Golfspelets vagabonderande fröjdare

Jag brukar försöka vara positiv på denna blogg, men känner att jag måste visa på följande fenomen!

Golfbanor runt om i Sverige har så kallade golfveckor. Några av årets priser på Halmstad-klubbarna var resor till varmare länder. Naturligtvis lockade dessa resor golfens storfröjdare med ”ojusterade handikapp”. Den första resan vanns med 49 poäng. Den andra resan vanns med 50 poäng. Det är för den vanlige (hederlige) golfspelaren rena fantasiresultaten.

En golfspelares kommentar: ”Vi pratade idag om golftävlingar med lukrativa priser. Jag blev chockerad när jag såg att vinnaren i en tävling med resa som första pris hade hela 50 poäng. Hur är detta möjligt?”

En följdkommentar: ”Det är möjligt för att folk har bekvämlighetshandicap så att de kan vinna dyra priser. Jag skulle helst se att första pris var t.ex. ett dussin bollar eller ett par greenfee-biljetter och att resan istället lottades ut bland alla deltagare. Då skulle lockelsen att ha högt handikapp försvinna.”.

Det är en god tanke, som kommentatorn framför! För prisfröjdarnas skull, men framförallt för golfens skull måste något göras.

En god tanke är att golfklubbarna inför begränsningen, att spelare som ställer upp i partävlingar skall ha minst fyra markerade singeltävlingar i GIT.
Följande exempel visar på det. Den första tävlingen hade ingen statut för anmälda par (119 st). Den andra tävlingen fordrade fyra markeringar i GIT, vilket visade sig i antalet anmälda par (71 st).
Trots det var ”vinnarna” överlägsna med sina 49 respektive 50 poäng!!! Det är ett mycket märkligt fenomen!!!

Fundering: Researrangörerna gör ingen förlust då intäkterna från anmälningar och kringarrangemang täcker resans utgifter med råge.

Sträcka, hastighet och tid

Jag spelade en tävling med frun i går. Vi kompletterade varandra så till vida att när jag gjorde något bra, så gjorde frun något bra. Sammaledes med dåliga slag. Egentligen borde det varit, att när jag missar gör frun det bra och tvärtom så klart. Naturligtvis var det så ibland, men alldeles för sällan. Nästa gång! Ja nästa gång blir det bättre.

Mitt problem för närvarande är att ”gubbhastigheten” är större än klubbhastigheten! Naturligtvis vet jag hur jag skall göra, men de olika kroppsdelarna kommunicerar inte med varandra – än. Jag kan för mitt inre se hur rörelsen skall utföras, och utför denna rörelse vid provsvingen. När så bollen ligger framför mig far den lede in i skallen. Mörda, mörda, mörda!

Jag menar då bollen, naturligtvis och minns detta fenomen från nybörjartiden som oskuldsfull högerspelare. Då var fenomenet det samma. Efter en tid lyckades jag stilla mig och vände på ekvationen gubbhastighet kontra klubbhastighet. Nu är jag där igen fast som erfaren golfspelare – men denna gång från vänster.

Idag blir det träning av denna ekvation igen. Sträckan som skall avverkas, bör göras med en viss hastighet och under en viss bestämd tid. Den ekvationen skall jag arbeta konstant med idag.

FUSK inom golf!!!

Jag läser om RM:s Äkta makar/sambor mixed. Direkt tänker jag – FUSK – när jag läser följande text: ”Vilket betydde att Annika slog ut från gula teemarkering, Peter från de röda.”.

Varför skall män slå ut från röd tee? Från vilken tee skall kvinnor slå ut, när de vill ha ”lättnad”? Ska damer slå ut från 150-meters markeringar?

Naturligtvis skall alla män spela från Gul tee. Har man – spelaren problem med att handikappet är för högt, är det bättre att spelaren när det blir aktuellt, går till sin pro/regelkommitté och får sitt handikapp justerat. Att män skall slå ut från damtee, är ett feltänk hos SGF och golfklubbarna, vilket omedelbart skall ändras. Bara tanken på att män spelar från röd tee, gör att handikappfusket breder ut sig än mer.

Senast hörde jag om en 6-handikapare som vann en klubbtävling genom att spela från röde tee. Jag skulle gärna spela från röd tee, då jag skulle tjäna många slag, men bara förlora mellan 2-4 slag på handikappet. Mina utslag är nämligen ej i paritet med mina säkra inspel.

