Insulinets giftiga effekt och moderna sjukdomar

Jag skriver inte så mycket eget material här numera. I stället skriver jag på egna historier, vilka troligen blir böcker för utgivning så småningom. Trots allt läser jag om det som intresserar mig mest.

Här under ett inlägg från Dr Jason Fung om det tillverkade insulinets problem och påverkan på människokroppen. Håll tillgodo.

74834-insulin

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Kan det vanligen utskrivna läkemedlet insulin ha betydelse för dödligheten vid typ 2-diabetes?

Fiaskot med läkemedlet rosiglitazone och den chockerande 22% ökade risken för död man fann i ACCORD-studien fick forskare att fokusera på de potentiellt skadliga effekterna av några av dessa blodsockersänkande läkemedel. Insulin var det äldsta och mest effektiva och tiden var inne för att se över paradigmet om insulinets giftiga effekt.

Att diagnosticera hyperinsulinism har alltid varit problematiskt av flera olika anledningar. Insulinnivåer varierar mycket under dagen och som svar på olika livsmedel. Frisättning av insulin, som alla hormoner, sker i pulser, vilket innebär att två mätpunkter kan skilja sig mycket åt även om de bara mäts minuter ifrån varandra. Att mäta fasteinsulin löser en del av dessa problem, men det varierar vitt mellan människor och tenderar att reflektera den underliggande insulinresistensen.

Hyperinsulinism har ansetts vara ett potentiellt problem, även så långt tillbaka som 1924. När insulinanalyser blev tillgängliga under 1960-talet blev det tydligt att insulinresistens framkallar hyperinsulinism, men det motsatta är också sant – hyperinsulinism kan orsaka insulinresistens.

Läs vidare här >>>

Vilken kost orsakar cancer?

Jag läser en mycket intressant kostrapport av Dr Jason Fung. Han redovisar hur världen har tänkt om kost under tid. Många har gjort massor av medvetna och omedvetna misstag i sin iver att tjäna pengar på naiva människor.

Cancer

I takt med att det blev mer och mer tydligt att miljöfaktorer påverkar förekomsten av cancer, blev kosten det första som misstänktes. Den fråga som sedan ställdes var vilken specifik del av kosten som var boven. Fett i kosten blev direkt misstänkt.

Från sena 1970-talet till 1990-talet var vi fast i en hysterisk fettfobi. Vi trodde att fett orsakade allt dåligt. Det orsakade fetma. Det orsakade högt kolesterol. Det orsakade hjärtsjukdom. Det orsakade förmodligen dålig andedräkt, håravfall och var dessutom anledningen till att man skar sig på papper.

Det fanns aldrig något faktiskt bevis för tanken att fett från kosten, som människor ätit sedan, tja, vi blev människor, skulle vara skadligt. Men det spelade egentligen ingen roll, eftersom hela den vetenskapliga världen hade på sig fett-är-dåligt-glasögonen. Vem behöver bevis när det finns dogmer?

Eftersom allt dåligt gick att skylla på fett, orsakade det troligtvis cancer också. Ingen hade egentligen någon aning om varför fett från kosten skulle orsaka cancer. Ingen hade observerat att folk som konsumerade mycket fett i stor utsträckning fick cancer. Men det spelade ingen roll, eftersom den nya regeln var att ge fett skulden för allt. Vi fortsatte helt enkelt på den banan!

Baserat på denna hörsägen lät National Institute of Health miljoner dollar försvinna in i en gigantisk studie för att bevisa att fett från kosten orsakade viktuppgång, hjärtattacker samt bröstcancer.

Denna massiva randomiserade kontrollstudie (den gyllene standarden av evidensbaserad medicin) som fick heta Women’s Health Initiative, registrerade närmare 50 000 kvinnor. Vissa kvinnor instruerades att följa sin vanliga kosthållning, den andra gruppen skulle dra ner på mängden fett från kosten till närmare 20 procent av kaloriintaget och öka intaget av spannmål, grönsaker och frukt.

Läs hela det intressanta reportaget med riktig forskning här >>>

Sveriges bästa sjukvård

Hemkommen från sjukhuset. Jag hade råkat ut för ett flödesstopp i mitt högra ben. Jag kunde knappt ta mig till seminariet i vilket jag skulle medverka. På väg hem från detsamma till tåget fick jag lifta för jag kunde bara gå knappt femtio meter åt gången sedan stopp. Jag sökte upp Akuten när jag kommit hem

Jag blev mycket väl omhändertagen. Vi har ju världens bästa sjukvård. Det blev inget ingrepp då. Det sker först på måndagen. Det skulle ske först på måndagen, då jag fick tid att träffa en kärlkirurg.

