Kan jag verkligen lita på sjukvården i Halland

Jag funderar på om jag kan lita på sjukvården idag? I synnerhet som jag har passerat 70-strecket. För nästa samma dag som jag passerade 70 så fick jag meddelande från urologen att jag var flyttad till min vårdcentral. Då hade jag varit under sjukhusets beskydd sedan jag arbetade där. När jag då läser om skillnaden i vård mellan högutbildade/lågutbildade och rika/fattiga, stiger oron ändå mer.

En del av denna uteslutning beror säkert på att politikerna har flyttat en mycket väl fungerande urologi från Länssjukhuset i Halmstad till Länsdelssjukhuset i Varberg. Varför är det ingen som vet, mer än mogulen och moderaten Mats Eriksson. Mats Eriksson är ju från Varberg. Kan tro att det har en ”viss påverkansgrad”. Mats börjar ju bli äldre, med äldres sjukdomar som följd.

Ni ska veta att politikerna under många år har haft en otrolig flytthysteri. Eller så har de båda sjukhusen (politikerna) tävlat om vem som ska ha och göra vad. För några år sedan skulle all urologi ligga i Halmstad. En specialist i urologi från Linköpings Universitetssjukhus fick jobbet att utveckla urologin vidare. Hans fru som var ögonspecialist följde med. Efter något halvår ångrade politikerna sig. Urolog- och ögonspecialisterna slutade.

Under flera år så har man haft hjärtkunskap i Halmstad med coronarröntgen. Plötsligt skulle Varberg ha en likadan behandlingsavdelning. Som väl var sade någon stopp. Då hyrde Varberg in en mobil coronarröntgen till stor kostnad i stället, för man ville inte vara sämre än storebror Halmstad. Till slut besinnade sig politikerna. Man skickade då patienterna till Mölndals sjukhus till en än större kostnad.

Nu har all urologutrustning med två robotar stationerats i Varberg. Hur länge är det väl ingen som vet egentligen. Kanske att Halmstad får en stark politiker i det nya region Halland. Då ska det väl ändras om igen an tro. Kanske att all ortopedi som under lång tid varit Varbergs specialitet skall flyttas till Kungsbacka. Den som lever får se.

Nu har ju politikerna i Varberg (Mats Eriksson) äntligen löst storebrorsproblemet. Man gjorde om Hallands Läns Landsting, även kallat Region Halland. Kostnaden var astronomisk till vad man fick för pengarna. Man (politikerna) passade då på att döpa om sjukhusens namn till Hallands sjukhus Varberg, Hallands sjukhus Kungsbacka och Hallands sjukhus Halmstad. Laholm är fortfarande degraderad till vårdcentral. Laholm och ligger 28 kilometer från Halmstad men tar hela 29 minuter att köra.

Man ska då veta att Kungsbacka är en ”dyrkommun” och ligger endast 21 kilometer från Mölndal. Det tar 18 minuter att köra sträckan Kungsbacka Mölndal. Mölndals sjukhus ligger under Sahlgrenska Universitetssjukhusets domän. Där kan man få all hjälp som rimligen står i proportion till kostnaden.

Mölndal och Sahlgrenska ligger dessutom ett stenkast från varandra. Varför då göra Kungsbackas VC till sjukhus? Det är som att kasta pengar i sjön. Varför inte då göra Laholms VC till sjukhus med? Troligen beroende på att Laholm är ett agrikulturellt landskap, till skillnad från Kungsbacka..

För att gå tillbaka till min inledning, om man kan lita på sjukvården i Halland idag, så är nog svaret ett obetingat Nej. Den som har följt alla svängningar håller med mig. Hallands politiker med Mats Eriksson i spetsen är knappast mer seriösa och pålitliga än vad en hungrig varg är.

Nu när Mats Eriksson har fått till det som han vill så aviserar han sin avgång. Troligen sitter han kvar i SKL och SKL. Vad det nu blir för en velepelle som ordförande är det ju ingen som vet. Så lycka till ”region Halland”.

Ordförande Mats Eriksson slutar

Mats Eriksson lämnar sina uppdrag

Sverige är världens tvärtomland No 1

Det var dags för ”Kalle” att hämta ut ny medicin. Kalle var alltid ute i god tid, för hans medicin finns normalt inte i hyllorna. Så Kalle får alltid beställa hem två förpackningar.

