Undersköterskan – äldreomsorgens nyckelspelare

Jag prenumererar på Gothia Fortbildning och fick detta mejl idag. Det är intressant läsning. Vi som har varit nära vården och kanske även inne i äldrevården, ser behovet av fler USKOR.

Äldreomsorgen står och faller med undersköterskan. Men samtidigt som fler äldre ställer ökade krav på omsorgen, är det ett bristyrke. För att klara utmaningarna krävs att äldreomsorgen kan attrahera, rekrytera och behålla denna nyckelspelare.

Detta är en angelägen bok som fokuserar på Sveriges största yrkesgrupp, undersköterskan. Budskapet är att äldreomsorgens framtid måste diskuteras utifrån några centrala frågor: vem ska arbeta där, vilken kompetens krävs och hur ska löneutvecklingen se ut?

Boken bygger på författarens långa erfarenhet från äldreomsorgen och tar avstamp i forskning samt arbetsmodellen vid äldreboendet Tre Stiftelser.

Varför har du skrivit Undersköterskan?

Jag vill ha en diskussion om äldreomsorgens framtid. Undersköterskan är en nyckelspelare, men uppmärksammas sällan. Mitt budskap är att vi måste satsa på undersköterskorna, utbilda fler och höja yrkets status för att kunna attrahera, rekrytera och behålla personal.

Provläs boken

Om Monica Berglund

Gemensamt ledarskap i äldreomsorgen

Äldreomsorgen jobbar hårt med att skapa mer attraktiva arbetsplatser för att behålla och rekrytera personal. Det kräver både nya idéer och mod. Det har Monica Berglund, vd för äldreboendet Tre Stiftelser i Göteborg. Läs mer….

När blev SKL en myndighet

Jag har ältat detta erbarmliga SKL tidigare och får nu god anledning att återkomma i ärendet. SKL:s kader gör vad landstings, regioners och kommuners tjänstehjon bör och borde göra. Jag undrar då vem som utför tjänstehjonens uppgifter? Det handlar faktiskt om våra skattepengar!

Här ett plock ur Läkartidningen av Malin Lindgren den 2 februari, 2017.

Den politiska och av politiker alltmer styrda intresseorganisationen SKL har fått en allt mer myndighetsliknande roll i förhållande till regeringen – men några krav på insyn, ansvar och objektivitet har inte ställts. Nu kritiserar Riksrevisionen den otydliga ansvarsfördelningen.

– Regeringen bör i första hand använda sina myndigheter för att förverkliga sin politik, och i det här sammanhanget vore det bra att förtydliga Socialstyrelsens stödjande uppgift mot landstingen. Om regeringen fortsätter att använda SKL bör rollfördelning samt regler för insyn, förvaltning och ägande förtydligas, säger projektledare Emma Wallin.

Läs hela inlägget här >>>
 

Världens bästa sjukvård

Min stående fråga är om Svensk sjukvård är världens bästa sjukvård. Naturligtvis är det delade meningar om det. Allt beroende på hur man har blivit behandlad av sjukvården. Bild och text härunder visar vad och hur jag anser att Svensk sjukvård fungerar.

Sjukvård och friskvård borde egentligen gå hand i hand.

Om jag ser till verkligheten så fungerar det långt ifrån på det viset. För, sjukvården av idag arbetar bara med sjuka människor utan att tänka längre än näsan räcker. Oavsett hängiven vårdpersonal är sjukvården en form av löpande-band-princip.

Exempel: En sjuk person kommer in på akuten, behandlas förhoppningsvis med alla till buds stående medel. Den ”friskförklarade” personen åker hem, eller till ett korttidsboende, utan en tanke på framtiden. Tanken om vad som händer sedan saknas. Det är enligt mitt sätt att se det, den största bristen inom ”modern svensk sjukvård” – avståndet mellan sjukvård och friskvård.
(Vårdcentraler återkommer jag till.)

Medicin och forskning borde också gå hand i hand.

Jag läser hyllmeter med forskning inom forskningsområden och forskarrapporter. ”Intressant” är att det sällan finns en anknytning till, eller tillämpning av medicinen rent mänskligt sett.

Visserligen är det ganska många av vårdpersonalen, läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som forskar inom olika områden, men man gör det förmodligen för sin karriärs skull (pengar). Och det är ju vällovligt, för den förkovrade kunskapen kan då komma sjukvården till del.

Hälsa och ekonomi är den största divergensen i svensk sjukvård.

Vi kan alla dagligen tillgodogöra oss information om hur människors hälsa styrs av politikerna. Våra landstingspolitiker ser inte den stora vinsten med en god nationell hälsa.
Min glasklara uppfattning är att politiker bara ser hälsan i siffror, men man vägrar se hela biten.

