Tanken på mitt egna spel

I går fredag var Mona, Claes och jag på Hills och följde alla duktiga golfspelare. Golfbanan var fantastisk, men säkert mycket jobbig för spelarnas väskbärare.

Greenerna var snabba, eller mer precist 11,5 på stimpen.

Mat och dryck (buffén) i Nordeas restaurang var fantastisk. Det fanns kött, fisk, sill och grönsaker av alla de slag. Alltså många olika sorter att välja på. Vankelmodet var på alerten.

Mona och jag tackar Karin och Bo som gav oss möjlighet att närvara. Vi fick överta deras VIP-biljetter, då de hade familjeangelägenheter att pyssla med denna helg.

VIP Hills Nordea VIP

Jag fick nu möjlighet att följa Michael Jonzon som jag under lång tid beundrat. I går fredag fick jag både följa Michael och träffa hans fru Yvonne. Michaels caddy och dotter Nicole hade det troligen ganska jobbigt i backarna. Medan vi som följde Michael och Nicole hade det jättetrevligt.

Portugal Masters 2017 - Day Two Foto: Getty Images

Bilden här inunder visar utsikten från restaurangen. Vi ser green på hål 18 närmast.

Hills 18

När vi satt och åt, kraschade någon spelares bollar in i glasfönstret till höger om oss och någon annan smaskade in sin boll i läktarens presenning till vänster om oss. Någon spelare limmar flaggan från mer än 200 meter. Med järnklubbor!

Tanken föll då på mitt egna spel. Hahaha.

En sagolik vecka i Portugal

Frun och jag är nyss hemkomna från en underbar vecka i Portugal. Platsen heter Quinta do Lago och ligger 20 minuters bilväg västerut från Faro.

Vi började resan från Halmstad fredagen den 2 mars med tåg till Stockholm. Resan gick som smort trots tungt bagage. Det finns hjälpsamma människor överallt.

Efter en del strul fortsatte vi resan med Flygtaxi till Arlanda flygplats. Allt var bokat och klart när vi anlände, då Niklas hade ordnat boende på Radisson Blu SkyCity Hotel Arlanda Airport åt oss. Alltså mitt i smeten. Vi installerade oss och myste en stund efter resan.

När vi myst färdigt gick vi ner i den stora hallen för att rekognosera inför avresan på lördag morgon. Det är alltid tryggt att veta var man ska om det kniper med tid.

På morgonen hade vi gott om tid för bagageincheckning. Med våra plusbiljetter och kom vi lätt in till SAS-loungen för att äta frukost. Frukosten var alldeles lagom vid denna tidiga morgon. Vi checkade in bagaget vid sjutiden på morgonen.

Vi fick en fin resa ner till Faro. Visserligen en kort stunds turbulens, men inte värre än att glasen på bordet framför oss stod kvar. Vi flög in från söder, alltså från Atlanten och såg Faro.

Jag tittade ut genom flygplanets fönster för att se om våra golfbanor syntes. Från vår höjd borde de synas. Det fanns fullt av golfbanor så det var svårt att välja ut just de vi skulle spela på.

Resväskor och golfbagar kom snabbt på banden. Veronica och Niklas mötte oss med välkomstskylt direkt vid utgången. Vägen till hotellet var omväxlande med breda fina vägar blandat med såriga vägar. Men färden gick jättesmidigt.

Anblicken av hotellet översteg vida bilderna på internet. Det var som att åka vägen fram till ett slott. Vita byggnader och fontändammar i marmor kantade infarten till det fantastiska hotellet. Det var bara att njuta.

ConradBild: Hotel Conrad

Väskor och golfbagar kördes upp på rummen av hotellets personal. Nycklar (kort) till rummen hade Veronica och Niklas redan ordnat. Vi hittade vårt King de Lux Room på hotellet sjätte våning.

KingBild: Hotel Conrad

När vi gapat och kollat färdigt, vilket tog sin avsevärda tid, gick vi till köpcentret, några hundra meter från hotellet, för att få något till livs och handla lite dricka och annat. Vi hittade en bar med pizza. Veronica, Niklas och några andra nykomna gäster satt redan och åt pizza där.