Kalle köper alltid sin medicin genom det gamla hederliga sjukhusapoteket, då han inte längre litar på de ”moderna privata apoteken”. Bränt barn skyr elden.

Någon dag efter beställningen ringer någon från apoteket och berättar för Kalle att han inte kan få sin vanliga medicin. Patenttiden för hans fabrikat hade löpt ut.

Kalle frågade hur han skulle bära sig åt för att få behålla sin vanliga medicin. Jo, du får betala mellanskillnaden på 17’900 kronor, per förpackning, blev svaret.

Då försökte Kalle få sin läkare att skriva ett nytt recept som talade om att Kalle oundgängligen behövde just den medicinen. Nej, det gick naturligtvis inte alls för sig.

Dr Lekman kommenterar:
Tyvärr är detta en rest efter ”de nya (gamla) moderaternas” skattesänkningar i och inom alla områden. Man lade ner försvaret, polisen, äldrevården, sjukvården, bara för att sänka skatten markant för mindre än en procent av svenska folket.

Så nu var det fritt fram för alla lycksökare och Mammons knektar att träda in på den alltigenom lukrativa medicinska marknaden. Medicinerna var då ett lovligt byte för de (ålderistiska) gamla moderaterna.

Någon påstår då att Sverige har ett högkostnadsskydd. Ja, det är just det som det hela handlar om. De som har en låg inkomst eller en låg pension har inte råd eller möjlighet att välja.

Jag kan räkna upp ett flertal väl fungerande mediciner som har fått stryka på foten på grund av de rasistiska moderaternas manipulation tillsammans med Läkemedelsverket. Avodart är ett!
Det här är snusk på hög politisk nivå.

Så nu är jag på krigsstigen. Speciellt som jag ser Sveriges rasist nummer ett sitta och hånle åt alla fattiga i sitt nya program på Svt. Främst fattiga pensionärerna. Vi är många som har samlat på oss ilska mot dåvarande och nuvarande etablissemangen M och S. De andra räknas inte.

För Kalle är det bara att acceptera det nya systemet, eller att lägga sig ner och dö!

Om jag är arg? Nä, jag är skitförbannad och funderar starkt på att träda in i folkets tjänst som politiker igen. Då kanske vi blir fler som får råd att köpa de mediciner vi behöver och vill ha.

Jag kommer då att ha följande valspråk: Jag är inte politiker, jag är mina väljares tjänare!

FN bör anta en konvention för äldre

Jag följer Sveriges pensionärsorganisationer noga och ser med glädje att någon eller några är mindre hårt partibundna. SPF Senioren verkar vara mer fristående än andra hårt partibundna organisationer såsom PRO.
 
I senaste numret av Senioren berättas om att SPF är på tåspetsarna när det gäller att tillvarata pensionärernas rättigheter. Jag har därför kopierat hela reportaget här:
 
FN bör anta en konvention för äldre. Europas samlade seniororganisationer ställde sig bakom uppmaningen på sitt årsmöte i Bryssel i veckan.
 
Över hundra europeiska äldreorganisationer, bland dem SPF Seniorerna, PRO och SKPF, samverkar under namnet AGE med säte i Bryssel.

Paraplyorganisationen, som representerar omkring 40 miljoner seniorer i Europa, beslutade på sitt årsmöte i torsdags (17/11) att anta en vision om hur de mänskliga rättigheterna bättre ska omfatta också världens äldre medborgare.

– En sådan äldrekonvention skulle ge större tyngd åt våra krav på att äldre faktiskt är lika mycket värda som alla andra, säger Marjan Sedmak, president för AGE till Senioren.

– En konvention skulle också ge större allmän uppmärksamhet åt de strukturella och kulturella barriärer som hindrar äldre från att åtnjuta sina rättigheter fullt ut.

 
Sju principer
AGE tog på sitt årsmöte beslut om huvuddragen i ett sju-punktsprogram för att förstärka äldres tillgång till de mänskliga rättigheterna.

I den punkt som ställer krav på en äldrekonvention står att en sådan också skulle öka äldres egen medvetenhet om vilka grundläggande rättigheter de faktiskt har.

