Plötsliga besked

Idag fick jag besked om att ett stor man, en vän, avlidit i stillhet. Jag vet inte om jag har förtjänat att få kalla honom för min riktiga vän, men när vi träffades så löste vi alltid världsliga problem.

The-rain-in-Spain (1)Han var en hängiven golfspelare och var mycket trevlig att spela tillsammans med oavsett krämpor. Nu får han spela golf i golfhimmelen, utan krämpor.

Det är med vemod jag skriver dessa få rader till minnet av en stor man, en vän.

Vila i frid Bertil.

Fest hela söndagen

Igår söndag var det fest mest hela dagen.
Det började med äggfrukost, vilket är fantastiskt gott, när en bara hinner med att stå vid spisen på morgonen.

IMG_1559

Mitt på dagen blev det våffelkalas, med grädde och sylt. Kanske inte helt min melodi, men en får ju offra sig för välfärden.

Våfflor

På eftermiddagen var det dags för parentation av bortgångna bröder. Naturligtvis och som seden påbjuder skulle det intagas kaffe med sju sorters kakor och prinsesstårta efteråt. Även denna gång fick en offra sig då tårta är svårsmält i min mage. Ska berätta om det vid annat tillfälle.

Tårta

Väl hemma igen byttes parningsdressen (kostym vit skjorta och slip) mot en lättare klädsel, såsom jeans t-tröja och sköna skor.

544

Iväg till grannarna på söndagsmiddag. Det blev som eljest – fantastiskt gott.

Köttfärslimpa (1)

Söndagen avslutades med tevetittande hemma i hemmets lugna vrå. Jag såg på hundraåringen som smet ut genom fönstret. Ganska trevlig film faktisk, om man bortser från det politiska budskapet.

Hundraåringen

Ha en skön vecka folks.

Total mörkläggning

I går kväll slocknade allt i huset på en gång. Vi tittade ut och allt var kolsvart. Inte ens något litet fladdrande stearinljus syntes. Men efter några minuter började det fladdra lite överallt i fönstren. Vi såg i horisonten att innerstaden hade ljus.

Solnedgång S:V

Naturligtvis hade vi läst Om krisen eller kriget kommer och var ganska väl förberedda. Vi hade flera ficklampor och förberedda ljusstakar med ljus. Dessutom hade vi plattor med värmeljus.

MSBBild från MSB

Idag fick vi hör på radion att ett ställverk i områden hade brunnit. Hela ”västra” delen av Halmstad hade slagits ut.
Klockan tre på morgonen vaknade vi av ett hemskt oväsen. Det var teven som hade startat när strömmen kom tillbaka. Så är det med det elektriska Sverige.

Ha det gott mellan regnskurarna.

Hallandsposten idag lördag om sprängningen!

Jag älskar att flyga

Hur kan normalt begåvade svenska medborgare, med normal 9-årig skola, ens komma på tanken att förbjuda svenskt miljövänligt flyg? Den eller de personerna borde snarast deporteras till ”annan stat”. Förståndet hos den eller de som vill förbjuda svenskt flyg borde definitivt undersökas. De har inte förstått någonting av jordelivet. Jag hoppas att någon sticker hål på deras bubbla av inskränkthet. Sveriges flygtäthet är som en mygga i ett bisamhälle.
Att flyga det är livet se.

Tips!

Om du som jag älskar att flyga kan vi boka med Super Saver Travel.

För, Super Saver Travel tar oss dit vi vill.

Ord och inga visor (Del 2)

