Elände och dunder

Idag var det elände från morgon fram tills nu. Korvagolfen fick alltså ställas in. Det började regna något alldeles förfärligt i natt och fortsatte sedan under förmidagen, fram tills nyss. Dessutom var blixt och dunder i farten, mellan skurarna.

Just nu skiner solen mellan tussarna av vita moln. Tittar man på webbsidorna DMI och YR är det oväder under ganska lång tid. Golfen får nog vila ett tag framöver.

Sträcka, hastighet och tid

Jag spelade en tävling med frun i går. Vi kompletterade varandra så till vida att när jag gjorde något bra, så gjorde frun något bra. Sammaledes med dåliga slag. Egentligen borde det varit, att när jag missar gör frun det bra och tvärtom så klart. Naturligtvis var det så ibland, men alldeles för sällan. Nästa gång! Ja nästa gång blir det bättre.

Mitt problem för närvarande är att ”gubbhastigheten” är större än klubbhastigheten! Naturligtvis vet jag hur jag skall göra, men de olika kroppsdelarna kommunicerar inte med varandra – än. Jag kan för mitt inre se hur rörelsen skall utföras, och utför denna rörelse vid provsvingen. När så bollen ligger framför mig far den lede in i skallen. Mörda, mörda, mörda!

Jag menar då bollen, naturligtvis och minns detta fenomen från nybörjartiden som oskuldsfull högerspelare. Då var fenomenet det samma. Efter en tid lyckades jag stilla mig och vände på ekvationen gubbhastighet kontra klubbhastighet. Nu är jag där igen fast som erfaren golfspelare – men denna gång från vänster.

Idag blir det träning av denna ekvation igen. Sträckan som skall avverkas, bör göras med en viss hastighet och under en viss bestämd tid. Den ekvationen skall jag arbeta konstant med idag.

Utanför zoonen

Tänk att golf kan vara så lätt, men ändå så frustrerande svårt när man är långt utanför zoonen och timingen är satt ur spel. Då kommer tankarna på ”vad gör jag för fel” smygande. Det är då man skall gå fram till bollen och bara slå iväg den. Man bör inte ens provsvinga, utan bara fokusera på bollen under någon sekund, och sedan dra till bollen. Det är lätt att säga när man sitter i soffan och skriver.
Idag spelades jag korvagolfen, med högst varierande resultat.

I morgon onsdag är det Anders Cup på Haverdals Gk, som gäller. Då finns det ingen plats för annat än fullt fokus. Då gäller det att hitta in i zoonen igen. Jag ser fram mot att får spela denna trevliga tävling. Sällskapet i bollen verkar trevliga.

Om ”tappat fokus”

Jag pratade om ”tappat fokus” i mitt förra inlägg. Mina blogginlägg här, länkas till min Facebook- och Twittersida. På Facebook-sidan fick jag en klok kommentar av Fredrik Wetterstrand. Han skrev följande inlägg: ” Man tappar inte fokus. Man bara råkar rikta sitt fokus åt fel håll vid fel tillfälle.”.

Jag tror att många saker påverkar fokus. Bla fysisk trötthet och kanske vätskebrist. Kanske även intag av föda efter nio hål. Mina ”misstag” brukar nämligen dyka upp något eller några hål efter ”pausen”. Dessa misstag varar då ett par tre hål, innan spelet stadgar sig igen.

Troligen tar den begynnande transporten av föda genom kroppen kraft och syre av annan verksamhet i kroppen – förmågan till fokus på spelet. Trots att, eller på grund av att fokus på slaget eller putten, bara uppehåller hjärnan under ett fåtal sekunder. Troligen finns det svar på detta ”fenomen”. För – helt rätt är ju att fokus skiftar mål, när fokus behövs där och då.

Den som är intresserad kan läsa på Fredriks hemsida Golfutveckling.nu. Nyttigt är där och då – Beslutsfattande och hjärnans betydelse i golf.