– Tyngden i en FN-konvention skulle också stärka seniorer som rättighetsbärare och stödja dem i att kämpa mot stereotyper och fördomar, säger Marjan Sedmak.

Röstade för
SPF Seniorerna representerar nationen Sverige i AGE som organiserar representanter för samtliga EU-länder.

På plats i Bryssel var SPF Seniorernas samhällspolitiske chef Martin Engman som denna gång ersatte SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestam.

– SPF Seniorerna står bakom kravet på en äldrekonvention, säger Martin Engman. Den skulle förtydliga seniorers mänskliga rättigheter och öka medvetenheten om dem.

Jan Arleij
jan.arleij@senioren.se

 
 

Ett av många livsöden

Idag var jag uppe hos min pappa i hans lilla lägenhet i en mellanstor svensk kommun. Jag var där och lämnade av sju portioner färdiglagad fryst mat och lite bröd, kaffebröd och pålägg och lite gott och frukt så han klarar sig en vecka.
 
Detta får jag göra varje vecka för att hans pension inte räcker nu på vintern när elen går upp.

Min pappa är född på 20-talet och har fyllt 95 år. Han har arbetat i metallindustrin sen han var 17 år, i tre år innan dess var han springpojke. Han arbetade heltid som industriarbetare hela sitt yrkesverksamma liv.

Han gjorde beredskap under kriget från 42 till 45, den tid han inte låg inne jobbade han långskift i industrin med 12 timmar i stöten. Varannan vecka arbetade natt.

Han har idag en tvårumslägenhet utan några märkvärdigheter, det är allt han äger. Han har fått säga upp dagstidning, kabel-tv med de enda sportkanalerna han gillade och det går ändå inte runt utan att jag handlar och betalar maten åt honom.

Sextio yrkesverksamma år i exportindustrin och pengarna räcker inte till en dagstidning och en kaka Marabou.

Varför ger vi inte bara upp? Sveriges förtroendevalda hatar oss vanliga svenskar i allmänhet och våra gamla som slitit i hela sitt liv i synnerhet.

De gamla är bara en belastning för statsapparaten. Hur fan kan min gamla pappa bara orka leva vidare i detta land som han själv varit med att bygga upp när han bara får ett hånflin tillbaka i pension.

Jag skulle kunna fortsätta att skriva i evighet men det tjänar inget till. Sverige hatar min pappa och hans olycksbröder och systrar som levt alldeles för länge och bara kostat pengar.

Mats Owe Peetersson

 

Mitt lilla pensionärsuppror

Jag söker rättvisa och rättvis behandling av människor som har gett sina kroppar för Sverige. Det gäller alla människor oavsett klasstillhörighet och annat. Många lever i fullständig misär och stort armod, idag år 2016.

Vilket politiskt parti vågar föra pensionärernas talan idag? Vilken politiker vågar idag sticka ut hakan för två miljoner pensionärer – nära en tredjedel av ”valmanskåren”? Tyvärr hittar jag inget sådant parti, eller ens någon sådan politiker idag.

Jag läser om Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI). Var finns SPI i debatterna? Var på barrikaderna ser vi SPI. SPI ska ju anses vara ett pensionärsparti, men SPI:s trummor och trumpeter är dödstysta.

Jag trodde i min enfald att kommunala och regionala pensionärsråd skulle vara en plats där pensionärer och äldre kunde göra sin röst hörd, men inte ens där händer det något. Det är ganska naturligt egentligen, eftersom de sittande i dessa råd är politiker och tillvaratar vad på dessa ankommer.

Även pensionärsorganisationerna verkar ha tappat fotfästet. PRO säger följande; GysingeAkademin är avstampet för ett mer aktivt arbete med integrationsfrågor. Nu arbetas ett studiematerial fram som ska leda till diskussion och verksamhet i landet.

Jag undrar lite försynt, när avstampet för ett mer aktivt arbete med pensionärsfrågor skall starta, PRO? Aktiviteterna var försumbara före och under valet 2014. Även här är förklaringen enkel. De flesta ledamöterna i PRO:s kader är aktiva politiker.