Ryska stöldligor, mördare, våldtäktsmän, banditer och narkotikahandlare i Sverige. Del 2.
I förra veckan vigde jag ett par på Österlen. Den unge mannen är född i Montenegro och kvinnan i Åhus. Deras ansikten var gjorda av kärlek och glädje. De växlade ringar och kysste varandra. De hade mötts när de arbetade på Coop i Malmö för att finansiera sina studier. De är goda föredömen för Sveriges framtid. Mannens föräldrar kommer från Balkankriget och kvinnans mamma och pappa är födda i det land som var fredens rike på Jorden.
Pojken och hans föräldrar kom från Montenegro och kriget och de sökte sig till fred och en tillvaro utan bomber, automatvapen, fysisk och själslig tortyr. Nu lever de som en lycklig familj och mamman och pappan arbetar och tjänar till sitt levebröd på ett hedervärt sätt.
Så var det även när de första invandrarna från Grekland, Italien och Jugoslavien kom till Malmö. Många av männen tog arbete på Kockums Mekaniska Verkstäder och det stora varvet i staden. De fick lön och betalade skatt och skötte sig som medborgare på alla sätt och vis.
Det är hög tid för mig och många andra människor i Sverige att avslöja och tala och skriva om tillståndet i riket, ty många politiker och självutnämnda intellektuella förtiger, förfalskar och ljuger om vad som pågår i landet.
Ingen människa bestämmer var och när hon skall födas och vem som skall vara hennes moder och fader. Så lyder tre humanistiska axiom som ingen vettig individ kan förneka. Dessutom existerar varje människa i ett enda exemplar och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan. Det betyder att du inte har rätt att dräpa och mörda din nästa.
Min förra krönika var förmodligen den mest lästa och delade i Sverige under en veckas tid. Det berodde på att den berörde ett angeläget ämne som statsministern, statsråden och de flesta andra politiker tassar kring, förtiger eller förringar.
Jag är inte ansluten till ett särskilt parti och jag vill stå fri i mina tankar och ord resten av min tid i livet. Därför väjer jag inte för känsliga ämnen i samhället och jag tar inga hänsyn till ängsliga och falska individer i Sveriges riksdag eller olika institutioner i landet.
Män som överfaller och våldtar kvinnor är sinnessjuka, ty ett av människans sinnen är medkänslan. Skjutvapen och narkotikahandel är blodsbröder. Livstids fängelse skall enligt ordets betydelse innebära ett straff som varar livet ut för den dömde. Som det är nu får flera av de dömda sina straff tidsbestämda efter ansökan som bifalls av en domstol. Den faktiska genomsnittstiden för ett livstidsstraff i Sverige är sexton år som en följd av rabatten med två tredjedelar av det tidsbestämda straffet.
Ryska rånarligor härjar på många platser i Sverige. De gör inbrott i villor; de stjäl exklusiva bilar, dyrbara maskiner, redskap och verktyg från bönder; de styckar fritidsbåtar och tar med sig motorer som kan kosta ett par hundra tusen kronor och de drar sig inte för att misshandla och råna gamla människor. Allting är belagt och kan inte bestridas. Rysk maffia organiserar dessa ligors kriminella verksamhet. De vet att det är långt mellan polisstationerna i stora delar av Sverige. Det är en nationell skandal.
Flera tusen människor i Sverige blir lurade av bedragare som i telefon utger sig för att vara någon och något som de inte är. Många av de drabbade är äldre godtrogna personer.
I natt våldtogs två kvinnor i Stockholm. Det kunde ha hänt vilken kvinna som helst som råkat befinna sig i nidingsmännens närhet. Dessa sinnessjuka män går lösa i Stockholm och annorstädes i Sverige. Nyligen visades en fantombild på en man som överfallit och våldtagit en kvinna i Hedemora under natten till den fjortonde juli i år.
Aftonbladet tryckte och släppte fantombilden på mannen. Han skall vara mellan 25 och 33 år gammal och vara av normal längd och kroppsform samt ha mörkt bakåtkammat hår. Han skall också ha en stor bred näsa, enligt polisen.
Jag citerar detta signalement ordagrant från Aftonbladet och polisens talesperson. Det är vällovligt och behjärtansvärt att mannens utseende beskrivs så noggrant som möjligt, ty han skall jagas och aldrig känna sig säker på att undkomma sitt fruktansvärda brott.
Personer som kallar sig drogliberaler tjänar och gagnar knarklangares kriminella verksamhet, vilken nästan utan undantag leder till misär i familjer och inte sällan till död för brukarna av narkotikan. Dessa självutnämnda liberaler är cyniska och de är själva inte slavar under de otillåtna drogerna.
Den tjugofemte juli i år skedde en skottlossning i Vasaparken i Norrköping nära en lekplats mitt på dagen. Kriget mellan olika gäng riskerar att ta livet av fullkomligt oskyldiga människor som råkar befinna sig i närheten av dessa gangstrars uppgörelser. En ordningsvakt som inte var i tjänst sköts ner på öppen gata i Västerås i juli i år. Tidigare blev en annan vakt beskjuten med flera skott.
Många skribenter och debattörer på kultur- och ledarsidor imiterar varandra och försöker förklara och förneka händelserna med enfaldiga litanior om vissa människors utanförskap i förhållande till samhället i övrigt.
Dessa mördare i gängen och brottslingar är utanför enbart genom sina egna handlingar och val i livet. De har erbjudits och haft tillgång till bostäder och skolor och de har inte lidit nöd i någon materiell mening. De har ätit och druckit rent vatten innan de skjutit på varandra. De har kläder på kropparna och många av dem kör dyrbara bilar.
Ingen av dessa vettvillingar och mördare svälter eller lider brist på bostäder. De har varit elever i en kostnadsfri svensk skola. De har tillgång till allemansrätt och vacker natur i stora delar av landet. De kan vandra och motionera på flera miljoner hektar mark.
Dessa brottslingar är i många avseenden ytterst privilegierade individer i förhållande till miljarder människor i Indien, Syrien, Irak, Afghanistan, afrikanska länder och Kina. De har i sak ingenting att klaga på i Sverige. Sjukvården är förstklassig, vägnät, renhållningsarbete och kommunikationer är av hög klass. Här råder ingen korruption på ämbetsverk och olika institutioner.
Dessa yngre brottslingar är inte predestinerade genom genetiken till att bära vapen och bli knarkkurirer till ledarna i ligorna. De kan välja att sköta sitt skolarbete och utbilda sig till ett yrke och skaffa ett arbete. Föräldrarna måste ta sitt ansvar och uppfostra sina söner och döttrar på ett klokt och kärleksfullt sätt.
Den fjärde september 2018 skedde ett vilt skjutande med vapen på en uteservering på söder i Helsingborg. Norrköping, Göteborg, Malmö, Stockholm, Södertälje, Västerås, Helsingborg och flera andra städer och platser är drabbade. Allting är dokumenterat.
Om tio, elva eller tolv städer i Sverige är nästen för olika gangsterligor och kriminella nätverk som vid ett flertal tillfällen har uppgörelser med automatvapen där allmänheten befinner sig, så råder det ett småskaligt eller mer utbrett krig i Sverige. Så lyder sanningen vad än förfalskarna av verkligheten säger, skriver och påstår.
Björn Ranelid.