På söndagen åkte vi till Quinta do Lago för att träna och spela south cource. Klubbhuset var som väntat välutrustat. På shopens baksida fanns restaurangen. Förutom en riklig meny, hade de en underbar espresso vilken intogs av mig vid de tre tillfällen vi spelade och tränade på golfanläggningen.

Träningen började med att vi delades upp i två grupper. Frun blev med i Niklas svingrupp och jag hamnade i chippgruppen med Veronica. Att mitt stora dilemma var chipparna, visste jag ju redan! Med Veronicas hjälp kom jag ganska snart överens med dessa. Mitt problem var pilbågssyndromet med kroppen i passivt bakåtläge, med svårt toppade bollar som följd. Med några enkla instruktioner löste vi det problemet. Det är som eljest, när man gör rätt så blir det bra.

Efter en tids chippande bytte grupperna plats. Jag fick svingträning. När Niklas hade gått genom alla fram till mig (som vänsterspelare ställer jag mig alltid så att ingen behöver träffas av min klubba bakom mig), fick jag lära mig lite nytt i svingen. Min rygg böjdes bakåt och blev som en pilbåge när jag slog till bollen. Alltså hamnade min kropp i ett defensivt bakläge. Detta rättade Niklas till genom några enkla instruktioner. Plötsligt slog jag tjugo meter längre och spikrakt, utan ansträngning.

Om bara snön försvinner från vår golfbana i Halmstad, så kommer jag att hänga där ett bra tag för att träna.

SödraBild: South cource

Efter träningen spelade vi södra banan. Det var en mycket trevlig bekantskap. Precisa bollar var att föredra, annars blev det ett förlorat slag. Inte för att banan var svår, utan att den fordrade plats på fairway.

På måndagen spelade vi på Laranjal. Då hade vi ingen speciell träning före. Då var det frivilligt om man ville värma upp på rangen eller i klubbhuset. Naturligtvis föredrog Veronica och Niklas att vi värmde upp på rangen. Kvalitén på Laranjal var lika god som på södra banan. Skillnaden var väl bara att vinden kom åt bollarna lite mer på Laranjal än på Södra banan.

LaranjalBild: Laranjal

På kvällen åt vi en delikat trerätters middag på restaurang Bovino. Vi åt prefekt tillagat kött både på längden och tvären. Det var oxe, gris och lam. Säkert något mer som jag har glömt. Hur som helst var det delikat. Så klart att det var en aning svårt att sova efter all god mat och gott vin. För hur mycket vin vi än drack, så var glaset alltid fullt.

På tisdagen hade vi en spelledig dag. Trotts det var det många som åkte med på frivillig träning. Så klart att undertecknad med fru hängde på. Frun hade dock lite besvär med handen efter att ha fallit vid en bunker. Så hon tränade bara lite denna dag.

På onsdagen var det en ”vanlig dag” med golfträning och spel på norra banan. Slagen börjar sitta. Till och med chipparna börjar sitta, när jag gör rätt. Då blir inte puttarna så hiskeligt långa. Emellanåt blir det chipp och en-putt. Det bådar gott för framtiden. Den norra banan var i fint skick och inte så olik den södra. Ganska mycket träd att träffa om men var en aning sned.

NorthBild: North cource

På torsdagen hade vi golfträning och spel på Laranjal. Det var en ganska fin dag med sol ute och sol i sinne. Trots all träning och idogt arbete, förlorade jag en boll i ett vattenhål. Det var den första förlorade bollen på denna resan, trots att jag slår längre och därför borde vara snedare. Resultatet denna dag var inget att yvas över dock.

På kvällen åt vi middag på Casa do Lago, vilket var en liten famös fiskrestaurang som låg i en liten vacker vik med småbåtshamn. Huvudrätten bestod av ”Grilled Fish of the Day, New Baby Potatoes and Salad”. Till det drack jag rött vin?! Jag tyckte det passade alldeles utmärkt till fisken. Fisk är annars inte min favorit, men är man i Portugal, så ska man äta det som bjuds där. Jag var nog den ende som hittade tre ben. Hahaha.

