Elände och dunder

Idag var det elände från morgon fram tills nu. Korvagolfen fick alltså ställas in. Det började regna något alldeles förfärligt i natt och fortsatte sedan under förmidagen, fram tills nyss. Dessutom var blixt och dunder i farten, mellan skurarna.

Just nu skiner solen mellan tussarna av vita moln. Tittar man på webbsidorna DMI och YR är det oväder under ganska lång tid. Golfen får nog vila ett tag framöver.

Golfspelets vagabonderande fröjdare

Jag brukar försöka vara positiv på denna blogg, men känner att jag måste visa på följande fenomen!

Golfbanor runt om i Sverige har så kallade golfveckor. Några av årets priser på Halmstad-klubbarna var resor till varmare länder. Naturligtvis lockade dessa resor golfens storfröjdare med ”ojusterade handikapp”. Den första resan vanns med 49 poäng. Den andra resan vanns med 50 poäng. Det är för den vanlige (hederlige) golfspelaren rena fantasiresultaten.

En golfspelares kommentar: ”Vi pratade idag om golftävlingar med lukrativa priser. Jag blev chockerad när jag såg att vinnaren i en tävling med resa som första pris hade hela 50 poäng. Hur är detta möjligt?”

En följdkommentar: ”Det är möjligt för att folk har bekvämlighetshandicap så att de kan vinna dyra priser. Jag skulle helst se att första pris var t.ex. ett dussin bollar eller ett par greenfee-biljetter och att resan istället lottades ut bland alla deltagare. Då skulle lockelsen att ha högt handikapp försvinna.”.

Det är en god tanke, som kommentatorn framför! För prisfröjdarnas skull, men framförallt för golfens skull måste något göras.

En god tanke är att golfklubbarna inför begränsningen, att spelare som ställer upp i partävlingar skall ha minst fyra markerade singeltävlingar i GIT.
Följande exempel visar på det. Den första tävlingen hade ingen statut för anmälda par (119 st). Den andra tävlingen fordrade fyra markeringar i GIT, vilket visade sig i antalet anmälda par (71 st).
Trots det var ”vinnarna” överlägsna med sina 49 respektive 50 poäng!!! Det är ett mycket märkligt fenomen!!!

Fundering: Researrangörerna gör ingen förlust då intäkterna från anmälningar och kringarrangemang täcker resans utgifter med råge.

Sträcka, hastighet och tid

Jag spelade en tävling med frun i går. Vi kompletterade varandra så till vida att när jag gjorde något bra, så gjorde frun något bra. Sammaledes med dåliga slag. Egentligen borde det varit, att när jag missar gör frun det bra och tvärtom så klart. Naturligtvis var det så ibland, men alldeles för sällan. Nästa gång! Ja nästa gång blir det bättre.

Mitt problem för närvarande är att ”gubbhastigheten” är större än klubbhastigheten! Naturligtvis vet jag hur jag skall göra, men de olika kroppsdelarna kommunicerar inte med varandra – än. Jag kan för mitt inre se hur rörelsen skall utföras, och utför denna rörelse vid provsvingen. När så bollen ligger framför mig far den lede in i skallen. Mörda, mörda, mörda!

Jag menar då bollen, naturligtvis och minns detta fenomen från nybörjartiden som oskuldsfull högerspelare. Då var fenomenet det samma. Efter en tid lyckades jag stilla mig och vände på ekvationen gubbhastighet kontra klubbhastighet. Nu är jag där igen fast som erfaren golfspelare – men denna gång från vänster.

Idag blir det träning av denna ekvation igen. Sträckan som skall avverkas, bör göras med en viss hastighet och under en viss bestämd tid. Den ekvationen skall jag arbeta konstant med idag.

Anders Cup

Idag var det dags för Anders Cup på Haverdals fina golfbana. Golfbanan var i fantastiskt fin skick. Fairway var som att gå på moln och greenerna som sig bör. Jag spelade med Johan och Sven. Vi hade alla ganska likvärdigt handikapp. Sven och jag var vänsterspelare. Johan sade vid starten att han nu skulle omvända två vänsterspelare till högerspelare. När vi var färdigspelade hade vi två vänsterspelare nästan omvänt en högerspelare. Hahaha.
Vi hade en fantastiskt fin dag. Det hotande regnet med åska uteblev som väl var. Tyvärr lyckades våra golfliga ansträngningar inte komma upp till en ”lycklig nivå”. Så nu blir det att träna som attan, för att placera sig bättre nästa år.
Anders, vi kommer tillbaka nästa år igen.