Kontentan av mitt inlägg är att – SGF skall förbjuda män att spela från DAMTEE. Framförallt eftersom det är orättvist mot kvinnor. Det är även orättvist mot andra män som därför inte spelar från damtee. Tilltaget kan hänföras till FUSK! FUSK skall beivras med repressalier, såsom avstängning under viss tid!

Utanför zoonen

Tänk att golf kan vara så lätt, men ändå så frustrerande svårt när man är långt utanför zoonen och timingen är satt ur spel. Då kommer tankarna på ”vad gör jag för fel” smygande. Det är då man skall gå fram till bollen och bara slå iväg den. Man bör inte ens provsvinga, utan bara fokusera på bollen under någon sekund, och sedan dra till bollen. Det är lätt att säga när man sitter i soffan och skriver.
Idag spelades jag korvagolfen, med högst varierande resultat.

I morgon onsdag är det Anders Cup på Haverdals Gk, som gäller. Då finns det ingen plats för annat än fullt fokus. Då gäller det att hitta in i zoonen igen. Jag ser fram mot att får spela denna trevliga tävling. Sällskapet i bollen verkar trevliga.

Så märkligt

Spelet har varit slitsamt ett bra tag. Idag lossnade det på något sätt. Det gick lättare att hålla ihop spelet idag. I alla fall under de första nio hålen. Jag börjar få ordning på misstagen, så att siffrorna hålls på en någotsånär låg nivå. Tyvärr klantar jag till det emellanåt fortfarande.

Idag var det korvaspel på norra. Ut hade jag 22 poäng. In kroknade jag mentalt och knaprade bara ihop 14 poäng. Det finns hopp om en handikappsänkande framtid. Det gäller som sagt att hålla ihop spelet – hela vägen.

I går var en så’n dag

I går fick jag spela med B-O. Vi spelade match på norra, det blir ju mer spänning då. Denna dag, söndagen den 1 juli som ju kallas för ”den första sommardagen”, blev rena rama vintern för mig.

Jag började med att klacka ut bollen till höger på första hålet. Samma sak på andra hålet och tredje. Sedan kunde jag hålla mig i skinnet – ett tag. Mitt förmodande är att rundan blev mindre givande för B-O. Å andra sidan hade vi nog ganska trevligt konverstionsledes. Vi brukar blanda mellan att tetas och prata allvar.

Idag får det bli någon kvarting på ranchen och flera kvartingar på någon trevlig bana. För, att övning ger färdighet är nog en ganska självklar hypotes.

Det har nu förflutit nästan ett år sedan jag gick min första runda på bana som vänsterspelare. Då var det med fyra järnklubbor. Nu har det kommit till några klubbor i bagen. Nuvarande klubbor i bagen, utom puttern och 58-gradaren är demoklubbor. Det går ju lika bra det med, fast till en tredjedel av ordinarie pris.

Jag har lovat mig själv och med stöd av huschefen, att det blir helt nya verktyg när högerhandikappet < 10 uppnås. Den som tränar, får se.

I väntans tider

När jag är ute och spelar golf med gamla och nya vänner, föreslår jag oftast att den som är färdig först, spelar först. Det sparar mycket tid, vilket ”icke är oväsentligt” i dag med tröttande 5- och 6-timmars ronder. Först färdig gäller även puttning på green.

Lika ofta förslår jag att spelare med högre spelhandikapp slår ut först. För om hen slår sist, får hen någon form av prestationsångest och försöker slå lika långt som spelaren med ”lägre handikapp”. Resultatet blir förödande, med dåliga eller missade slag som följd. Det undviks oftast genom att spelare med högre handikapp får slå ut först.

Man undviker med detta förfarande, att spelare med högre handikapp blir stressade av att alltid komma sist. Vilet är till gagn för alla. Det gäller naturligtvis främst sällskapsronder.

Trots allt

Det är trevligt att veta, att när man blir lite skröplig, finns det vänner runt en. Flera mejl som önskar att viruset ger sig av från min lekamen. Dessutom har det droppat in flera trevliga golferbjudande.

Tydligen är man ibland lite negativ till det mesta när febern och sjukdomen river i en. Nu syns ljuset i tunneln. Därför kanske det blir lite träning i morgon. Jag har ju fått ny kunskap av golfkunniga. Det gäller då att ta vara på inpräntad kunskap innan den avdunstar.

Tänk så enkelt det kan vara

Jag blev inbjuden att spela med HH-vänner idag. Jag lämnade driven hemma för att spela ”safe”. Resultatet blev inte märkvärdigt, men vännerna blev glada, för det blev betydligt mindre letande efter mina bollar i skogen.