Ord och inga visor (Del 1)

Sverige befinner sig i krig och det är politikerna som bär ansvaret.
Fem nätter i sträck har bilar satts i brand i universitetsstaden Lund. Sådana vansinnesdåd har inträffat vid hundratals tillfällen på olika platser i Sverige de senaste femton åren.
Från 1955 till 1985 antändes förmodligen inte en enda bil i Malmö, Göteborg, Stockholm eller Lund. Dessa kriminella handlingar har ingenting att göra med antalet bilar i dessa städer vid de löpande årtalen. Det är således inga gradskillnader i brottets karaktär utan det handlar om en ny art av kriminalitet.
När en kvinnlig sociolog på Malmö universitet förklarar brotten med att ynglingarna är frustrerade, förbannade och vilsna så talar hon strunt och dumheter. Hon upprepar en ramsa som kunde ha varit utsagd av en papegoja.
Ingen av dessa brottslingar svälter eller saknar tillgång till rent vatten. De har tak över huvudet och de har erbjudits kostnadsfri skolgång i nio eller tolv år. De bor inte i några fallfärdiga hus. Samtliga dessa vettvillingar har haft en högre materiell standard i sina hem än flera tusen av barnen och ungdomarna som växte upp på Ellstorp i Malmö där jag bodde med mina föräldrar och två syskon på fyrtiosju kvadratmeter i två små rum och kök från 1949 till 1966.
Vi var rika på kärlek i vår familj och min bror och jag lärde oss att respektera andra människor och sköta oss i skolan och vara flitiga. Det kallas uppfostran och denna saknas för tusentals flickor och pojkar i svenska hem i dag. Det handlar inte om pengar eller var man råkar vara född i världen. Det har ingenting med politik eller ideologi att göra. Det handlar om etik, moral och samvaron mellan människa och människa.
Varje flicka och kvinna som är rädd för att springa, promenera och visats i parker och på olika platser i Sverige är värd att ta på yttersta allvar. Ingen man skall slå, hota eller våldta någon kvinna. Det är ett krig mellan frihet och tvång. Det är en oro och rädsla hos kvinnorna som inte skall finnas inom dem. De tänkta och upplevda hoten är ett osynligt vapen som riktas mot dem. Om de drabbas leder det till livslånga trauman för dem.
Alla lösenord på mobiltelefoner, i bankärenden och på datorer är en följd av att brottslingar utnyttjar alla möjligheter att förskingra pengar och genomföra bedrägerier. Det är ett krig mot kriminalitet.
Under det första kvartalet i år har det skett sjuttiofem sprängningar på allmän plats i Sverige. Tusentals män har tillgång till vapen av olika slag. Ynglingar mördas och avrättas inför vittnen som råkar vara nära till dåden i stunden. Det är krig och ingenting annat. Hundratals anhöriga, vänner och bekanta drabbas av dödsfallen inom och utom deras familjer. Hämnd och vendettor är en del av kriget. De berörda slår till var och när som helst.
Begreppet heder har fått en pervers och sjuk innebörd de senaste tjugofem åren i Sverige. Ordet heder skall inte betyda fysiskt våld, tvång, hämnd eller skillnad mellan könen.
En kvinna som mördas i sken av begreppet heder inom en familj är en tragedi för alla människor som bor och lever i Sverige, eftersom små barn hör, ser och minns inför framtiden.
Många av mina barn- och ungdomskamrater i Malmö hade tyngre skäl att känna sig frustrerade, förbannade och åsidosatta än nutidens flickor och ynglingar. De bodde trångt i omoderna lägenheter och ekonomin i många familjer var dålig, men ingen av mina hundratals bekanta, vänner och lekkamrater brände bilar, rånade gamla människor eller bar vapen.