Jag besökte min rörläggare på måndagen och fick en snabbtid för skiktröntgen dagen efter.

Sjukvård

Efter att ha pratat med rörläggaren igen, efter skiktröntgen, kom vi överens om att jag skulle testa att gå trots smärtan. Alternativet var att utföra en något avancerad operation efter påskhelgen. Han hade en plan. En femorofemoral crossover bypass.

Mobiliteten är fortfarande avsevärt försämrad då jag endast kan gå korta stycken utan smärta och kramper.

Nytt trevligt läkarbesök

I går tisdag träffade jag min hematologdoktor för att diskutera min framtid. Det är kul att diskutera framtiden, när man har leukemi. Hahaha.

Vi pratade om ”forskningen” kring att avbryta behandlingen med Imatinib efter ett antal år. Längst har man kommit med den senare komna medicinen Tasigna, där Novartis i en bredare studie avbryter behandlingen efter fyra år.

Både studierna med Glivec och Tasigna är hittills för små och korta i tiden för att vara säkra. Studierna med Glivec visade dock att man kunde sätta in medicinen igen med gott resultat om de kontinuerliga proverna visade på en cellökning.

Min doktor och jag var dock överens om att jag med mina ”endast obetydliga biverkningar”, ska fortsätta behandlingen med Glivec.

Några kunskapslänkar:

Internmedicin

Blodcancerförbundet

Behandlingsfrihet

Cancercentrum

Cancerbeskedet

Hade jag leukemi

Professorns otydliga sanningar

Detta är ett äldre inlägg, men i ny tappning!

Bildens otydlighet speglar professorns egna och otydliga sanningar!

Jag brukar roa mig med att titta på Fråga doktorn på Svt 1. Denna måndag höll Maj-Lis Hellenius hov genom att berätta om det som hela världen idag ser som felaktigt. (Tyvärr finns inte programmet kvar på Svt.).

Jag höjer ett varningens finger för professor Hellenius rent livsfarliga ”livsstilsråd”, om du vill undvika att drabbas av diabetes, cancer och andra kostrelaterade sjukdomar.

Professor Hellenius ”tänkande” är gammal ”kolhydratisk” skåpmat. Råden hon ger har varit (är) sponsrade av bland andra Pfizer och andra läkemedelsföretag. Råden går alltså Mammons ärende!

Som vanligt uppträder public service som okritiska förmedlare av åsikter från personer med bindningar till läkemedelsindustrin.

Man till och med förfasas över fettets farlighet och ser ett samband mellan fett och prostatacancer. Då har kolhydraternas rika väktare passerat gränsen för hur de bör handskas med sanningen.

Läs fundera, reflektera och begrunda vad Lars Bern ofta skriver på sin blogg. Lars uttrycker i skrift vad modern medicin och forskning vet om kost idag.

Varning för professor Mai-Lis Hellenius livsstilsråd!

Följ gärna Annika Dahlqvists LCHF-blogg

Läkare globalt uppmanar HPCSA att sluta att åtala professor Noakes

Support the science and Professor Tim Noakes

Länken mellan kolhydratkost och Alzheimers

lead_960Inlägg från Dietdoctor

Epidemin av Alzheimers sjukdom länkas allt mer till vår västerländska kost, rik på snabba kolhydrater. Potentiellt innebär detta att man skulle kunna förebygga sjukdomen genom att lägga om sin kost till en med mindre mängd kolhydrater.

Här är ytterligare en studie som visar på det nära sambandet mellan höga blodsockernivåer och tidiga symtom på demens:

En longitudinell studie, publicerad på torsdagen i skriften Diabetologia, följde 5189 personer i över 10 års tid och fann att personer med högt blodsocker hade en snabbare försämring av den kognitiva förmågan än de med normala blodsocker — oavsett om blodsockernivåerna var diabetiska. Med andra ord, ju högre blodsocker, desto snabbare försämrades den kognitiva förmågan.

The Atlantic: The startling link between sugar and Alzheimer’s

The Alzheimer´s antidote

Alzheimer går hand i hand med diabetes

Alzheimer en kostrelaterad sjukdom

Sjukvården är korrumperad

Kan vi lita på sjukvården?

Rensa i röran

Nu har jag lagt ner lite tid på att rensa ut på min hemsidas och denna bloggs röra ”Feng Shui”. Ibland samlar man på sig onödigheter. Ibland uttrycker man sig snålt, eller på olika sätt.

År 2017 började jag en inre och yttre resa mot bättre hälsa, en smidigare kropp, ett skönt välmående och därmed en bättre livskvalitet. Troligen ett ännu bättre golfspel då med?

Den resan fortsätter nu år 2018.

