De olika spåren

Klockan ringde i går 05:30. En kvinna presenterade sig som sjuksköterska från nattpatrullen. Vi fick ett larm från din vän som har ramlat. Vi tror att hen har brutit lårbenet. Vi har kallat på en ambulans. Ambulansen startade sin utfärd för tio minuter sedan.

Det var bara att slänga på sig paltorna och ge sig iväg. Jag var några minuter före ambulansen. När ambulansen anlände till sjukhuset tänkte jag knalla ut i ambulanshallen för att möta upp. Tji fick jag. Dörren till akuten och till avdelningen var låst.

Efter en stund kom en av ambulansmännen ut och hämtade mig. Han berättade då varför man hade denna säkerhet med alla stängda dörrar. Det vet ni kloka läsare, så det lämnar jag därhän.

Nu berättade ambulansmannen att Landstinget hade inför nya rutiner. Politikerna hade infört olika spår. Ett spår för varje tänkt olycksfall. Bland annat ett spår för hjärta, ett spår för hjärna och för ett spår som i detta fall – ett frakturspår. Det innebär att ambulanspersonal tillsammans med jourhavande läkare under infärden beslutar om vilket spår man ska ta.

Ambulanspersonalen har då förberett den sjuke så att den sjuke kan åka direkt till den plats där behandling kan påbörjas omedelbart – eller nästan omedelbart i alla fall.
I mitt/vårt fall fick vi vänta på att personalen på röntgen skulle vakna eller vad de nu gjorde för något? Röntgenavdelningen i mitt landsting har alltid haft konstigheter för sig. Det sägs sitta i väggarna.

Jag som lekman, och som under många år arbetat nära akutvården, ser detta nya sätt att arbeta som mycket tidsbesparande – för alla parter. Nu är det bara resten kvar så att säga. Att följa upp resultatet och förbättra där det behövs. Det brukar ju vara brukarnas (politikernas) akilleshäl. Man sjösätter många idéer, men följer sällan upp dessa. Därför blir många idéer slit och släng.

Som sagt, önskar jag att politikerna följer upp dessa spår och förbättrar om och där det behövs. För tanken, alla ni landstingspolitiker, är mycket god.

Gratis broddar räddar äldre

Vi kan läsa på PRO:s och andra pensionärsorganisationers hemsidor om kommuner som kräver gratis broddar till äldre. I några länkar kan du läsa om vad fallolyckor kostar vårt samhälle och hur mycket pengar samhället skulle spara genom att dela ut gratis halkbroddar. Kostnaden för halkbroddar enligt Apoteket är maximalt 250 kronor.

Grums PRO säger följande:
– Jag vet många som inte vågar gå ut alls när det är halkigt för att dom är rädda för att ramla, berättar Gösta Jäger, ordförande i PRO Grums, i en intervju med SVT Värmland.

Föreningen har tagit fram ett PM om fallolyckor och jobbar nu på olika sätt med förebyggade åtgärder. En av dessa är ett medborgarförslag om gratis broddar till äldre som de skickat in till kommunen.

– Det är ändå kommunen som i slutändan får betala notan om den gamle ramlar och slår sig. Då får man koppla in hemtjänsten och det kostar pengar, säger Gösta.

> se inslaget från SVT här!

Kalmar bör erbjuda äldre ett halkskydd