Utan att vara alltför negativ och förhäva mig alltför mästerligt, tror jag tyvärr att valet 2018 blir en spegelbild av 2014 års val. Pensionärsfrågorna hamnar i politikens och politikernas kölvatten. Vem tjänar då mest på detta? Grunna gärna på det ett tag.

Om ni ursäktar mina små funderingar, tänker jag som så här. Även små gnistor kan åstadkomma stora bränder. Detta inlägg får då ses som en av många små gnistor. Sent ska syndarna vakna. Jag, har vaknat nu. När ska resten av Sverige vakna?

Äldre skickas runt i vården när helhetssyn saknas

Vården och omsorgen är två av samhällets viktigaste nyckelfunktioner och behöver möta medborgarnas behov på bästa sätt, med högsta möjliga kunskapsnivå.
 
Foto: Tomas Oneborg

Samtidigt måste förstås resurserna användas klokt. Sverige har utvecklat en säker och välfunge­rande akutsjukvård, som kommit att rankas som en av världens bästa, med goda resultat inom till exempel hjärt- och cancersjukvården.

Samma sak gäller den ökade tillgängligheten. Både vården och omsorgen arbetar mer kundorienterat och vi kan i allt större utsträckning välja fritt bland vårdcentraler, specialistsjukhus, hemtjänstföretag och äldreboenden.

Det är nu hög tid att ta tag i ett tredje, minst lika viktigt fokusområde – vården av de mest sjuka.

Så här är det i dag:
Patienten får gång på gång ­träffa nya läkare på vårdcentralen. Besöken på akuten är många, liksom inläggningarna på sjukhus. Vid utskrivning beslutar biståndshandläggare om utökad hemtjänst eller korttidsboende, men till­baka i hemmet uppstår nya problem som åter kräver sjukhusvård.

 
 
3–5 procent av den äldre befolkningen är kroniskt sjuka och använder hälften av de samlade sjukvårdsresurserna. Nyligen kom det en grupp flyktingar till Sverige som också utnyttja vår sjukvår. Denna grupp är det helt tyst om.
 
Tyvärr så verkar inte sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S), socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) eller barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) ha speciellt mycket kunskap om ovan beskrivna fenomen. 
 
Som en liten kommentar, måste jag lyfta på min keps för Åsa Regnér vilken har tagit på sig ett oerhört brett arbetsområde, från vaggan till graven och samtidigt hålla reda på jämställdheten i detta vida spann.
 
 

Kan nån hjälpa oss???

Jag läser ett inlägg, som är ett rop om hjälp i panik, från en vän på Facebook:

”Kan nån hjälpa oss??? Finns det nån som känner folk som jobbar på tv eller tidning? Detta måste ut i media!!! Vi har åkt upp till Umeå o är på sjukhuset o väntar på att mamma ska skrivas in idag, operation är inplanerad imorgon. En operation som skulle vara gjort redan… för tre månader sedan fick mamma veta att hon har cancer i bukspottkörteln. Sedan har allt gått alldeles för långsamt…
Idag kommer läkaren, när vi sitter o väntar på att bli inskriven o säger att det inte blir nån operation!!! personalbrist o vårdplatser???!!! så ni skickar hem mamma till att dö då säger jag… Ja… säger han… tyvärr så ser det ut så… fattar ni, i Sverige idag!!! vi jobbar o betalar skatt o så blir man hemskickad o får dö!?!? jag är chockad o förtvivlad o arg!!! Det ser likadant ut i hela Sverige säger han!? Vill att detta ska ut i media idag! snälla hjälp oss om nån kan o känner nån inom media… tårarna rinner på mig o min mor, tror inte detta är sant…”.

Detta är rent ut sagt för djävligt. Beror denna behandling av Annelies mor bara på personalbrist? Ja då har Sverige ohyggligt stora bekymmer. Det blir bara värre och värre. Eländet eskalerar som de vise i riksdagen brukar uttrycka det.

Jag tror inte riktigt på personalbrist. Jag tror att andra ”implementerade” faktorer ligger bakom. För svensk sjukvård kan knappast ha blivit så ohyggligt dålig på bara ett års tid.

Jag tror att UG bör titta på detta ”nyuppkomna fenomen”.