mördas” på operationsbordet, då det behövs organ till en ”viss person”.

Berätta gärna om kriterierna för att få ta ett organ från en svårt skadad eller sjuk person (hjärndöd).

Berätta också om kriterierna för hjärndöd och hur man konstaterar att en person är hjärndöd.

När det är gjort, kanske fler väljer att skriva på för att donera frivilligt – när och om det är dags.

Lite lämplig information

Så här kan en organdonation gå till

MOD – Mer organdonation

MOD – merorgandonation

Organdonation

Må gott och lev väl folket.

Det är dags nu

Under tid har jag experimenterat med olika dieter för att må bra och behålla min nedgångna vikt. År 2004 när mitt kontrakt med sjukvården gick ut, vägde jag en bit över 90 kilo. Jag hade ett BMI på 32. Idag har jag ett BMI på 26, men det finns en bit att gå fortfarande.

Utöver min lilla rondör så har jag drabbats av KML, men min KML hålls i schack med en medicin som heter Glivec. Jag blir även stucken i armarna var tredje månad och träffar läkare varje år.

Även mina blodkärl är lite skröppliga efter en olyckshändelse då femoralisartären skadades. Efter ett antal år bildades ett aneurysm nedanför ljumsken. Jag har sedan opererats ett flertal gånger i ljumske och lår.

Med tanke på de små bekymmer jag har, har jag letat efter sätt att bibehålla min fysiska vigör. Häromdan hittade jag Martina Johanssons, hemsida, Martina på Facebook och hennes bok om Keto. Det blev en väckarklocka.

Efter att ha läst igenom boken och rådbråkat familjens ekonomi, började jag lite försiktigt med en Keto-frukost idag. Tidigare har jag endast druckit svart kaffe till frukost. Idag fanns det både ägg och bacon i kylskåpet.

Inte nog med att det är nyttigt med bacon och ägg. Det är förbaskat gott med. Naturligtvis har jag ätit riktig hotellfrukost med bacon och ägg under mina eskapader som ingenjör. Men hemma har det varit skralt med kockandet. Nu får jag tänka om. Vi hörs vidare.

Ha det gött folk.

Målning och tapetsering

Vi flyttade in i en fantastiskt fin lägenhet för några år sedan. Jag lagade hål och rollade vit färg över tapeterna. Så fick vi erbjudande om att får målat och tapetserat av proffs. Så klart vi nappade på det erbjudandet. Det blev då två veckor i kappsäck. Lite bilder från ”evenemanget”.

El och möbler är stuvade i annat rum. Strax börjar målarna riva ner tapeterna.

Några dagar i kappsäck innan det blir normalt igen. Fasiken vad det var dammigt.

Inget TV-tittande då allt är inplastat. TV:n var förflyttad till annnat rum.

Nu har vi återgått till det mer normala livet.

Snart så har möbler och kontakter hamnat på sina rätta platser. Lite stökigt fortfarande.

Någon har funnit sig tillrätta i lillsoffan. Jag var på väg till köket för att brygga kaffe, men tyckte bilden var värd att fotografera.

Ha’ de gött alla. 

Tips!

Skellefteå Kraft – Enkel registrering och byte på några minuter.

Protein viktreduktion och sockersug

Jag har under en längre tid besvärats av övervikt. Det började egentligen med problemen på jobbet. Kylskåpet blev då min dagliga tröst. När jag avslutat min anställning, vilket skedde ganska abrupt, tog det några år med fortsatt närvaro till kylskåpet. Mitt ständiga tröstätande skapade förutom övervikt, sjukdomar såsom allergi och astma.

Vid ett av mina otaliga sjukvårdsbesök träffade jag Staffan Lindeberg som arbetade tillfälligt på vårdcentralen. Han tittade lugnt på mig och berättade att jag var överviktig med ett BMI på 31,5.Staffan berättade att mina olika symptom med stor sannolikhet berodde på min övervikt och mitt kostintag. Jag började då läsa på Staffan Lindebergs och Maria Markazits hemsidor. Jag läste och förstod.

Under senare år har det dykt upp oändliga mängder sidor med kostråd. Några av de mer seriösa sidorna är Dr DahlqvistKostdoktorn, och Ann Fernholm.
När man har familj, måste man ta hänsyn till resten av familjen. Att då ändra kostvanor tar lång tid. Min ”kakfamilj” och jag har haft många och långa diskussioner om kolhydrater och proteiner.
Bild: Tant Gul
Dessa diskussioner förekommer ständigt. Frun är duktig på matlagning och kakbakning. Därför har vi näst intill två olika kosthållningar. En kosthållning för frun med potatis, bröd och kakor. En annan är till för mig med grönsaker och kött.
Idag väger jag 76 kilo och mår alldeles förträffligt. Tyvärr har inte mitt skinn hängt med viktreduktionen som jag har tänkt. Kanske att tidens tand fixar till så att skinnet krymper i tvätten. Hahaha.
Må gott och lev väl, därute.

Rigshospitalets diet

Jag har samlat på mig några obekväma kilon under vintern. För stort intag av energi och för litet uttag av detsamma. En vän som också hade samlat i ladorna, hittade ett dietrecept kallat Rigshospitalets diet. Man äter furstligt utan att känna hungrig. Så klart att jag ville testa detta.

kök

Principen utgår från ”stenåldersmat”. ”Människans förfäder har helt livnärt sig på jakt, fiske och insamling av vegetabilier såsom rotfrukter, frukt, bär och nötter under två miljoner år, vilket innefattar ett så stort antal generationer att vi har anpassats genetiskt till denna kost.