Tappade fokus

Jag spelade södra idag tillsammans med Bengt, Ingvar och Rolf. Spelet flöt helt ok till hål nummer 12. Där brast tålamodet. Jag tåade ut bollen bland allsköns elände. Så klart att bollen försvann för någon annan att hitta. Sedan fortsatte det flera hål till. På 13 låg jag bakom green på tre slag, men tåade chippen rakt vänster ut.

Det är märkligt, för när det börjar barka åt skogen, blir jag extra känsligt för ljud runt omkring. Om någon börjar prata i svingen, tappar jag fokus totalt. Det skulle troligen inte ske när jag är i balans. Idag blev jag extra känslig efter det 12e hålets miss. Nästan som ”på stridshumör”!

Så det finns en hel del att träna på, fortfarande. Inte bara sving och slagteknik. Den mentala biten är precis lika viktig. En miss skall omedelbart läggas i arkivet för just missade slag, till tävlingen är överstånden.
Resultatet var med tanke på ilskan, hela 29 poäng!

Gnetandet är slut

Jag spelade med HickoryHeads idag. Utan att förhäva mig, kan jag säga att jag är nöjd med spelet. I går hade jag 36 poäng. Idag hade jag 33 poäng, trots tre rejäla missar. Åtta i på 12an, 13 och 14. 13 är normalt ett relativt enkelt korthål. I övrigt kändes det bra.

Gnetandet på ranchen är nu slut. Gnetandet på rangen har gett mig den färdighet som behövs för ett ”normalt” spel på banorna. Svingandet på ranchen är nu bara till för att få in lite tajming och känsla i kroppen, före utgång på banan.

Så märkligt

Spelet har varit slitsamt ett bra tag. Idag lossnade det på något sätt. Det gick lättare att hålla ihop spelet idag. I alla fall under de första nio hålen. Jag börjar få ordning på misstagen, så att siffrorna hålls på en någotsånär låg nivå. Tyvärr klantar jag till det emellanåt fortfarande.

Idag var det korvaspel på norra. Ut hade jag 22 poäng. In kroknade jag mentalt och knaprade bara ihop 14 poäng. Det finns hopp om en handikappsänkande framtid. Det gäller som sagt att hålla ihop spelet – hela vägen.

I går var en så’n dag

I går fick jag spela med B-O. Vi spelade match på norra, det blir ju mer spänning då. Denna dag, söndagen den 1 juli som ju kallas för ”den första sommardagen”, blev rena rama vintern för mig.

Jag började med att klacka ut bollen till höger på första hålet. Samma sak på andra hålet och tredje. Sedan kunde jag hålla mig i skinnet – ett tag. Mitt förmodande är att rundan blev mindre givande för B-O. Å andra sidan hade vi nog ganska trevligt konverstionsledes. Vi brukar blanda mellan att tetas och prata allvar.

Idag får det bli någon kvarting på ranchen och flera kvartingar på någon trevlig bana. För, att övning ger färdighet är nog en ganska självklar hypotes.

Det har nu förflutit nästan ett år sedan jag gick min första runda på bana som vänsterspelare. Då var det med fyra järnklubbor. Nu har det kommit till några klubbor i bagen. Nuvarande klubbor i bagen, utom puttern och 58-gradaren är demoklubbor. Det går ju lika bra det med, fast till en tredjedel av ordinarie pris.

Jag har lovat mig själv och med stöd av huschefen, att det blir helt nya verktyg när högerhandikappet < 10 uppnås. Den som tränar, får se.

Bekymmer bekymmer bekymmer

Jag har nu kommit in i ett golfvakuum – mellan örona. Min driver gick tvärt av i går. Jag fick då spela med det jag hade kvar. Man kan väl enkelt påstå att det ej blev någon större förändring – i går. Dessutom började jag efter att under en tid spelat med en lätt fade, plötsligt slå fantastiska ”drawar”.

Naturligtvis började jag då göra det som en golfspelare absolut skall strunta i – tänka! Dessutom började jag göra något ändå värre – jag började fundera över orsak och verkan! Därmed var den dagens golfrunda körd. Resultatet blev sämre än på mannaminne.