Troligen blir det spel i morgon med. Även då utan driver. Jag förlorar 30 meter, men ligger oftare på spelbar yta. Drivern får komma ifråga efter några ”tillrättavisningar”, av bättre golfkunniga. Tänk, så enkelt det är, när envisheten lämnas hemma.

En ny dag

Efter golfdebaclet i går, var jag ute på banan idag igen. För, skam den som ger sig. Enkelt uttryckt, var det en ganska normal golfdag idag. Det blev några par och några tripplar. Alltså en helt vanlig vänstergolfdag. Hjälp för framtiden är beställd.

Egentligen behöver jag ingen golftränare, utan en psykolog. För, för att komma från golfticks och höghastighetssvingar, är nog en psykolog det enda räta.

Slickar såren

Jag sitter och slickar såren efter gårdagens golffiasko. Idag viker jag upp ett nytt blad i min golf. Framtidens horisont ser ljus ut. Tankens kraft är enorm, om man nyttjar den väl.

Golfspelets irrgångar är som stora långa labyrinter. Gör man för mycket arbete utan tanke och tvärtom, går man utan tvekan vilse. Jag lyckades gå vilse i golflabyrinten och håller på att leta mig tillbaka till utgångsläget.

Det märkliga är, att jag vet exakt hur ”ett golfslag” skall utföras, men kroppen skriker i protest när jag skall till att utföra det. Jag kan när som helst projicera golfslaget för min inre syn, men när jag står framför bollen och skall slå, faller allt samman som ett korthus. Kanske en lobotomi lätt, skulle hjälpa i mitt fall?

Idag – är en ny dag. En ny dag med gamla sårskorpor – och troligen nya sår.

Bergssidan planar ut

Under 8 månader har jag farit kring i villfarelsen att jag skulle bli lika duktig, eller duktigare i golf efter åtta månaders spel från vänster, som efter två decenniers spelande från höger.
Efter gliringar  från spelkompisar, gick jag till hemmaklubbens handikapptrust.
Från idag tisdag, är mitt exakta handikapp 19,0. De åtta extra pinnarna, gör att bergssidan nu mer kommer att kännas som en lätt uppförsbacke.

Två timmar av mitt liv

Hela två timmar av mitt liv tillbringades tillsammans med golfpron på Ringenäs, Peter Franzén. Jag relaterar till gårdagens inlägg, då frun tappade tålamodet med mitt ”intressanta golfspel”. Idag blev det därför spel på bana med Peter.

Men oj, vad min inovationsförmåga hade arbetat när det gällde att hitta på en frimodig sving – med kompensation. När Peter var färdig med mig, hade jag plötsligt en väl fungerande sving.

Efter tvåtimmarspasset, gled jag ut och spelade nio röda. Men oj, vad jag blev trött. Först 200 bollar på rangen, för att sedan ändra sving under två timmar, med fullständigt fokus. Slutligen nio hål med två och tre bollar. Inte konstigt att jag blev matt. Hahaha.

Fortsättning följer.

Idag tröt fruns tålamod

Huschefen och jag var ute och spelade golf idag. Det gick skrutt för mig ”som vanligt”. När vi kom i mål gick frun in till golftränaren och beställde ”spel med golftränare på bana” – för mig. Jag betalar sade hon!?

Mina framsteg som vänsterspelare måste ha fungerat dåligt när frun tar detta drastiska steg. När jag spelade från höger, fram till för något år sedan, vann jag oftast våra strider på golfbanan. De senaste nio månaderna har frun oftast vunnit – ganska stort.

Det ska det bli intressant att se om ”Frasse” kan göra något åt gubbhastigheten i mina slag! Den mentala biten av golf är svår att handskas med. För äldre män är en aning envisa.

Å jag som trodde på under

Jag har som mål att nå lägre handikapp än mina tidigare nio, när jag nu har börjat spela från vänster. Jag har helt fantastiska slag i min repertoar, men det finns även mindre praktfulla slag.

När jag så är ute och spelar med ”omgivningen”, tycker dessa att jag spelar bra efter att bara ha spelat från vänster i nio månader. Naturligtvis tackar jag för det. Jag är ju belevat artig!

Trots det är jag inte nöjd. Jag vill ju vara lika duktig som tidigare. Naturen har naturligtvis en annan åsikt gällande mitt golfspel. Det är tydligen bara att bita ihop, acceptera och träna ännu mer.