Benchmarking inom landsting och kommun

Benchmarking är prestandajämförelse eller prestandamätning inom företagsekonomi och andra verksamhetsområden med betydelsen att man utvärderar sin verksamhet kvantitativt och eller kvalitativt i förhållande till de man uppfattar beter sig bäst inom respektive verksamhetsområde.

De flesta av de tidiga arbetena inom området benchmarking gjordes i tillverkningsindustrin. Nuvarande benchmarking är ledningsverktyg som tillämpas nästan överallt.

Benchmarking – riktmärkning kan förekomma inom många olika områden och syftar till att rikta in sin målsättning mot de mest intressanta och mest framstående mönsterlösningarna och föredömena inom de områden man är fokuserad på.

Alltså är det en process för att fastställa vem som är den allra bästa inom en verksamhet. Vem som sätter standarden – riktmärket för verksamheten, och vad den standarden består av. Exempelvis vem som har den mest lyhörda kundtjänsten och hur kan vi kvantifiera denna kundtjänsts standard?

För om du inte vet vad standarden är, kan du inte jämföra dig mot den. Du måste alltså veta var dina konkurrenter står i din verksamhet. Du måste räkna ut hur ”vinnaren” blev bäst och avgöra vad du måste göra för att komma dit.

Du vet att du behöver ha riktmärken, men du är alldeles för upptagen för att inse hur och på vilket sätt du ska skaffa dessa riktmärken. Har du inte ett riktmärke, och sedan genomför förbättringar utifrån det, kommer du att hitta dig själv i konkurs.

Då kommer du att ha gott om tid att jämföra, men det spelar ingen roll längre.

Om vi då översätter detta till sjukvården, äldrevården och hemsjukvården, kan vi konstatera att det saknas verksamhetsjämförelse mellan dessa verksamheter.
När man frågar chefer om de ville ha samarbete, var svaret ett entydigt ja. Chefer önskar verksamhetsövergripande träffar för att prata om varandras verksamheter, men ingen verkade vilja ta det första steget. Varken inom landsting (region) eller kommun.
Troligen finns det något informellt samarbete, eller utbyte av erfarenheter mellan personal när man träffas på kurser eller utanför jobbet. Kanske mellan samtliga grupper, men det är inget man pratar om öppet. Tyvärr.
Jag skulle mycket gärna se benchmarking mellan all vårdpersonal. För det är som de erfarna verksamheterna i den privata sfären säger, utbyte av erfarenheter – benchmarking är ett bra sätt, kanske det allra bästa sättet att utveckla verksamheter inom alla verksamheter.

Stockholm vill visa osignerat i e-journal

Jag prenumererar på e-läkartidningen och läser mången god diskussion där. Här är en intressant diskussion:

”Under 2016 ska alla i Stockholms läns landsting få tillgång till sin journal via nätet. Där ska patienterna även kunna läsa osignerat material, om innovationslandstingsrådet Daniel Forslund, Liberalerna, får som han vill.
 – Min ambition är att det ska vara så öppet som möjligt för patienten men naturligtvis ska man själv kunna välja bort möjligheten att se det som är osignerat om man vill, säger Forslund.”.

Några kommentarer här:

Facket vill ha undantag för cancerprov

E-journal gav känsla av kontroll

Ålderdomligt att försvåra direktåtkomst i journalen

Läs även sidokommentarerna i varje länk här ovan. E-journaler har blivit ”hett stoff” bland några inskränkta landstingspolitiker. Kanske även bland några läkare i den hierarkiska läkarkåren med?

Läs gärna även ett blogginlägg från den mycket djärva kvinnliga läkaren Carina Hellström:

Psykiatrin skulle bli mer trovärdig och slippa att ständigt dra skam över sig.