Socialstyrelsen, moderater, TLV och korruption

Jag har tidigare skrivit om Avodart som det absolut bästa medlet mot förstorad prostata, och gör det gärna igen. För Avodart är så oerhört viktigt för människor som har förstorad men godartad prostatakörtel. Det avgör skillnaden mellan operation och icke operation!

Idag fick jag kunskap om varför Avodart har hamnat utanför högkostnadsskyddet. Det handlar om korruption. En alkoholiserad urolog betald av ett läkemedelsföretag skrev en osedvanligt dålig rapport om om läkemedel mot godartad prostataförstoring.

Naturligtvis blev Avodart sågat jäms med fotknölarna. Soc och TLV tog denna rapport till sina hjärtan. Vad SKL säger om ”händelsen” går ej att reda ut. Ni som läser vidare nedåt i texten här, förstår säkert vilket företag som betalade läkaren.

Fördelen med Avodart jämfört med andra liknande mediciner mot godartad förstorad prostata, är att Avodart ej är erektionssänkande. Flertalet andra och billigare medel, har bland annat försämrad erektion som biverkning, och därmed impotens som följd.

TANDVÅRDS- OCH LÄKEMEDELSFÖRMÅNSVERKET säger följande:

”Avodart som används vid godartad prostataförstoring ingår inte i högkostnadsskyddet från och med den 15 oktober 2010. Läkemedlet har ett för högt pris.

Avodart används för att behandla godartad prostataförstoring. 

Godartad prostataförstoring kan leda till att urinstrålen blir svagare och det kan vara svårt att tömma blåsan helt. Urinblåsan måste även tömmas oftare och det kan vara svårt att hålla sig.

Vi (de nya moderaterna) beslutar att Avodart inte längre ska ingå i högkostnadsskyddet. Beslutet gäller från och med den 15 oktober 2010.

Avodart kostar 842 kronor för 90 kapslar, och är fritt från degenererande biverkningar.

Som jämförelse kostar medlet Finasterid 198 kronor för 100 stycken och 179 kronor för 30 stycken – inklusive alla livsdegenererande biverkningar.
Så klart att läkemedelsföretaget subventionerar detta billiga men eländiga ”läkemedel”.

Jag jämför även med Proscar som kostar 345 kronor för 98 stycken dragéer – inklusive alla livsdegenererande biverkningar.
Så klart att läkemedelsföretaget även subventionerar detta relativt sett dyra men eländiga ”läkemedel”.

Intressant ur läkemedelsföretagens synpunkt, är att de nu får sälja impotenshöjande läkemedel, såsom Viagra och liknande. Som sagt, har de billigare läkemedlen som biverkning – impotens!


Fler svenskar lever i absolut fattigdom

Det finns en utbredd, osynlig och växande fattigdom i Sverige. Det handlar om en fattigdom som inte enbart är relativ, det vill säga i förhållande till det omgivande samhället. Majoriteten av dem som söker hjälp har svenskt personnummer, skriver Lotta Säfström, ordförande Sveriges Stadsmissioner.
 
Socialtjänsten hänvisar människor till Stadsmissionen, även när det kommer till sådant som är det offentligas ansvar.
 
Antalet människor i Sverige som lever i djup fattigdom ökar. Systemen till vilka medborgarna sätter sin tilltro krackelerar. Sveriges Stadsmissioners kartläggning av fattigdomsutvecklingen i Sverige, ”Stadens fattiga”, visar att majoriteten av de människor som söker sig till våra organisationer har ett svenskt personnummer och därmed laglig rätt till stöd från det allmänna. Ändå tvingas de be Stadsmissionen om hjälp med en kasse mat eller en varm jacka. Så illa är situationen för många av dem som länge varit beroende av ekonomiskt bistånd eller som fallit mellan stolarna i det land som har världens mest utvecklade välfärdssystem.
————
I dag, den 17 oktober, på Internationella Fattigdomsdagen, diskuterar vi resultatet av vår kartläggning med Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Vi behöver en öppen reflektion kring fattigdomen i Sverige. Och vi behöver en minister som på ett modigt och banbrytande sätt vågar sätta fokus på de allra fattigaste.
 
 

Äldre skickas runt i vården när helhetssyn saknas

Vården och omsorgen är två av samhällets viktigaste nyckelfunktioner och behöver möta medborgarnas behov på bästa sätt, med högsta möjliga kunskapsnivå.
 
Foto: Tomas Oneborg

Samtidigt måste förstås resurserna användas klokt. Sverige har utvecklat en säker och välfunge­rande akutsjukvård, som kommit att rankas som en av världens bästa, med goda resultat inom till exempel hjärt- och cancersjukvården.

Samma sak gäller den ökade tillgängligheten. Både vården och omsorgen arbetar mer kundorienterat och vi kan i allt större utsträckning välja fritt bland vårdcentraler, specialistsjukhus, hemtjänstföretag och äldreboenden.

Det är nu hög tid att ta tag i ett tredje, minst lika viktigt fokusområde – vården av de mest sjuka.

Så här är det i dag:
Patienten får gång på gång ­träffa nya läkare på vårdcentralen. Besöken på akuten är många, liksom inläggningarna på sjukhus. Vid utskrivning beslutar biståndshandläggare om utökad hemtjänst eller korttidsboende, men till­baka i hemmet uppstår nya problem som åter kräver sjukhusvård.

 
 
3–5 procent av den äldre befolkningen är kroniskt sjuka och använder hälften av de samlade sjukvårdsresurserna. Nyligen kom det en grupp flyktingar till Sverige som också utnyttja vår sjukvår. Denna grupp är det helt tyst om.
 
Tyvärr så verkar inte sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S), socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) eller barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) ha speciellt mycket kunskap om ovan beskrivna fenomen. 
 
Som en liten kommentar, måste jag lyfta på min keps för Åsa Regnér vilken har tagit på sig ett oerhört brett arbetsområde, från vaggan till graven och samtidigt hålla reda på jämställdheten i detta vida spann.