Utanför zoonen

Tänk att golf kan vara så lätt, men ändå så frustrerande svårt när man är långt utanför zoonen och timingen är satt ur spel. Då kommer tankarna på ”vad gör jag för fel” smygande. Det är då man skall gå fram till bollen och bara slå iväg den. Man bör inte ens provsvinga, utan bara fokusera på bollen under någon sekund, och sedan dra till bollen. Det är lätt att säga när man sitter i soffan och skriver.
Idag spelades jag korvagolfen, med högst varierande resultat.

I morgon onsdag är det Anders Cup på Haverdals Gk, som gäller. Då finns det ingen plats för annat än fullt fokus. Då gäller det att hitta in i zoonen igen. Jag ser fram mot att får spela denna trevliga tävling. Sällskapet i bollen verkar trevliga.

Om ”tappat fokus”

Jag pratade om ”tappat fokus” i mitt förra inlägg. Mina blogginlägg här, länkas till min Facebook- och Twittersida. På Facebook-sidan fick jag en klok kommentar av Fredrik Wetterstrand. Han skrev följande inlägg: ” Man tappar inte fokus. Man bara råkar rikta sitt fokus åt fel håll vid fel tillfälle.”.

Jag tror att många saker påverkar fokus. Bla fysisk trötthet och kanske vätskebrist. Kanske även intag av föda efter nio hål. Mina ”misstag” brukar nämligen dyka upp något eller några hål efter ”pausen”. Dessa misstag varar då ett par tre hål, innan spelet stadgar sig igen.

Troligen tar den begynnande transporten av föda genom kroppen kraft och syre av annan verksamhet i kroppen – förmågan till fokus på spelet. Trots att, eller på grund av att fokus på slaget eller putten, bara uppehåller hjärnan under ett fåtal sekunder. Troligen finns det svar på detta ”fenomen”. För – helt rätt är ju att fokus skiftar mål, när fokus behövs där och då.

Den som är intresserad kan läsa på Fredriks hemsida Golfutveckling.nu. Nyttigt är där och då – Beslutsfattande och hjärnans betydelse i golf.

Tappade fokus

Jag spelade södra idag tillsammans med Bengt, Ingvar och Rolf. Spelet flöt helt ok till hål nummer 12. Där brast tålamodet. Jag tåade ut bollen bland allsköns elände. Så klart att bollen försvann för någon annan att hitta. Sedan fortsatte det flera hål till. På 13 låg jag bakom green på tre slag, men tåade chippen rakt vänster ut.

Det är märkligt, för när det börjar barka åt skogen, blir jag extra känsligt för ljud runt omkring. Om någon börjar prata i svingen, tappar jag fokus totalt. Det skulle troligen inte ske när jag är i balans. Idag blev jag extra känslig efter det 12e hålets miss. Nästan som ”på stridshumör”!

Så det finns en hel del att träna på, fortfarande. Inte bara sving och slagteknik. Den mentala biten är precis lika viktig. En miss skall omedelbart läggas i arkivet för just missade slag, till tävlingen är överstånden.
Resultatet var med tanke på ilskan, hela 29 poäng!

Gnetandet är slut

Jag spelade med HickoryHeads idag. Utan att förhäva mig, kan jag säga att jag är nöjd med spelet. I går hade jag 36 poäng. Idag hade jag 33 poäng, trots tre rejäla missar. Åtta i på 12an, 13 och 14. 13 är normalt ett relativt enkelt korthål. I övrigt kändes det bra.

Gnetandet på ranchen är nu slut. Gnetandet på rangen har gett mig den färdighet som behövs för ett ”normalt” spel på banorna. Svingandet på ranchen är nu bara till för att få in lite tajming och känsla i kroppen, före utgång på banan.

Så märkligt

Spelet har varit slitsamt ett bra tag. Idag lossnade det på något sätt. Det gick lättare att hålla ihop spelet idag. I alla fall under de första nio hålen. Jag börjar få ordning på misstagen, så att siffrorna hålls på en någotsånär låg nivå. Tyvärr klantar jag till det emellanåt fortfarande.

Idag var det korvaspel på norra. Ut hade jag 22 poäng. In kroknade jag mentalt och knaprade bara ihop 14 poäng. Det finns hopp om en handikappsänkande framtid. Det gäller som sagt att hålla ihop spelet – hela vägen.

I går var en så’n dag

I går fick jag spela med B-O. Vi spelade match på norra, det blir ju mer spänning då. Denna dag, söndagen den 1 juli som ju kallas för ”den första sommardagen”, blev rena rama vintern för mig.

Jag började med att klacka ut bollen till höger på första hålet. Samma sak på andra hålet och tredje. Sedan kunde jag hålla mig i skinnet – ett tag. Mitt förmodande är att rundan blev mindre givande för B-O. Å andra sidan hade vi nog ganska trevligt konverstionsledes. Vi brukar blanda mellan att tetas och prata allvar.