En frisk person arbetar och stöder ett friskt samhälle i samhällets utveckling, både industriellt som ekonomiskt.
En sjuk person kostar samhället och sjukvården stora pengar. Samtidigt som den sjuke personen går ner sig psykiskt och kanske får det svårt att komma tillbaka till sitt tidigare arbete

Politiker i allmänhet och sjukvårdspolitiker i synnerhet borde se sjukvård i ett större perspektiv. Enligt min erfarenhet, är svensk sjukvård i stort, långt ifrån världens bästa sjukvård idag 2016. Det saknas kommunikation och samarbete mellan regioner och landsting.
Det saknas kommunikation och samarbete mellan region/landsting och kommuner.

Sjukvårdspolitiker ser bara till att försvara den egna politiska stolen med alla till buds stående medel. Det handlar alltså om ett simpelt politiskt revirhävdande. Sjukvårdspolitikerna lever i yttersta välmåga, medan sjukvårdspersonalen går på knäna.

Det låter så bra och ser så bra ut under tre månader i valtider, sedan sjunker politikerna in i fyra års dvala. Den ”kunskap” och framåtanda som fanns under valtiden har sjunkit i glömska.

Därför anser jag sjukvårdspolitikerna vara småaktiga bypolitiker och usla bondfångare. Främst när det gäller att samla på sig arvoden. Sjukvården kommer alltid i andra han, arvoden i första. För att svensk sjukvård åter ska bli bäst/frisk, fordras det ”själsligt friska” sjukvårdspolitiker.

Med valsedlar i bokstavsordning, kan världens bästa sjukvård nog bli bra igen.

Vårdpersonalen går på knäna

Arbetet gör vårdpersonalen sjuk

Vårdpersonalen: En jävla sommar

Lyssna på vårdpersonalen

Vårdpersonalen: ”Vi orkar inte mer”

Stockholm vill visa osignerat i e-journal

Jag prenumererar på e-läkartidningen och läser mången god diskussion där. Här är en intressant diskussion:

”Under 2016 ska alla i Stockholms läns landsting få tillgång till sin journal via nätet. Där ska patienterna även kunna läsa osignerat material, om innovationslandstingsrådet Daniel Forslund, Liberalerna, får som han vill.
 – Min ambition är att det ska vara så öppet som möjligt för patienten men naturligtvis ska man själv kunna välja bort möjligheten att se det som är osignerat om man vill, säger Forslund.”.

Några kommentarer här:

Facket vill ha undantag för cancerprov

E-journal gav känsla av kontroll

Ålderdomligt att försvåra direktåtkomst i journalen

Läs även sidokommentarerna i varje länk här ovan. E-journaler har blivit ”hett stoff” bland några inskränkta landstingspolitiker. Kanske även bland några läkare i den hierarkiska läkarkåren med?

Läs gärna även ett blogginlägg från den mycket djärva kvinnliga läkaren Carina Hellström:

Psykiatrin skulle bli mer trovärdig och slippa att ständigt dra skam över sig.

De olika spåren

Klockan ringde i går 05:30. En kvinna presenterade sig som sjuksköterska från nattpatrullen. Vi fick ett larm från din vän som har ramlat. Vi tror att hen har brutit lårbenet. Vi har kallat på en ambulans. Ambulansen startade sin utfärd för tio minuter sedan.

Det var bara att slänga på sig paltorna och ge sig iväg. Jag var några minuter före ambulansen. När ambulansen anlände till sjukhuset tänkte jag knalla ut i ambulanshallen för att möta upp. Tji fick jag. Dörren till akuten och till avdelningen var låst.

Efter en stund kom en av ambulansmännen ut och hämtade mig. Han berättade då varför man hade denna säkerhet med alla stängda dörrar. Det vet ni kloka läsare, så det lämnar jag därhän.

Nu berättade ambulansmannen att Landstinget hade inför nya rutiner. Politikerna hade infört olika spår. Ett spår för varje tänkt olycksfall. Bland annat ett spår för hjärta, ett spår för hjärna och för ett spår som i detta fall – ett frakturspår. Det innebär att ambulanspersonal tillsammans med jourhavande läkare under infärden beslutar om vilket spår man ska ta.

Ambulanspersonalen har då förberett den sjuke så att den sjuke kan åka direkt till den plats där behandling kan påbörjas omedelbart – eller nästan omedelbart i alla fall.
I mitt/vårt fall fick vi vänta på att personalen på röntgen skulle vakna eller vad de nu gjorde för något? Röntgenavdelningen i mitt landsting har alltid haft konstigheter för sig. Det sägs sitta i väggarna.

Jag som lekman, och som under många år arbetat nära akutvården, ser detta nya sätt att arbeta som mycket tidsbesparande – för alla parter. Nu är det bara resten kvar så att säga. Att följa upp resultatet och förbättra där det behövs. Det brukar ju vara brukarnas (politikernas) akilleshäl. Man sjösätter många idéer, men följer sällan upp dessa. Därför blir många idéer slit och släng.

Som sagt, önskar jag att politikerna följer upp dessa spår och förbättrar om och där det behövs. För tanken, alla ni landstingspolitiker, är mycket god.