Efter skoltid spelade vi fotboll och lekte. Ingen var uttråkad. Tillvaron var fylld av möjligheter. Politiker i Sverige har skapat självuppfyllande profetior när de talar och skriver om särskilt missgynnade och utsatta bostadsområden i Sverige. Många människor som bodde på Kirseberg, i pinnakåkarna på Östra Farmvägen och Lugnet i Malmö var egendomslösa och förvisade till nödbostäder. Ingen där brände bilar eller hotade sin nästa med vapen. De sprängde inga butiker på Södergatan och de våldtog inga kvinnor i Kungsparken eller Pildammarna.
Alla dessa familjer hade sämre standard i sina hem än individerna på Rosengård, i Rinkeby, Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg, Storvreten i Tumba, Ronna i Södertälje och ytterligare cirka tjugo platser i Sverige. Här finns rent dricksvatten, toaletter, duschar eller badkar, elektriska spisar, kylskåp och tillgång till tvättstugor.
Jag känner flera hundra individer som kämpade i skolan och utbildade sig, trots att de och deras familjer levde under knappa förhållanden. Sverige är i behov av en andlig revolution i etik, moral och uppfostran av barn.
Lärarna i skolan måste respekteras av eleverna. Det måste råda lugn och ro i klassrummen. Äldre människor skall vistas inom och utom sina hem i trygghet. Rånare och våldsmän skall dömas och sättas i fängelse. Där kan de studera, lära sig att tala och skriva svenska fem dagar i veckan, om behov finns, och träna fysiken utan tyngder av järn. De bör beredas möjlighet att lära sig ett yrke, olika hantverk och praktik inom teknik, sjukvård och trädgårdsskötsel.
Den åttonde februari 2017 sköt en femtonåring pojke en vaktmästare som skottade snö i Malmö. Ett av skotten träffade hans huvud. Det skedde helt oprovocerat som ett nöje. I december samma år roade sig fyra ynglingar i Lund och Malmö med att släpa vänliga snälla personer efter en bil sedan de hade fått hjälp med att beskriva vägen till ett visst ställe.
Föraren av bilen hade vevat ner sidorutan i bilen och på ett ögonblick slet gärningsmannen tag i hjälparens hand och startade bilen så att offret släpades efter bilen. Det skedde vid nio olika tillfällen.
En enda terrorist körde med en lastbil på Drottninggatan i Stockholm i syfte att döda så många människor som möjligt, barn, vuxna och äldre individer. En hel nation berördes av vansinnesdådet. De dödas och skadades anhöriga, vänner och bekanta är dömda till kronisk och livslång sorg och själslig smärta.
Politiker i Sverige skall genom lagar och olika beslut i praktisk handling se till så att alla rånare, mördare, dråpare, våldtäktsmän, terrorister och pedofiler döms och placeras i fängelser. Inga pistoler och automatvapen skall få finnas hos brottslingar. All knarkhandel skall bekämpas.
Om inte politikerna ombesörjer att det finns tillräckligt många poliser och rättsliga möjligheter att frihetsberöva de skyldiga, så är de ansvariga för att det råder krig mellan de laglydiga och brottslingarna i Sverige.
Utländska stöldligor härjar i Sydsverige och de stjäl böndernas maskiner och dyrbara verktyg. Polisen har inte tid och resurser att söka efter tjuvarna. Det är tragiskt och oförlåtligt.
På kvällen söndagen den sista juni 2019 sköts två unga män i Sollentuna. En annan yngling blev huggen med kniv ungefär samtidigt i Vällingby. Senare på kvällen besköts ytterligare en ung man i Blackeberg. Nu är två av dem döda.
Det sker var och varannan dag någonstans i Sverige. Det är ett småskaligt krig som berör alla människor som bor och lever i Sverige. Förrådet av bortförklaringar är slut.
Björn Ranelid.