Idag får det bli någon kvarting på ranchen och flera kvartingar på någon trevlig bana. För, att övning ger färdighet är nog en ganska självklar hypotes.

Det har nu förflutit nästan ett år sedan jag gick min första runda på bana som vänsterspelare. Då var det med fyra järnklubbor. Nu har det kommit till några klubbor i bagen. Nuvarande klubbor i bagen, utom puttern och 58-gradaren är demoklubbor. Det går ju lika bra det med, fast till en tredjedel av ordinarie pris.

Jag har lovat mig själv och med stöd av huschefen, att det blir helt nya verktyg när högerhandikappet < 10 uppnås. Den som tränar, får se.

Kung för en dag

Jag har haft en omöjligt knackig tid på golfbanorna runt om i landet. Idag gjorde jag som jag borde har gjort under senaste delen av det nyare seklet – rört på höfterna. Tänk att detta lätta spel som golf ju egentligen är – ska vara så svårt att snappa.

Idag blev det bingo. Vi får se om det blir bingo i morgon med. För det är ju så med detta lätta spel, man är oftast kung för en dag – i taget. Kung idag och kloakerna i morgon.

Bekymmer bekymmer bekymmer

Jag har nu kommit in i ett golfvakuum – mellan örona. Min driver gick tvärt av i går. Jag fick då spela med det jag hade kvar. Man kan väl enkelt påstå att det ej blev någon större förändring – i går. Dessutom började jag efter att under en tid spelat med en lätt fade, plötsligt slå fantastiska ”drawar”.

Naturligtvis började jag då göra det som en golfspelare absolut skall strunta i – tänka! Dessutom började jag göra något ändå värre – jag började fundera över orsak och verkan! Därmed var den dagens golfrunda körd. Resultatet blev sämre än på mannaminne.

I morgon får jag ut och banka bollar igen för att se om det blir fade eller draw. Tanken var, efter att ha resonerat med framlidne PO, att bevara en snäll fade. Lee Trevino sade vid tillfälle: ”You can talk to a fade, but not with a draw.”. Troligen hade/har båda rätt i det fallet. Idag finns det något som kallas ”powerfade” som används av bland andra Bubba Watson. Så det blir att tänka och fundera vidare.

Det går fram, men det går långsamt fram!

I går spelade jag med Hickory Heads, med skiftande resultat. Det var i alla fall trevliga spelkompisar.  Idag spelade jag greensome med TT-ligan. Min partner var Charlotte. Motståndare i bollen var Ingrid och Birger. Vi hade jättetrevliga 4 timmar. Resultatet? Tja det kunde ha varit bättre, men även sämre. Vi spelade tidvis golf under trevliga förhållanden, förutom några minuter med regn. Det är nog smällar man får ta när det handlar om uteaktiviteter.

I väntans tider

När jag är ute och spelar golf med gamla och nya vänner, föreslår jag oftast att den som är färdig först, spelar först. Det sparar mycket tid, vilket ”icke är oväsentligt” i dag med tröttande 5- och 6-timmars ronder. Först färdig gäller även puttning på green.

Lika ofta förslår jag att spelare med högre spelhandikapp slår ut först. För om hen slår sist, får hen någon form av prestationsångest och försöker slå lika långt som spelaren med ”lägre handikapp”. Resultatet blir förödande, med dåliga eller missade slag som följd. Det undviks oftast genom att spelare med högre handikapp får slå ut först.

Man undviker med detta förfarande, att spelare med högre handikapp blir stressade av att alltid komma sist. Vilet är till gagn för alla. Det gäller naturligtvis främst sällskapsronder.

Korvagolfen

Jag fick en spelplats i åtråvärda ”korvagolfen” på hemmaklubben idag. Jag blev lottad att spela tillsammans med Rolf. Tror att jag fick ut mer av denna soligt vackra dag, än vad Rolf fick. Han är en mycket trevlig person att spela golf med.

Så klart, att jag fortfarande är i ”danande” och presterar resultat som ganska väl påminner om en sinusrytm. Alltså upp och ner. Ena gången kan det bli en birdie, medan den i nästa andetag blir en trippelbogey.

Golf är ett mycket märkligt spel. Dr. Bob Rotella säger: ”Golf (life) is not a game of perfect”. Naturligtvis har denne kloke man helt rätt. Det är troligen därför vi amatörer gnetar vidare. Man kan ju råka göra en Hole In One!

I morr’n blir det golf med Hickory Heads. Då är man lika förväntansfull som vanligt.