I morgon får jag ut och banka bollar igen för att se om det blir fade eller draw. Tanken var, efter att ha resonerat med framlidne PO, att bevara en snäll fade. Lee Trevino sade vid tillfälle: ”You can talk to a fade, but not with a draw.”. Troligen hade/har båda rätt i det fallet. Idag finns det något som kallas ”powerfade” som används av bland andra Bubba Watson. Så det blir att tänka och fundera vidare.

Så snopen jag blev

Jag hade laddat för att spela med HH idag. I natt vaknade jag av att halsen kändes skrovlig och näsan började rinna. Det kändes som vanligt inför en vanlig förkylning.
Nu sitter jag i soffan och läser intressant golflitteratur. Snoken rinner, sångrösten låter som Louis Armstrong och hufvudet dunkar.
Ibland är man mer infektionskänslig än eljest. Det är bara att acceptera och leva med det. Jag har gjort det i över 60 år.

Fördelen med detta golfliga avbräck, är att jag nu får mer tid på mig att förbereda nästa Korvtävling och spel med HickoryHeads. Var beredda! Jag är laddad då.

Välkommen ljuva sommartid

Denna dag känns helt ok. Först spel på Halmstad Norra och 31 poäng. Alltså på rätt väg. Äntligen!!!

Sedan blev det sång med Söndrums kyrkokör tillsammans med den skönsjungande Hanna Kappelin. Det var sommarvisor stup i kvarten. Så nu är sommaren officiellt välkomnad i Söndrum.

Välkommen ljuva sommartid!

Tänk så enkelt det kan vara

Jag blev inbjuden att spela med HH-vänner idag. Jag lämnade driven hemma för att spela ”safe”. Resultatet blev inte märkvärdigt, men vännerna blev glada, för det blev betydligt mindre letande efter mina bollar i skogen.

Troligen blir det spel i morgon med. Även då utan driver. Jag förlorar 30 meter, men ligger oftare på spelbar yta. Drivern får komma ifråga efter några ”tillrättavisningar”, av bättre golfkunniga. Tänk, så enkelt det är, när envisheten lämnas hemma.

Slickar såren

Jag sitter och slickar såren efter gårdagens golffiasko. Idag viker jag upp ett nytt blad i min golf. Framtidens horisont ser ljus ut. Tankens kraft är enorm, om man nyttjar den väl.

Golfspelets irrgångar är som stora långa labyrinter. Gör man för mycket arbete utan tanke och tvärtom, går man utan tvekan vilse. Jag lyckades gå vilse i golflabyrinten och håller på att leta mig tillbaka till utgångsläget.

Det märkliga är, att jag vet exakt hur ”ett golfslag” skall utföras, men kroppen skriker i protest när jag skall till att utföra det. Jag kan när som helst projicera golfslaget för min inre syn, men när jag står framför bollen och skall slå, faller allt samman som ett korthus. Kanske en lobotomi lätt, skulle hjälpa i mitt fall?

Idag – är en ny dag. En ny dag med gamla sårskorpor – och troligen nya sår.

För första gången i min golfkarriär

Idag spelade jag HH-golf och började med att klacka bollen till 50 meter höger om fairway. Sedan fortsatte spelet till stora delar på samma sätt. Ena slaget var näst intill perfekt för att nästa gång antingen bli toppat eller duffat. Ingenting stämde, eller stämmer längre. Det är nu en mycket tung period i mitt golfliv.

Naturligtvis märker jag att omgivningen blir påverkad negativt. Som idag när en av spelarna i bollen gjorde betydligt högre resultat än vad som är vanligt för honom. För första gången i min golfkarriär, valde jag då att stiga av efter nio hål.

Det blir nu stenhårt mental träning, för det är på den mentala sidan mitt problem ligger nu. Jag har världens bästa och vackraste provsving, men världens sämsta sving när bollen ligger för mina fötter. Snabbhet är ordet för dagen!