Korvagolfen

Jag fick en spelplats i åtråvärda ”korvagolfen” på hemmaklubben idag. Jag blev lottad att spela tillsammans med Rolf. Tror att jag fick ut mer av denna soligt vackra dag, än vad Rolf fick. Han är en mycket trevlig person att spela golf med.

Så klart, att jag fortfarande är i ”danande” och presterar resultat som ganska väl påminner om en sinusrytm. Alltså upp och ner. Ena gången kan det bli en birdie, medan den i nästa andetag blir en trippelbogey.

Golf är ett mycket märkligt spel. Dr. Bob Rotella säger: ”Golf (life) is not a game of perfect”. Naturligtvis har denne kloke man helt rätt. Det är troligen därför vi amatörer gnetar vidare. Man kan ju råka göra en Hole In One!

I morr’n blir det golf med Hickory Heads. Då är man lika förväntansfull som vanligt.

Övningssvingklubba

Jag behövde en övningssvingklubba, när mina klubbor står i skåpet på klubben. Sagt och gjort, letade jag upp lite grejs i förrådet och snodde ihop en klubba. Den blev jättebra, med bra balans.

I eftermiddag kom så Hugo (barnbarnet) hem. Naturligtvis fick han syn på alstret. Morfar, en sådan klubba vill jag också ha! Så det blir att ge sig ut i snickarboa igen och fixa en till honom med.

Vad gör man inte för att få se ett par tindrande barnögon.

Lekte tupp idag

Tuppen är uppe nu! Var tvungen att väcka hönan, då hon skulle ut och spela Nationell Damdag idag.

Minns att det för något år sedan var lite tråkigt för frua, då hon höjde sitt handikapp vid varje speltillfälle. Nu är det tvärtom! Nu sänker hon spelhandikappet oftare än vad jag hinner registrera. Hon har sänkt sig från ca 30 till dagens 24. Det är en fantastisk golfresa. Jag är impad.

Tur då att jag inte lade av med golfen, utan började spela från vänster i stället. Nu har vi mer likvärdigt handikapp, då jag har blivit höjd till 19.

Förr vann jag interntävlingarna ganska lätt. Nu vinner frua för det mesta. Nu är det jag som får kämpa i stället.

Trots allt

Det är trevligt att veta, att när man blir lite skröplig, finns det vänner runt en. Flera mejl som önskar att viruset ger sig av från min lekamen. Dessutom har det droppat in flera trevliga golferbjudande.

Tydligen är man ibland lite negativ till det mesta när febern och sjukdomen river i en. Nu syns ljuset i tunneln. Därför kanske det blir lite träning i morgon. Jag har ju fått ny kunskap av golfkunniga. Det gäller då att ta vara på inpräntad kunskap innan den avdunstar.

2 x 3 Panodil

Äntligen börjar den eländiga förkylningen ge med sig. Som ”enda” medicinering vid detta tillfälle är Panodil två tabletter tre gånger dagligen mot feber, och nässpray vid behov, för att kunna andas.

Det verkar som om det kan bli lite golf i helgen. Kanske några hållda tummar kan hjälpa till?

Tänk så enkelt det kan vara

Jag blev inbjuden att spela med HH-vänner idag. Jag lämnade driven hemma för att spela ”safe”. Resultatet blev inte märkvärdigt, men vännerna blev glada, för det blev betydligt mindre letande efter mina bollar i skogen.

Troligen blir det spel i morgon med. Även då utan driver. Jag förlorar 30 meter, men ligger oftare på spelbar yta. Drivern får komma ifråga efter några ”tillrättavisningar”, av bättre golfkunniga. Tänk, så enkelt det är, när envisheten lämnas hemma.

En ny dag

Efter golfdebaclet i går, var jag ute på banan idag igen. För, skam den som ger sig. Enkelt uttryckt, var det en ganska normal golfdag idag. Det blev några par och några tripplar. Alltså en helt vanlig vänstergolfdag. Hjälp för framtiden är beställd.

Egentligen behöver jag ingen golftränare, utan en psykolog. För, för att komma från golfticks och höghastighetssvingar, är nog en psykolog det enda räta.

Slickar såren

Jag sitter och slickar såren efter gårdagens golffiasko. Idag viker jag upp ett nytt blad i min golf. Framtidens horisont ser ljus ut. Tankens kraft är enorm, om man nyttjar den väl.

Golfspelets irrgångar är som stora långa labyrinter. Gör man för mycket arbete utan tanke och tvärtom, går man utan tvekan vilse. Jag lyckades gå vilse i golflabyrinten och håller på att leta mig tillbaka till utgångsläget.

Det märkliga är, att jag vet exakt hur ”ett golfslag” skall utföras, men kroppen skriker i protest när jag skall till att utföra det. Jag kan när som helst projicera golfslaget för min inre syn, men när jag står framför bollen och skall slå, faller allt samman som ett korthus. Kanske en lobotomi lätt, skulle hjälpa i mitt fall?

