Sverige är världens tvärtomland No 1

Det var dags för ”Kalle” att hämta ut ny medicin. Kalle var alltid ute i god tid, för hans medicin finns normalt inte i hyllorna. Så Kalle får alltid beställa hem två förpackningar.

Kalle köper alltid sin medicin genom det gamla hederliga sjukhusapoteket, då han inte längre litar på de ”moderna privata apoteken”. Bränt barn skyr elden.

Någon dag efter beställningen ringer någon från apoteket och berättar för Kalle att han inte kan få sin vanliga medicin. Patenttiden för hans fabrikat hade löpt ut.

Kalle frågade hur han skulle bära sig åt för att få behålla sin vanliga medicin. Jo, du får betala mellanskillnaden på 17’900 kronor, per förpackning, blev svaret.

Då försökte Kalle få sin läkare att skriva ett nytt recept som talade om att Kalle oundgängligen behövde just den medicinen. Nej, det gick naturligtvis inte alls för sig.

Dr Lekman kommenterar:
Tyvärr är detta en rest efter ”de nya (gamla) moderaternas” skattesänkningar i och inom alla områden. Man lade ner försvaret, polisen, äldrevården, sjukvården, bara för att sänka skatten markant för mindre än en procent av svenska folket.

Så nu var det fritt fram för alla lycksökare och Mammons knektar att träda in på den alltigenom lukrativa medicinska marknaden. Medicinerna var då ett lovligt byte för de (ålderistiska) gamla moderaterna.

Någon påstår då att Sverige har ett högkostnadsskydd. Ja, det är just det som det hela handlar om. De som har en låg inkomst eller en låg pension har inte råd eller möjlighet att välja.

Jag kan räkna upp ett flertal väl fungerande mediciner som har fått stryka på foten på grund av de rasistiska moderaternas manipulation tillsammans med Läkemedelsverket. Avodart är ett!
Det här är snusk på hög politisk nivå.

Så nu är jag på krigsstigen. Speciellt som jag ser Sveriges rasist nummer ett sitta och hånle åt alla fattiga i sitt nya program på Svt. Främst fattiga pensionärerna. Vi är många som har samlat på oss ilska mot dåvarande och nuvarande etablissemangen M och S. De andra räknas inte.

För Kalle är det bara att acceptera det nya systemet, eller att lägga sig ner och dö!

Om jag är arg? Nä, jag är skitförbannad och funderar starkt på att träda in i folkets tjänst som politiker igen. Då kanske vi blir fler som får råd att köpa de mediciner vi behöver och vill ha.

Jag kommer då att ha följande valspråk: Jag är inte politiker, jag är mina väljares tjänare!

Ett av många livsöden

Idag var jag uppe hos min pappa i hans lilla lägenhet i en mellanstor svensk kommun. Jag var där och lämnade av sju portioner färdiglagad fryst mat och lite bröd, kaffebröd och pålägg och lite gott och frukt så han klarar sig en vecka.
 
Detta får jag göra varje vecka för att hans pension inte räcker nu på vintern när elen går upp.

Min pappa är född på 20-talet och har fyllt 95 år. Han har arbetat i metallindustrin sen han var 17 år, i tre år innan dess var han springpojke. Han arbetade heltid som industriarbetare hela sitt yrkesverksamma liv.

Han gjorde beredskap under kriget från 42 till 45, den tid han inte låg inne jobbade han långskift i industrin med 12 timmar i stöten. Varannan vecka arbetade natt.

Han har idag en tvårumslägenhet utan några märkvärdigheter, det är allt han äger. Han har fått säga upp dagstidning, kabel-tv med de enda sportkanalerna han gillade och det går ändå inte runt utan att jag handlar och betalar maten åt honom.

Sextio yrkesverksamma år i exportindustrin och pengarna räcker inte till en dagstidning och en kaka Marabou.

Varför ger vi inte bara upp? Sveriges förtroendevalda hatar oss vanliga svenskar i allmänhet och våra gamla som slitit i hela sitt liv i synnerhet.

De gamla är bara en belastning för statsapparaten. Hur fan kan min gamla pappa bara orka leva vidare i detta land som han själv varit med att bygga upp när han bara får ett hånflin tillbaka i pension.

Jag skulle kunna fortsätta att skriva i evighet men det tjänar inget till. Sverige hatar min pappa och hans olycksbröder och systrar som levt alldeles för länge och bara kostat pengar.

Mats Owe Peetersson

 

Fler svenskar lever i absolut fattigdom

Det finns en utbredd, osynlig och växande fattigdom i Sverige. Det handlar om en fattigdom som inte enbart är relativ, det vill säga i förhållande till det omgivande samhället. Majoriteten av dem som söker hjälp har svenskt personnummer, skriver Lotta Säfström, ordförande Sveriges Stadsmissioner.
 
Socialtjänsten hänvisar människor till Stadsmissionen, även när det kommer till sådant som är det offentligas ansvar.
 
Antalet människor i Sverige som lever i djup fattigdom ökar. Systemen till vilka medborgarna sätter sin tilltro krackelerar. Sveriges Stadsmissioners kartläggning av fattigdomsutvecklingen i Sverige, ”Stadens fattiga”, visar att majoriteten av de människor som söker sig till våra organisationer har ett svenskt personnummer och därmed laglig rätt till stöd från det allmänna. Ändå tvingas de be Stadsmissionen om hjälp med en kasse mat eller en varm jacka. Så illa är situationen för många av dem som länge varit beroende av ekonomiskt bistånd eller som fallit mellan stolarna i det land som har världens mest utvecklade välfärdssystem.
————
I dag, den 17 oktober, på Internationella Fattigdomsdagen, diskuterar vi resultatet av vår kartläggning med Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Vi behöver en öppen reflektion kring fattigdomen i Sverige. Och vi behöver en minister som på ett modigt och banbrytande sätt vågar sätta fokus på de allra fattigaste.