Det har inte varit möjligt för dessa våra förfäder att erhålla en kost som den hos dagens svenskar, vilka i genomsnitt får mer än 70 procent av sin dagliga energi från livsmedel som är nya för människan som art – mejeriprodukter, matfett, socker och spannmål.”.

Ps.
Jag har naturligtvis kollat upp om ”receptet” verkligen kommer från Rigshospitalet, men ej hittat något slikt. Skit samma! Det fungerar.
Ds.

Har Sverige världens bästa sjukvård, eller?

a4899-om2bjag2bvore

Jag skulle medverka i ett seminarium. Det var smidigast att åka tåg. Jag älskar att åka tåg. Bussförbindelserna till och från tåget är tillfredsställande. Så var det även denna dag.

Väl framme gick jag från stationen till seminariet. Vägen till seminariet är ungefär 1 kilometer lång, och mest uppför. Efter halva vägen började höger vad krampa lätt. Jag stannade en stund och stretchade.

Jag fortsatte att gå fast lite långsammare. Krampen tilltog och spred sig sakta uppåt benet. Det kändes som en ordentlig mjölksyraattack. När jag hade ca 300 meter kvar till entrén måste jag vila flera gånger den sista biten.

Under dagens plågsamma seminarie fick jag resa mig upp flera gånger för att sträcka ut benet. Naturligtvis på grund av de envisa och smärtsamma kramperna i vad och lår.

På eftermiddagen när skulle åka hem, kunde jag knappt gå 100 meter, sedan var det stopp. Jag fick brännande kramper, likt mjölksyra i stora delar av högerbenet. Som väl var kom en av deltagarna från seminariet och plockade upp mig, så att jag fick åka med honom till stationen.

När jag kom hem började jag undersöka högerbenet och kände att den bekanta pulsationen från ormen (den ytliga lårbensartären) på benet nedanför graften hade avstannat. Jag kände ingen som helst puls. Benet kändes varmt, men var en aning blekt. I synnerhet höger fot var aningen blek.

Jag ringde 1117 för att fråga vad jag skulle göra, fast jag visste det redan. Jag berättade om mina tidigare operationer. Genast ville sköterska kalla på ambulans till mig, men jag avböjde vänligt men bestämt. Jag väckte munterhet när jag berättade att den jag bor ihop med kör som en biltjuv.

Vi åkte upp till sjukhuset jag och kom in överraskande snabbt. Jag blev mycket väl omhändertagen. Vi har ju världens bästa sjukvård.

Två unga kvinnliga läkare undersökte mig noggrant. Den äldre läkaren som var ST-läkaren ringde upp sjukhusets bakjour kärl, fast det var lördag. ST-läkaren berättade att bakjouren föreslagit mig att jag skulle ringa kirurgmottagningen för att boka ett möte med honom på måndagen.

Efter en del trixande och fjäskande per telefon med kirurgmottagningens sekreterare på måndag morgon, fick jag en tid till kirurgen på eftermiddagen. Han beställde CT-undersökning. Jag blev kallad till onsdagen samma vecka.

Möte med kirurgen och titt på CT-bilder efter en vecka. Nu var det kört med rensning av kärlen. Jag fick två veckors betänketid för en operation. Jag skulle känna efter om jag kunde leva med problemet ”mjölksyra”. Efter två veckor ringde jag läkaren och bestämde tid för en operation.

Det är ett gammalt ärende som jag har opererats för tre gånger. Så jag börjar bli van. Att det nu blev helt stopp, är en ny erfarenhet dock. Det blir en spännande fortsättning trots allt.

Fortfarande efter en avancerad operation och trots ett gott allmänt välmående, faller frågan över mig ibland. Hur hade det blivit om vi rensat röret då? Det är väl en ganska logisk tanke kan tro. Idag en hypotetisk fråga dock!

Om tio år får vi kanske veta svaret. Det nya implantatet (röret) håller ca tio år nämligen.

MRI-undersökning

Jag har under tid haft smärtor i huvudet. Främst i höger hjärnhalva. Smärtorna har kommit sporadiskt och utan förvarning. Jag berättade det för min VC-läkare. Han tyckte att jag skulle genomgå en MR-undersökning.

Nu i söndags var det dags. Ja, ni läste rätt – söndag.

För ett tiotal år sedan fick jag något konstigt fenomen i kroppen. Hela vänstra delen av kroppen domnade bort. Det kändes som om den sov. Jag ringde 1177 för att rådfråga någon klok person. Kvinnan berättade att jag skulle försöka låsa upp ytterdörren och sedan sätta mig stilla. Hon beställer en ambulans på stört.

Efter många undersökningar där MR ingick konstaterades att jag troligen hade haft en tia.

 

I söndags var det alltså dags för en MR-undersökning igen. Den här gången var det mindre bankande och dånande än förra gången. Framförallt var det mycket större hål att ligga i nu. Därför mindre klaustrofobiskt. Framtiden får utvisa om det var ett tomrum eller om det fanns positivt innehåll, mellan öronen. 

mri