Idag – är en ny dag. En ny dag med gamla sårskorpor – och troligen nya sår.

Saxnäs i mitt hjärta

Jag har nu varit på Öland och skrotat runt ett tag med goda vänner. Vi har insupit sevärdheter och spelat några rundor golf. I år har vi spelat Ekerum Gk och Saxnäs Gk. Outständing bland dessa två är Saxnäs golfbana.

Golfbanan är spännande, omväxlande, vacker, artrik och i fantastiskt bra skick. Man får använda alla golfklubborna i bagen. En ytterligare fördel är att golfbanan ligger nära allfartsvägarna. Alltså är det lätt att ta sig till och från golfbanan.

Det är bara att lyfta på kepsen för att golfklubben har lyckts – få till det. Grattis. Jag kommer gärna tillbaka.

Idag tröt fruns tålamod

Huschefen och jag var ute och spelade golf idag. Det gick skrutt för mig ”som vanligt”. När vi kom i mål gick frun in till golftränaren och beställde ”spel med golftränare på bana” – för mig. Jag betalar sade hon!?

Mina framsteg som vänsterspelare måste ha fungerat dåligt när frun tar detta drastiska steg. När jag spelade från höger, fram till för något år sedan, vann jag oftast våra strider på golfbanan. De senaste nio månaderna har frun oftast vunnit – ganska stort.

Det ska det bli intressant att se om ”Frasse” kan göra något åt gubbhastigheten i mina slag! Den mentala biten av golf är svår att handskas med. För äldre män är en aning envisa.

Å jag som trodde på under

Jag har som mål att nå lägre handikapp än mina tidigare nio, när jag nu har börjat spela från vänster. Jag har helt fantastiska slag i min repertoar, men det finns även mindre praktfulla slag.

När jag så är ute och spelar med ”omgivningen”, tycker dessa att jag spelar bra efter att bara ha spelat från vänster i nio månader. Naturligtvis tackar jag för det. Jag är ju belevat artig!

Trots det är jag inte nöjd. Jag vill ju vara lika duktig som tidigare. Naturen har naturligtvis en annan åsikt gällande mitt golfspel. Det är tydligen bara att bita ihop, acceptera och träna ännu mer.

Träning, träning och åter träning

Träning, idag igen. Övning ger färdighet sägs det. Det blev mest träning med drivern idag. När jag nästan hade tränat färdigt, kom Daniel och tittade till mig. Jisses! Han slår lika lång som mig. Förmodar att det är därför han är pro och jag höghandikappad. Det blev värdefullt att se och lära. Tänk att de små små tingen, kan göra så mycket i det stora. Likheten med det lutande tornet i Pisa är/var slående – om man så säger. Jag var färdiglutad innan jag hade spänt hanen.
Nu lutar jag åt rätt håll, både före och efter.
Magiskt!

Nu tillhör jag fotfolket igen

Ena dagen svävar man bland skyarna, medan man nästa dag vandrar omkring på marken. Det är golfens innersta väsen.
Ena dagen fungerar golfspelet som om man aldrig gjort annat än spelat golf, medan man nästa dag är rena nybörjaren.
I går var jag bland skyarna! Allt fungerade som jag ville. Utslagen med drivern satt som en smäck. Inspelen limmades på flaggan.
I dag vänner – var allt som eljest. Jag tillhör nybörjarfolket igen!

Äntligen fungerar drivern!

Idag var jag på hemmaklubben och tränade. Utslag med driver, som under min tidigare ”högerperiod” varit mitt främsta vapen, fungerade inte när jag nu bytt klubbor och spelar från vänster.Så idag blev det långkörning med höger, respektive vänsterdrive framför spegel. Till slut kom jag på vad som var fel.
Min evige antagonist ”Japan” i Hickory Heads kommenterade min sving häromdan. Jag tog fasta på det idag, så nu fungerar äntligen drivandet från vänster.
Nu blir jag het när det gäller diskussioner om plats på prispallen i Hickory Heads.

Golfens mysterier

Det har varit mycken träning sedan senaste inlägget här på min blogg. Att golfen är ett mysterium, kan många skriva under på. Jag går ut och spelar en runda och allt fungerar till belåtenhet.  Så nästa dag går jag ut med rak rygg och stärkt av gårdagens resultat. När jag kommer i mål är jag fullständigt slut fysiskt och mentalt. Jag är fullständigt detroniserad.
När jag sätter mig ner och analyserar golfrundan, vet jag vad jag visste redan under golfrundan. Jag blev övermodig och försökte spela långt över min förmåga. Det – golfspelet slog alltså tillbaka direkt. Det blir nu att börja om från början igen, att komma ner på marken och bli ödmjuk igen. Det är en av golfens stora mysterier. Bli aldrig övermodig, utan spela med ödmjukhet mot spelet!