Röda ögon och vårdcentraler

Jag var och besökte min vårdcentral för några dagar sedan. Jag ville ha en remiss till röntgen för att röntga en smärtande axel. Så klart att jag fick remissen efter en liten undersökning.
Så såg läkaren mitt röda öga och blev genast intresserad av det. Jag berättade då för doktorn att jag får sådana små röda ”blodutgjutningar” när jag är ute i kall blåst (är golfspelare).

När jag hade varit hemma ett tag så ringde jag upp läkaren igen. Jag ville mäta ögontrycket. Jag befarade högt ögontryck. Då har inte vårdcentralen någon möjlighet att mäta ögontrycket. Läkaren ansåg att jag skulle ringa sjukhusets ögonklinik. Ögonkliniken berättade då att jag borde beställa tid hos en optiker, då dessa mäter ögontrycket.

Då är samhällets tanke att jag först ska besöka en optiker à 400 kronor. Optikern kommer då på att jag bör besöka ögonkliniken à 450 kronor. 150 kronor till sjuksköterskan och 300 kronor till läkaren. Min fråga är då om det inte hade varit bättre om jag hade besökt ögonkliniken direkt? Framförallt blir det betydligt billigare för mig!

Så googlar jag på ”röda ögon” och hittar andra symptom enligt följande:

Röda ögon kan vara ett symtom på leverproblem känd som skrumplever, den alkoholhaltiga leversjukdom som är potentiellt livshotande även om röda ögon är mer ofta ett symptom på infektion såsom konjunktivit.

Mer om Röda ögon: Pink Eye och Dr Lekman

Månens dag

God morgon till alla som är krya och glada! Jag försöker ta en ton (Sjöberg ni vet). Det är näst intill omöjligt. Det bara skorrar. Så är det körövning i kväll.

Det är med stor sorg jag måste ställa in denna övning, med. Det är andra gången och på grund av en neslig (näslig) förkylning. Att be till högre makter (Gud) verkar inte hjälpa.

Så sammanfattningsvis får en väl lida pin och äta sin båtglass i lönndom. För har man tagit fan i båten får man allt ro honom i land med? Jag önskar er alla en skön ”månens dag”.Glassbåtar

Det sista halmstrået

old-man-2803645_1920
Jag har en historia att berätta om hur min make fick fem år till att leva tack vare LCHF. Det första jag lade märke till var att han började svälla i fötterna. Jag tänkte inte så mycket på det men upptäckte att han blev tröttare och tröttare. Han har alltid varit storvuxen med rejäl övervikt sedan länge, men fortsatte att svälla ut oavsett kost. Han prövade alla metoder för viktnedgång, men misslyckades alltid. Han led naturligtvis av diabetes och högt blodtryck och var medicinerad för det. Han hade även hjärtflimmer.

Jag läste allt jag hittade på nätet om dessa sjukdomar och kom in på Annika Dahlqvists sajt och blev intresserad av hur mycket kosten betyder för hälsan.

Min man svällde mer och mer i kroppen och till slut kunde han inte ligga i sängen och sova för han fick ingen luft. Han satt i en fåtölj och sov på nätterna. En morgon när jag vaknade och tittade till honom såg jag en stor blöt fläck nedanför hans fötter. Jag frågade om han kissat på sig, men det hade han inte. Jag lyfte på hans byxben och upptäckte till min fasa att benen hade spruckit så klibbig vätska hade runnit ut på golvet. Följden blev att det blev stora bensår på båda benen. Efter instruktioner från sjukvården fick jag lära mig att lägga om såren och gjorde så gott jag kunde.

Vid en viktkontroll hos läkare efter tre månader visade vågen på en viktminskning på 30 kilo. Min man blev som en ny människa.
Jag minns att jag hade läst någonstans att när man äter LCHF-kost så är det första som lämnar kroppen överskottsvatten. Jag tänkte att detta är sista halmstrået att ta till. Vi började direkt med LCHF-kost och han bara njöt av denna kost, men saknade naturligtvis potatisen väldigt mycket. Men jag var stenhård. Läkaren avrådde från LCHF, men jag lyssnade inte på det.

Jag fortsatte att lägga om såren och efter en månad var de helt läkta. Efter tre dagar kunde han, efter läkarkontakt, minska på både diabetes- och blodtrycksmedicin. Vid en viktkontroll hos läkare efter tre månader visade vågen på en viktminskning på 30 kilo. Min man blev som en ny människa. Han kunde ligga i sin säng och sova som vanligt. All överflödig vätska försvann, han mådde bra och levde fem år till trots att han ökade kolhydratmängden. Jag tror annars inte att hans hjärta klarat av påfrestningen av all vätska i kroppen.

