Jag har fått skrivlusten åter

Jag sitter på min underbara balkong. Det är +23°C. Tyvärr måste jag gå från detta underbara paradis ibland då en storrökande granne under balkongen tänder på sitt ”gräs”. Det luktar förfärligt. Ibland sprids röken i hela vår lägenhet.

Äntligen har jag fått tillbaka både min läs- och skrivlust. Det känns mycket befriande på något sätt. Tidigare gick jag omkring som katten kring het gröt och vågade inte ta tag i varken läsande eller skrivande.

Så läste jag några böcker av Kim M Kimselius och se, jag vaknade. Idag börjar jag på en ny bok av Susanna Alakoski. Sedan har jag tre böcker som väntar, varav en tegelsten av Amos Oz. Härligt!

tillbaka-till-pompeji

att-hitta-gladje-i-skrivandet

Jag försöker nu skriva en berättelse om mobbning, dagens smutsiga ”religioner” och om ren äkta kärlek. Jag väver in tidigare pedagogik- och retorikstudier tillsammans med nyare forskning i ämnet.

Samtidigt fyller jag på med egna undanträngda erfarenheter. Det känns svårt att vara objektiv när minnena tränger sig på!

Nyss mulnade det på, som meteorologerna säger. Nu kommer det efterlängtade regnet. DMI visade rätt denna gång.

Ett budskap till mänskligheten

Jag skriver på mina historier och har snöat inne. Naturligtvis vet jag att inget kommer gratis, men detta stopp har jag inte varit med om tidigare. Av den anledningen har jag plockat fram sparade böcker ur olika genrer för att skaka fram nya ingångar och nya vinklingar.

Jag läser allt från Stephen King, Jan Mårtensson, Susanna Alakoski, Nora Roberts, Helena von Zweigbergk, Kim Kimselius med flera. Alltså ett ganska stort spann av författare.

Böcker

När jag läser mitt manus på hundratalet sidor känns det tungt – utan flyt. Berättelsen är allvarlig då den handlar om klassresor med kärlek och främmande kulturer.

Oavsett vad berättelsen handlar om så ska budskapet fånga läsaren, annars går inte mitt budskap fram. Och självklart har jag ett budskap till mänskligheten. Tanken var att berättelsen skulle varit klar inför årets val, men annat har kommit mellan.

Äntligen har Sverige fått en riktig rikspolischef i Anders Thornberg. Anders har varit polis och därmed värd namnet polischef. Dessutom pratar Anders en lugn och förståelig svenska.

Vi får se om min bok fortfarande är aktuell när Anders Thornberg har slitit färdigt med politiker, kollegor och alla ”onämnbara”.