Falukorv och ägg

Det var en fredag. Min fru och jag hade anledning att fira. Bubbel var inhandlat och jag stod i kön på ICA, med 1 kg färska havskräftor och ett halvt kilo räkor. Kvällen var räddad. Och jag mådde oförskämt bra. Men där och då, fick jag en brutal insikt i hur det är att vara fattig pensionär i dagens ”rika” Sverige. Och den slog mig i ansiktet, med full kraft.

Ensam

Framför mig i kön stod en äldre dam med varorna i sin rullator. Hon var liten och tunn. Tydligt märkt av ålder och ett långt arbetsliv. ”Nej, det blev för mycket” sa hon när kassörskan berättade vad inköpssumman blev. Nervöst bläddrade hon i sin slitna plånbok. ”Kan du ta bort falukorven?”.

Kassörskan slog bort falukorven i kassan och berättade återigen vad den gamla damen skulle betala.

”Nej, du får nog ta bort äggen också”. Hon tittade på kassörskan med stora och trötta ögon, precis som om hon besvärade genom att inte ha pengar tillräckligt för sina nödvändiga inköp. Det började krypa i kroppen på mig.

Inte en gång sa hon ”hej, hej”. Inte en gång bad hon om att få något utan att betala. Hon bara sjönk ihop och rotade i sin plånbok.

Då klarade jag inte mer utan bad kassörskan slå in äggen och falukorven för sig. Tog summan på mitt ICA-kort och gav den gamla damen varorna som kostade 53 kronor och åttio ören.

Hon tittade på mig med tårar i ögonen och lät ett nästan ljudlöst ”tack” komma över läpparna. Jag betalade mina egna varor, betydligt dyrare, rafsade ner dem i en kasse och sprang ifatt damen.

Mina ögon var också fuktiga vid det här laget.

Jag bad att få bjuda henne på en kopp kaffe och hon frågade varför. Efter att jag förklarat att jag arbetar med äldrefrågor på politisk basis och ville skriva om detta, tackade hon ja under förutsättning att jag inte skrev ut hennes namn.

”Jag skulle skämmas inför mina barn och barnbarn. De vet inte att jag har det så här knapert”.

Damen, som hette Anna, hade arbetat som undersköterska i mer än 45 år. Under några år hade hon arbetat i Afrika för Läkare utan gränser. Hennes man var död sedan flera år och den pension hon fick ut nu, var minimal.

”Det var ganska bra när vi kunde leva på två pensioner och hans tjänstepension, men nu är det inte lätt”. ”Jag skulle kunna tänka mig att flytta till en mindre lägenhet, men det är svårt att hitta en med lägre hyra”.

Hon fick inte fullt bostadstillägg eftersom hon äger sin bostad och dessutom har ett litet torp uppe i Värmland. ”Min man byggde det med sina egna händer, han var duktig”, sa hon.

”Jag kan inte förmå mig att sälja det och dessutom skulle jag inte få så mycket för ett litet torp mitt i mörka skogen”.

Vi fortsatte att prata en stund och när vi skildes åt tog hon min ena hand, med båda sina.

”Du är en fin pojke” sa hon. ”Jag hinner nog inte få någon glädje av ert arbete, men lova mig att du fortsätter kämpa för oss fattiga pensionärer”.

På vägen hem tänkte jag på alla dessa tysta och ”snälla” pensionärer som får stå tillbaka i dagens besparingar och prioriteringar. De höjer inte sina röster och de är tacksamma för den lilla pension som blir över, efter skatt.

Men de har betalat till pensionen under ett helt arbetsliv. De skulle ha det bra när de blev gamla. Det var ”kontraktet” med staten!

Hur kunde det bli så här? Hur fick vi ett samhälle där gamla betyder så lite? Hur fick vi ett samhälle där 90-åringar inte kan få plats på ett äldreboende? Där många som slutligen kommer till ett äldreboende är så skröpliga att de bara har månader kvar att leva.

Bubblet, havskräftorna och räkorna smakade bra. Men först efter att jag lovat mig själv att aldrig sluta att kämpa för de gamla i vårt land. Aldrig sluta att kämpa för den stora grupp av medborgare som betalar sin skatt, men utsätts för en daglig strukturell diskriminering.

Vill du hjälpa till? Du kan gilla sidan (inte bara denna artikel), dela artiklar, skriva artiklar och kommentarer, men framförallt delta i vårt arbete för en värdig ålderdom i Sverige.

Text lånad från Facebook.