Dock fick han senare en tumör på hypofysen som på grund av waran-behandling började blöda och akut operation blev nödvändig. Han blev tidigt hemflyttad till regionsjukhuset där vården var bedrövlig och efter en tid avled han av lunginflammation.

Vad jag vill poängtera med min berättelse är att denna kost verkligen bidrar till att överflödig vätska lämnar kroppen först. Tänk om alla med svullnad och vätska i kroppen och bensår provade denna kosthållning, vad mycket lidande som skulle besparas. Tänk om alla läkare ordinerade denna kost istället för vätskedrivande som njurarna måste kämpa med.

Till detta måste jag tillägga att på dessa tre månader minskade även min egen vikt med nio kilo. Tack för att jag fick dela med mig av min historia.

Hälsningar,
Siw

Äntligen

Idag besökte jag min ”rörläggare” som gav mig ok att börja spela golf igen! Jag ska/kan till och med testa min smärtgräns. Tack Peter.

Det har varit tunga veckor med avhållsamhet från golf och golfbanor. Som väl är så finns mina golfklubbor på klubben, annars hade jag nog slitit ut dem med luftspel.

Tidigare inlägg i ämnet:

Plötsligt tändes lampan

Det är dags nu

Äntligen operationstid

Jag ligger lågt här

Det är dags nu

Jag var på Vårdcentralen och tog Bastestprov idag. Nu är det bara att vänta på morgondagens ingrepp. Det är spännande, men samtidigt ganska pirrigt.

Jag hoppas på ett gott resultat av ingreppet. Det är eländigt träligt att inte kunna gå som folk. I synnerhet är det träligt att inte kunna jogga och spela golf.

Naturligtvis ”lovade” min läkare att jag ska kunna jogga och spela golf så gott som ”normalt” (vad är normalt?) efter ingreppet.

Jag önskar de opererande läkararna lycka till med sitt ”arbete” i mig i morgon.

Jag ligger lågt här

Jag är mindre aktiv här på min sida, då helt annan verksamhet pockar på en något större uppmärksamhet. En skada ska åtgärdas kirurgiskt, när kärlkirurgen blir ledig.

Det är en gammal arbetsskada från 1965. Då åtgärdades skadan av en klantig kirurg. Därför har jag opererats på samma ställe tre gånger. Senaste gången hade jag ett 4 cm stort aneurysm, vilket åtgärdades på ett bra sätt med en ”graft”.

images

Nu och efter tio år har det blivit stopp i den inopererade ”graften”. Troligen har det myckna sittandet framför datorn orsakat stoppet. Stoppet gör att jag bara kan gå 200 meter i taget. 

Alltså blir det ingen golf på ett tag. Jag återkommer vad det lider.

Våren är troligen på gång – äntligen.

Insulinets giftiga effekt och moderna sjukdomar

Jag skriver inte så mycket eget material här numera. I stället skriver jag på egna historier, vilka troligen blir böcker för utgivning så småningom. Trots allt läser jag om det som intresserar mig mest.

Här under ett inlägg från Dr Jason Fung om det tillverkade insulinets problem och påverkan på människokroppen. Håll tillgodo.

74834-insulin

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Kan det vanligen utskrivna läkemedlet insulin ha betydelse för dödligheten vid typ 2-diabetes?

Fiaskot med läkemedlet rosiglitazone och den chockerande 22% ökade risken för död man fann i ACCORD-studien fick forskare att fokusera på de potentiellt skadliga effekterna av några av dessa blodsockersänkande läkemedel. Insulin var det äldsta och mest effektiva och tiden var inne för att se över paradigmet om insulinets giftiga effekt.

Att diagnosticera hyperinsulinism har alltid varit problematiskt av flera olika anledningar. Insulinnivåer varierar mycket under dagen och som svar på olika livsmedel. Frisättning av insulin, som alla hormoner, sker i pulser, vilket innebär att två mätpunkter kan skilja sig mycket åt även om de bara mäts minuter ifrån varandra. Att mäta fasteinsulin löser en del av dessa problem, men det varierar vitt mellan människor och tenderar att reflektera den underliggande insulinresistensen.

Hyperinsulinism har ansetts vara ett potentiellt problem, även så långt tillbaka som 1924. När insulinanalyser blev tillgängliga under 1960-talet blev det tydligt att insulinresistens framkallar hyperinsulinism, men det motsatta är också sant – hyperinsulinism kan orsaka insulinresistens.