Men det är inte lätt att försöka leva ”hälsosamt” när frun i huset bakar bullar och kakor så det står härliga till. Alltså, det är riktiga socker- och kolhydratbomber!

IMG_0842 (1)

Att försöka avveckla det evinnerliga bakandet är inte lätt. Det sitter i generna sedan många år tillbaka. Så jag med leukemi, prediabetes, och kanske diabetes 2, får försöka leva med en annan kosthållning när och där det går.

Naturligtvis är jag, eller har blivit en sökare, efter min konstaterade KML 2014. Nu när det verkar som om min sockerväktare insulinet verkar vara lite i olag, måste jag söka vägar mot en bättre hälsa.

Jag hittade en blogg som verkar mycket intressant ur min synpunkt sett. Den skrivs av en Linda Liljefelt. Hon beskriver en i min arma hjärna ny företeelse, nämligen tarmläckage. Denna benämning har jag hittills inte hört talas om, men jag kan köpa den och lägga den till all annan kunskap i hälsoskogens snårighet.

Linda ger många goda råd att följa för en gammal urspårad uv som mig. Den som vill, kan följa hennes sida ”min nya mat”.

Eftersom jag har blivit lite såld på Kostdoktorn, numera Diet Doctor, så jämför jag gärna mycket av det jag läser med just kostdoktorn. Rätt eller fel får ni läsare avgöra.

Det hela började egentligen med Maria Markazits blogg och hennes ”mamma äter inget vitt” för ganska många år sedan. Då arbetade jag i mitt anletes svett som medicinsk ingenjör på akutsjukhus och hade inte så mycket tid till egna funderingar. Nu har jag den tiden.

Maria skrev redan då på den tiden:

Man går alltså inte upp i vikt för att man äter för mycket, utan för att kroppen reagerar fel på det man äter.

Tecken på att man är kolhydratberoende kan vara:
Att man blir hungrig kort efter en måltid
Att man blir trött/hängig på eftermiddagen
Att man inte kan sluta äta när man väl har börjat
Att man gärna småäter mellan målen
Att pasta och bröd är favoritmaten
Att man i en två-rättersmiddag föredrar efterrätten framför förrätten
Att man får yrsel 3-4 timmar efter en måltid
Att man går upp i vikt trots att man äter en ”vanlig” kost

Det finns mycket att tänka på alltså. Nu ska jag slutföra Feng Shui på mina sidor. Jag tror det blir riktigt bra, men det får ju ni andra bedöma när ni läser det ni läser.

Jag önskar er en skön dag.

Stor granskning av kostråd

Kostråd

Många upplever kostvetenskapen som fladdrig. Ena dagen skriker tidningsrubriker ut att salt eller mättat fett är farligt, andra dagen är både salt och mättat fett helt okej. Hur kan det vara så?

Randomiserade och kontrollerade prövningar – vad är det för ett krångligt begrepp? Kanske du nu undrar. Men läs vidare, för vill du förstå förvirringen inom kostområdet behöver du förstå varför denna form av vetenskapliga studier är superviktiga.

Enda sättet att bevisa effekter och utvärdera biverkningar
Så här är det: endast genom randomiserade och kontrollerade prövningar (förkortas RCTs) kan forskare bevisa effekter av en rekommendation och utvärdera om den har några biverkningar. Läs om detta i artikelseriens första del: ”Oetiskt att grunda kostråd på vetenskapliga antaganden”

Problemet är att det inom kostområdet har utvecklats ett slags kultur där forskare anser sig kunna utfärda rekommendationer utan att ha genomfört RCT-studier. Orsakerna är många: man anser att det är för dyrt, för svårt och att studierna tar för lång tid att genomföra. Men utan dem famlar man i blindo. SvD:s Henrik Ennart skriver om konsekvenserna av detta: Konsumenterna får betala när forskarna bara anar.

Läs inlägger här >>>

Läs även Ann Fernholms blogg om sjuk mat >>>

sjukmat-900x551

Solbränd utan sol

The never ending story! Allergin blev värre. Sökte vårdcentral genom 1177. Fick tid ny läkare och ny medicin.

Allergi

Denna gång kortison- och allergimedicin mot penicillin. Jag är nu ”solbränd” över stora delar av kroppen.

Men va fan! Det finns ju ingen sol! Jag känner mig nu som Viking –

Tar det aldrig slut

Å jag som trodde att jag bara var allergisk mot arbete. I eftermiddag kunde jag konstatera att jag även är allergisk mot Kåvepenin. Jag blev rödflammig på överkroppen. Det ser lustigt ut faktiskt.

Efter konsultation med käkkirurgen, fick jag recept på ny medicin. Spännande resa det här. Kommer det mer tro?

Clindamycin