På fredagen som var sista dagen före hemfärd, spelade vi på södra banan igen. Det var alltså en kär gammal bekantskap. Trots det lyckades jag inte att få till något bra spel. Naturligtvis gjorde jag som jag inte skulle – tänkte för mycket på sving och chip. Samtliga golfbanor var underbara och i förväntat gott skick. Kanske, bara något blöta.

En veckas vistelse här på Quinta do Lagos resort sätter sina spår för framtiden. Denna resa är svårslagen. Vi hade fantastiska rum med TV vid badkaret och trerätters gourmetmat varje kväll.

Resan hem fick ske som utresan, i flera etapper med mellanlandning på hotell Scandic Norra Bantorget i Stockholm. På hotellet åt vi den godaste pasta med nötkött vi ätit på mången god dag. Tack Scandic.
På söndagen företog vi sista biten hem med X3000 i två etapper, med byte i Göteborg. Det är en fröjd att åka X3000.

FrakturSom ni märker skriver jag inte så mycket om frun, då hon trillade och skadade handen.
Hon spelade därför inte efter sin förmåga.
Vid tillfällen spelade hon tyvärr inte alls.

Detta var fruns och min tredje resa med Cervingolf. Tidigare har vi varit på Gran Canaria och Lopesan Baobab Resort.
Vid de tillfällena spelade vi på Lopesan Meloneras golf. Även de resorna var oförglömliga.

Tack Veronica och Niklas för en fantastisk och oförglömlig golfresa.

Open Skies

Jag var med F10:s Kamratförening och lyssnade på ett föredrag av överstelöjtnant Lars-Olof ”Ludde” Johansson om Open Skies.

Open Skies 2017-05-11
Open Skies är ett avtal mellan en europeiska länder, där även USA ingår vilket möjliggör fotospaningsflygningar över varandras territorium.
Mycket har jag aning om men detta hade jag ringa aning om. Nu vet jag mer.
Tack för åkturen tof ”Fido”.

Höstens stora golfupplevelse

Lite trevliga komihåg bilder efter resan med Cervin Golfs Veronica och Niklas. Det är ett golfkoncept som verkligen kan rekommenderas.

Vi spelade fem dagar, där tre dagar innehöll träning på rangen med Veronica och Niklas, vilka gav goda råd. Efter det följde båda ”tränarna” med oss ut på golfbanan och gav oss behövande fortsatt goda rån. Det var en mycket utvecklande golfresa.
vy-1
vy-2
ova
vy-3
Som synes har ”spanjorerna” redan börjat julpynta.
jul

En liten utflykt

Familjen med vänner for upp till Enköping för att ha ett skönt veckoslut. Vi hade bokat stuga på Enköpings golfklubb.

Vägen gick över Askersund mot Enköping. I Askersund blev det glasstopp.

Askersund

Vid framkomsten till Enköping gjorde vi oss hemmastadda och monterade vår medhavda grill. Naturligtvis intog vi avslappnande drycker under arbetet. Det var ju ganska varmt denna dag.

Boendet

Andra dagen spelade vi golf på en fantastiskt välhållen Enköpings golfbana. Frun och jag har spelat på Enköpings golfbana tidigare, men den här gången överträffade banan sig själv. Fairway var så där härligt mjuk och greenerna underbart glatta. En härlig upplevelse.

18 green

Tredje dagen hade vi vikt åt Nordea Masters. Vi hade fått VIP-biljetter av våra vänner. De hade blivit över då andra hade hoppat av. Vi tackar och bockar.

Det var en jändrans fest Björn Örås hade ställt till med på sitt slott. Trevligt var det, med flera nya trevliga bekantskaper.

Nordea

Vi gick runt ett tag, men hamnade till slut i PGA:s lounge. Där hade vi utsikt över hål 17 och 18. Det var där det hände saker så att säga.

Om samarbete

Jag blir jätteglad när flera intressenter hör av sig och vill att jag skriver referat om deras verksamheter inom land och utom land. Det kan tyda på att det jag skriver är intressant.

Kanske det kan innebära lite resor när och fjärran för min del, för jag måste ju se och  uppleva det jag skriver om. Det får då bli en senare fråga. Sponsorer och det, ni vet.

Golfudde
Bild från Mauritius