Läs vidare här >>>

Vilken kost orsakar cancer?

Jag läser en mycket intressant kostrapport av Dr Jason Fung. Han redovisar hur världen har tänkt om kost under tid. Många har gjort massor av medvetna och omedvetna misstag i sin iver att tjäna pengar på naiva människor.

Cancer

I takt med att det blev mer och mer tydligt att miljöfaktorer påverkar förekomsten av cancer, blev kosten det första som misstänktes. Den fråga som sedan ställdes var vilken specifik del av kosten som var boven. Fett i kosten blev direkt misstänkt.

Från sena 1970-talet till 1990-talet var vi fast i en hysterisk fettfobi. Vi trodde att fett orsakade allt dåligt. Det orsakade fetma. Det orsakade högt kolesterol. Det orsakade hjärtsjukdom. Det orsakade förmodligen dålig andedräkt, håravfall och var dessutom anledningen till att man skar sig på papper.

Det fanns aldrig något faktiskt bevis för tanken att fett från kosten, som människor ätit sedan, tja, vi blev människor, skulle vara skadligt. Men det spelade egentligen ingen roll, eftersom hela den vetenskapliga världen hade på sig fett-är-dåligt-glasögonen. Vem behöver bevis när det finns dogmer?

Eftersom allt dåligt gick att skylla på fett, orsakade det troligtvis cancer också. Ingen hade egentligen någon aning om varför fett från kosten skulle orsaka cancer. Ingen hade observerat att folk som konsumerade mycket fett i stor utsträckning fick cancer. Men det spelade ingen roll, eftersom den nya regeln var att ge fett skulden för allt. Vi fortsatte helt enkelt på den banan!

Baserat på denna hörsägen lät National Institute of Health miljoner dollar försvinna in i en gigantisk studie för att bevisa att fett från kosten orsakade viktuppgång, hjärtattacker samt bröstcancer.

Denna massiva randomiserade kontrollstudie (den gyllene standarden av evidensbaserad medicin) som fick heta Women’s Health Initiative, registrerade närmare 50 000 kvinnor. Vissa kvinnor instruerades att följa sin vanliga kosthållning, den andra gruppen skulle dra ner på mängden fett från kosten till närmare 20 procent av kaloriintaget och öka intaget av spannmål, grönsaker och frukt.

Läs hela det intressanta reportaget med riktig forskning här >>>

Sveriges bästa sjukvård

Hemkommen från sjukhuset. Jag hade råkat ut för ett flödesstopp i mitt högra ben. Jag kunde knappt ta mig till seminariet i vilket jag skulle medverka. På väg hem från detsamma till tåget fick jag lifta för jag kunde bara gå knappt femtio meter åt gången sedan stopp. Jag sökte upp Akuten när jag kommit hem

Jag blev mycket väl omhändertagen. Vi har ju världens bästa sjukvård. Det blev inget ingrepp då. Det sker först på måndagen. Det skulle ske först på måndagen, då jag fick tid att träffa en kärlkirurg.

Jag besökte min rörläggare på måndagen och fick en snabbtid för skiktröntgen dagen efter.

Sjukvård

Efter att ha pratat med rörläggaren igen, efter skiktröntgen, kom vi överens om att jag skulle testa att gå trots smärtan. Alternativet var att utföra en något avancerad operation efter påskhelgen. Han hade en plan. En femorofemoral crossover bypass.

Mobiliteten är fortfarande avsevärt försämrad då jag endast kan gå korta stycken utan smärta och kramper.

Nytt trevligt läkarbesök

I går tisdag träffade jag min hematologdoktor för att diskutera min framtid. Det är kul att diskutera framtiden, när man har leukemi. Hahaha.

Vi pratade om ”forskningen” kring att avbryta behandlingen med Imatinib efter ett antal år. Längst har man kommit med den senare komna medicinen Tasigna, där Novartis i en bredare studie avbryter behandlingen efter fyra år.

Både studierna med Glivec och Tasigna är hittills för små och korta i tiden för att vara säkra. Studierna med Glivec visade dock att man kunde sätta in medicinen igen med gott resultat om de kontinuerliga proverna visade på en cellökning.

Min doktor och jag var dock överens om att jag med mina ”endast obetydliga biverkningar”, ska fortsätta behandlingen med Glivec.

Några kunskapslänkar:

Internmedicin

Blodcancerförbundet

Behandlingsfrihet

Cancercentrum

Cancerbeskedet

Hade jag leukemi